”Vi förstod att det här skulle bli en lång resa”
När Niklas Wennström, grundare och vd på Sluta Riv, ser tillbaka på sitt yrkesliv finns ett projekt som förändrade allt. Från en dyslektisk tonåring som blev rörmokarlärling till skapare av en helt ny reparationsbransch – det här är berättelsen om projektet han minns.
TEXT: NIKLAS WENNSTRÖM, GRUNDARE OCH VD PÅ SLUTA RIV
Året var 1997. Jag hade precis blivit utslängd från gymnasiet, officiellt för att jag ”inte passade in i skolsystemet”. Sanningen? Jag hade en dyslektisk hjärna som tänkte snabbare än lärarna hann rätta stavfelen.
Jag satt hos skolans syokonsulent för mitt ”avrättningssamtal” när telefonen ringde. På andra sidan linjen fanns Kjell Jansson, en vvs-entreprenör som behövde en lärling. Syokonsulenten höll handen för luren, tittade på mig och frågade: ”Vill du börja jobba som rörmokare?” Jag svarade ja innan hon hann avsluta meningen. Det samtalet förändrade mitt liv.
För varje badrum vi räddar, varje vägg vi låter stå kvar, varje liter koldioxid vi sparar – är ett bevis på att framtidens byggande inte handlar om att riva, utan om att reparera.
Kjell blev min mästare, min mentor och – utan att veta det – min räddning. He lärde mig hantverket, men ännu viktigare: Att allt inte behöver rivas bara för att något gått sönder. Det fröet skulle senare växa till något mycket större.
När Kjell sålde sitt företag till Prenad gick jag också vidare. 2002 startade jag eget – med den kätterska tanken att man kunde dra om rör utan att riva. Några år senare, 2009, sålde jag mitt vvs-bolag för att lämna det gamla bakom mig och satsa fullt ut på reparationer.
Kort därefter ringde ett försäkringsbolag. De hade ett projekt de inte visste hur de skulle lösa. Det var en gammal gård där boningshuset och stallet byggts ihop till ett U. Mellan huskropparna låg en vacker innergård, under vilken ett vattenrör matade tvättstugan. Röret hade sprungit läck, men försäkringsbolaget ville inte gräva upp hela gårdsplanen.
Vi åkte dit och lyckades dra om röret utan att gräva, utan att riva, utan att förstöra något alls. Kostnaden blev en bråkdel av vad en traditionell rivning hade kostat. Försäkringsbolaget var lyriskt.
Och där, på den gården, föddes Sluta Riv på riktigt.
Efter det började uppdragen att hagla in. Vi såg samma mönster överallt: varje vattenskada hanterades på samma sätt – ”riv allt, bygg nytt”. Ingen frågade om det verkligen behövdes.
Tillsammans med Henrik Fribert, försäkringshandläggaren som gav oss chansen den där första gången, började vi undersöka varför allt alltid revs. Vi landade i en enkel men skrämmande sanning: Problemet låg i skadebesiktningen.
Man visste helt enkelt inte exakt var läckaget fanns eller hur stor fuktspridningen var. Besiktningarna byggde på gissningar – men det gjorde inget, för man rev ju ändå allt. Vi ville ändra på det.
Tillsammans började vi utveckla nya sätt att besiktiga skador. Resultatet blev en helt ny yrkesroll – Valf-teknikern – där namnet står för Vatten, Avlopp, Läcksökning och Fukt.
För att göra arbetet möjligt tog vi fram vår första egna utrustning: ett system som kunde lokalisera läckor på millimeternivå genom undertryck – vakuum. Den döptes till Valfuum X523 – ett ordspel mellan Valf och vakuum, och en hyllning till året 1523 då Gustav Vasa blev Sveriges nya kung. För oss kändes det likadant: En ny kung var född.
2022 bestämde vi oss för att inte längre be om lov. Vi skapade Sveriges första reparationskedja – Sluta Riv.
Året var 2013/2014, och hela spelplanen förändrades. För första gången kunde vi göra exakta skadebesiktningar – och därmed reparera istället för att riva.
Tekniker som Preventum-golvbrunnen (för reparation av plastbrunnar), delreparation av tätskikt och PP-systemet (för lagning av plastavlopp) föddes fram – våra livsförlängare.
Men med innovation kommer motstånd. De som byggt sina affärer på nyproduktion började känna sig hotade. Många kallade oss oseriösa – andra osäkra. Och eftersom ingen hantverkare vågade reparera skapade vi vår egen teknikerroll: OPS-teknikern, som reparerar allt som läcker.
Ironiskt nog började branschen fråga: ”Hur vet ni att det håller tätt?” Jag brukade svara: ”Hur vet ni att era nybyggda badrum håller tätt?” För det är ju just dem vi nu försöker laga.
Vi tog frågan på allvar och började arbeta med fuktsensorer – teknik som kunde övervaka reparationer över tid. År 2021 var systemet på plats: passiva sensorer som fungerar utan batteri eller service, med extremt lång livslängd.
För första gången kunde reparationer bli mätbara. Det var då jag insåg: Vi hade skapat en ny bransch – en reparationsbransch för bygg-Sverige.
Men motståndet var inte över. Under vår Sverigeturné 2021 gick vi rakt in i väggar av regler, rädsla och gamla sanningar. Branschorganisationer gick ut och påstod att reparationer var ”omöjliga” och ”otillåtna”. Vi förstod att det här skulle bli en lång resa.
2022 bestämde vi oss för att inte längre be om lov. Vi skapade Sveriges första reparationskedja – Sluta Riv. Vi skrev egna branschregler där mätbarhet och verifierbarhet var centrala. På Nordbygg 2022 lanserade vi konceptet för första gången. Responsen var enorm. Reparationsbranschen var inte längre en idé – den var verklighet.
’Vill du börja jobba som rörmokare?’ Jag svarade ja innan hon hann avsluta meningen. Det samtalet förändrade mitt liv.
För varje badrum vi räddar, varje vägg vi låter stå kvar, varje liter koldioxid vi sparar – är ett bevis på att framtidens byggande inte handlar om att riva, utan om att reparera.
När jag ser tillbaka på allt – från samtalet med syokonsulenten 1997 till lanseringen på Nordbygg 2022 – inser jag att det här verkligen är projektet jag minns. Inte för att det var lätt, utan för att det var värt det.
Projektet heter Sluta Riv. Och det pågår fortfarande.
