SLUTREPLIK: Okunnighet om kärnkraft och vindkraft
PER FAHLÉN: Lennart Asteberg kommenterar mitt bemötande av Oscianssons påståenden om kärnkraft i Energi & Miljö 14/6. Han insinuerar att min källkritik är dålig. Men utrymmet i mitt inlägg medgav bara kortfattade kommentarer. Referenser rymdes inte och Asteberg vet därför ingenting om min källkritik men referenser har jag till exempel i mina rapporter ”Energy and politics in the wake of the climate debate” och ”Ett energisystem i omställning – Varför och till vad?”.
Asteberg noterar att debatten bland politiker ofta visar på en ”skrämmande okunnighet”. Samtidigt antyder han att jag tror att ”hela värdens investerare och energipolitiker är idioter som inte fattar hur dålig vindkraften är jämfört med kärnkraft”. De är inte idioter men de är okunniga i elsystemfrågor och därmed lätta offer för politiska drömmar och stora skattesubventioner i kombination med aggressiva lobbygrupper.
Okunniga politiker har utan sakliga underlag beslutat om vår framtida elförsörjning medan det tidigare var kunniga och erfarna experter som utformade elsystemet. Experternas lösningar levererade pålitlig el med hög kvalitet till låg kostnad för att tillgodose kundernas behov. Både behov och tillförsel var i hög grad planerbara. Politikerna har däremot valt ett system med vindkraft där varken behov eller tillförsel blir planerbara; kunder, nätoperatörer och andra energislag ska alla anpassa sig till vindkraften.
Foto: Signhild Gehlin
Byggtiden för kärnkraft diskuteras ofta i media och nästan alltid refereras till det finska Olkiluoto 3 (OL3), så gör även Asteberg. Men det har nästan inte byggts någon kärnkraft i Europa de senaste 30 åren; de som byggde den finska reaktorn hade aldrig byggt ett kärnkraftverk tidigare. För att uttala sig om förväntad byggtid för kärnkraft är det mer relevant att titta på de som faktiskt har byggt ett antal. Till exempel byggde Sverige 12 reaktorer på drygt 10 år med cirka 5 år per reaktor. Varför skulle inte det vara möjligt i en framtid utan politiska hinder? Framförallt tar det ingen tid alls att låta bli att stänga väl fungerande och lönsamma kärnkraftverk.
I dagsläget är det framför allt i Asien som det byggs kärnkraft. Jag refererade till Korea, som bygger på cirka 5 år. Men Asteberg påstår att jag ljuger; påståendet är grundlöst och oförskämt! WNA redovisar namn, datum för byggstart, datum för nätanslutning m.m. för namngivna reaktorer. I perioden 1986-1999 nätanslöt Korea 24 reaktorer med en byggtid av 4-10 år; medianvärde 4,8 år. I Förenade Arabemiraten har Korea på 10 år (2012-2022) byggt 4 reaktorer med en sammanlagd effekt av 5600 MW. Som jämförelse beräknas det enorma vindkraftprojektet i Markbygden att pågå mellan 2008-2024, 16 år. Det ska byggas 1100 vindkraftverk som täcker en yta av 450 km2 med en total effekt av 4000 MW. Reaktorerna ger högre effekt, som är planerbar, och ger under sin livscykel en energileverans som är cirka 12 gånger högre än vindkraftens med en byggtid som är minst 6 år kortare. Vattenfall har hållit på i 20 år med havsbaserad vindkraft vid Kriegers Flak och det lär dröja länge än innan det blir några kWh.
Ekonomin för kärn- och vindkraft debatteras flitigt. Men påståenden om vindkraftens kostnader är baserade på exploatörernas säljdata, inte på faktiska kostnader. Professor Hughes har under 20 år i detalj granskat ekonomin för tusentals vindkraftverk och hans data visar att livslängden i medel är 15 år för landbaserad och 12 år för havsbaserad vindkraft, långt från kalkylernas 25-30 år (för kärnkraften har däremot livslängden kunnat ökas från 40 till 60 och numera till 80 år). Dessutom sjunker kapacitetsfaktorn stadigt för att vid livslängdens slut kanske vara halverad. Den elproduktion, som ska finansiera investeringen, blir därmed avsevärt lägre än budgeterat. Hughes gjorde en kalkyl för vindkraft i Storbritannien 2020, vilken visade att vindkraften hade ett nettovärde av 0,16 SEK/kWh medan dess produktionskostnad var 1,15 SEK/kWh för landbaserad och 1,92 SEK/kWh för havsbaserad vindkraft.
I Sverige går den vindkraft som inte har PPA-avtal med stora förluster. Svenska kommuner har förlorat stort: Umeå 200 miljoner, Karlstad 250 miljoner, Gävle, Eskilstuna, Dorotea med flera; de försöker att så fort som möjligt bli av med sina innehav. Skellefteå kraft har aldrig gått med förlust tidigare; 2019 var vinsten 500 miljoner men 2020 hade man en förlust på över 200 miljoner på grund av av satsningar på vindkraft. Havsnäs i Jämtland, som när det byggdes var Europas största landbaserade vindindustriområde, har gått med förlust alla år utom ett (2020 var det -160 miljoner). Men det mesta av vindkraften ägs av utländska bolag med PPA-tal, vilket gör att de kan ha en prisnivå som är högre än börspriset. Det innebär också att merparten av svensk vindkraft inte finns tillgänglig för svenska konsumenter, inte ens om vi måste ransonera. Bolagen kan sitta i ”skatteparadis” med företagskonstruktioner som gör det lätt att slippa betala skatt i Sverige. Vi blir sittande med en ödelagd miljö, ett överbelastat nät och utan el.
Asteberg påstår att Frankrike har de högsta elpriserna i EU, högre än Tyskland. Men enligt Eurostat 2021 har Danmark (0,34 €/kWh) och Tyskland (0,32 €/kWh) EU:s högsta elpriser med Frankrike som nr 11 (0,20 €/kWh). Elpriset är emellertid ett dåligt jämförelsemått på grund av olika skatter och subventioner. Länder som Sverige och Frankrike får höjda elpriser på grund av Tysklands katastrofala situation, vilken påverkar stora delar av Europa; Tyskland är beroende av den franska kärn- och vattenkraften samt egen kol- och gaskraft. Den tyska produktionen är dubbelt så dyr som den franska och ger 10 gånger högre koldioxidutsläpp.
Under ett trettiotal år har det byggts industriell vindkraft i Sverige, som ger cirka 20 TWh/år med nära noll i effektgaranti. Med kärnkraft nåddes 65 TWh/år efter drygt 10 år där hela effekten är planerbar. Asteberg säger att Finland bygger mycket vindkraft; i dagsläget 8 TWh. Men OL3 ger cirka 11 TWh/år, 38 procent mer än den samlade vindkraften från många års byggnation. OL3 sänkte det finska börspriset dramatiskt när den kopplades in och den levererar el till cirka 40 öre/kWh.
Asteberg hävdar att de planerade stora industrisatsningarna i norr inte blir av om vi satsar på kärnkraft. Men planerna är i dagsläget fromma förhoppningar och elförsörjningen står skriven i stjärnorna. Med tanke på den tid det tagit att bygga vindkraft är det utsiktslöst att nå behoven till 2035. Dessutom måste nästan all vindkraft som byggts hittills ersättas till dess. Asteberg är bekymrad över åldern på befintliga reaktorer men de ”gamla” reaktorerna har en längre återstående livslängd än nybyggd vindkraft. Dessutom tar det 20-30 år att lösa vindkraftens nätförsörjning. Mycket enklare att bygga en SMR i direkt anslutning till ett industriområde och att även utnyttja värmen i processer där detta är lämpligt samt slippa ödelägga en stor del av den norrländska naturen.
Kärnkraften levererar till skillnad från vindkraften viktiga systemtjänster, den behöver ingen balanskraft och inga stora nätombyggnader. Redan vid en andel av 20 procent vindkraft lär de ökade systemkostnaderna vara lika stora som kostnaderna för själva vindkraften och de ökar snabbt med ökande andel vindkraft. Asteberg påstår att jag är ledamot i KVA och att KVA tvärsäkert påstod att ”att vid mer än fem procent vindkraft i Sveriges elsystem så skulle det haverera”. För det första är jag inte ledamot i KVA, däremot i IVA, och för det andra var KVAs utlåtande följande: ”I Energiutskottets analys antas upp till 10 TWh kunna regleras med nuvarande tillgång på balanserande vattenkraft och existerande ledningsnät.” IVA, KVA och SVK har i mer än ett decennium varnat för den ohämmade vindkraftsutbyggnaden och vi lever redan med de förutspådda problemen. Marginalerna i systemet har krympt till nära noll, antalet allvarliga feltillbud har ökat kraftigt, vi har ett stort effektunderskott och riskerar roterande nedsläckning av stora områden. Försvaret varnar för den försämrade leveranssäkerheten och våra grannländer är mycket irriterade över att Sverige inte längre klarar EU:s krav på nättillgänglighet.
Det är stabiliseringen och förmågan att producera och konsumera reaktiv effekt från stora synkrongeneratorer som är poängen.
Att kärnkraften behövs för ett stabilt elnät tycker Asteberg är ett konstigt påstående eftersom de flesta länder saknar kärnkraft. Han verkar inte ha förstått problemställningen; det är stabiliseringen och förmågan att producera och konsumera reaktiv effekt från stora synkrongeneratorer som är poängen. Hur de drivs saknar betydelse men kol, olja, gas eller ny vattenkraft är knappast aktuella i Sverige. Då återstår kärnkraft. Till exempel minskade kapaciteten i stamnätet med 1000 MW när R1 och R2 stängdes, vilket kan ta 20-30 år att kompensera. Av samma skäl blev kapaciteten för den nyligen öppnade Sydvästlänken 30 procent lägre än projekterat (den planerades 2005 för att minska problemen med stängningen av Barsebäck). Asteberg menar att även vindkraften kan stabilisera; visst, det finns lösningar men de används inte idag, de kostar pengar och ger förluster och behövs inte om vi slipper vindkraft. Dessutom hjälper inte en rotor med stor massa lika mycket när den står stilla! Det finns mycket som är möjligt men som man ändå inte gör för att det inte behövs, blir för dyrt med mera. Asteberg hänvisar också till vattenkraftens bidrag men det är ändligt och redan intecknat. Vattenkraften kan inte vara både baskraft, balanskraft och reglerkraft. Dessutom medför vindkraften att vattenkraften får minskad effektivitet, ökade kostnader och försämrad ekonomi.
Elsystemets uppgift är att leverera el av rätt kvalitet, på rätt plats och i rätt tid. Det är ofattbart att Sverige håller på att rasera sin elförsörjning utan någon analys av om det framtida systemet kommer att klara det primära funktionskravet.
Frågan om el är viktig men bara en del av energisystemet. Asteberg menar att elverkningsgraden försämras vid utnyttjande av spillvärme. Trivialt men ett samhälle har behov av både el och värme (Asteberg kan läsa om sambandet mellan temperatur, värme och arbete i min rapport). Hur behoven ser ut har varierat men i min undervisning har jag tagit upp relationen mellan behov, tillförsel samt produktions och distributionsförluster. Prisförhållandet mellan el och värme påverkar om det är värt att satsa på ren elproduktion, ren värmeproduktion eller kraftvärme. Kärnkraft kan användas för alla alternativ och Finland planerar reaktorer för bara värme. Med ”kall fjärrvärme” minskar både produktions- och distributionsförlusterna.
Elsystemets uppgift är att leverera el av rätt kvalitet, på rätt plats och i rätt tid. Det är ofattbart att Sverige håller på att rasera sin elförsörjning utan någon analys av om det framtida systemet kommer att klara det primära funktionskravet. Ett system med stor andel vindkraft kan varken klara rätt kvalitet (stabilitet för spänning och frekvens, övertonshalt, rotorvinkelavvikelse med mera), rätt plats (vindkraften byggs långt från behoven) eller rätt tid (vindkraften är helt oförutsägbar). Allt detta klarar kärnkraften ”på direkten” medan vindkraften måste kompletteras med stora nätutbyggnader, stabiliseringssystem samt balanskraft och/eller lagring. Man måste således bygga i stort sett ett nytt kraftsystem parallellt med det befintliga, som ersätter vindkraften när det inte blåser. Dåligt utnyttjande av resurser!
I jämförelse med kärnkraft ger vindkraften ökade miljöstörningar, både globalt och lokalt. Bullerstörningar är ett utbrett problem för närboende men enligt Asteberg är ljudet från ett vindkraftverk ”inte särskilt högt (max 40 dBA)”; en typ av vilseledande påstående som exploatörerna använder. Men dBA begreppet är oanvändbart för karakterisering av vindkraftsbuller! Det är tonalt, amplitudmodulerat och med stor andel lågfrekvent energi. A-filtret tar bort det mesta av det störande bullret. Infraljud från vindkraft kan mätas miltals från industrierna och det går rakt igenom byggnader och människokroppen. Att tro att infraljud inte kan ha allvarliga medicinska följder är som att tro att UV- eller gammastrålning inte påverkar kroppen för att de inte syns. I Sverige tillämpas irrelevanta krav och beräkningsmetoder och det är exploatörens konsult som både beräknar och verifierar sina egna mätningar. Många människor drabbas av bullerstörningar från vindkraft, de riskerar sin hälsa med att bo kvar men husen kan bli osäljbara på grund av vindindustrin. Politikerna har riggat en gräddfil för vindkraftens tillståndsprocess och det är en skam för den svenska rättssäkerheten och demokratin att myndigheter och domstolar får bryta mot gällande lagstiftning.
Vad är poängen med att satsa stort på något som i jämförelse med det system vi haft är sämre beträffande funktion och leveranssäkerhet, koldioxidutsläpp, användning av icke-förnybara resurser och hållbarhet samt med stor negativ lokal miljöpåverkan?
Per Fahlén, prof.em. (energi och miljö, Chalmers)
