I backspegeln: ”Våra byggregler är en historia som upprepar sig”
Byggbranschen har alltid varit i förändring, men ibland kan man inte låta bli att fundera över om historien faktiskt upprepar sig. Ett tydligt exempel är utvecklingen av svenska byggregler och hur de formats av internationella standarder. Om vi blickar tillbaka till 1994 och sedan jämför med dagens nya byggregler och inflytandet av Europastandarder, ser vi ett mönster – en slags 30-årscykel som återkommer. Tomas Fagergren på Brandskyddslaget ger sin syn på utvecklingen.
1994 infördes Boverkets byggregler (BBR) i syfte att modernisera och förenkla de tidigare reglerna. Fokus lades på funktionsbaserade krav, vilket innebar att man gick ifrån detaljerade föreskrifter och i stället satte upp mål för vad byggnader skulle uppnå i termer av hållbarhet, energi och brandskydd. Detta gav arkitekter och ingenjörer större frihet att hitta kreativa lösningar, men krävde samtidigt mer ansvar och kunskap hos alla aktörer.
Brandskydd var en central del av BBR 94. Kraven på utrymningsvägar, brandceller och brandtekniska installationer förtydligades. Bland annat ställdes nya krav på ventilationsbrandskydd, och de gamla klassificeringarna (A och B) ersattes med EI. Den funktionsbaserade ansatsen innebar att byggherren själv måste visa att byggnaden uppfyllde kraven, snarare än att enbart följa en checklista. Detta sätt att tänka var revolutionerande – och samtidigt kontroversiellt – eftersom det skapade utrymme för tolkningar och potentiella missförstånd.
Genom avancerade beräkningar och simuleringar kan man verifiera att en byggnad uppfyller brandskyddskraven på ett mer skräddarsytt och innovativt sätt.
Under 1990-talet blev det tydligt att Sverige inte kunde stå isolerat från Europa. EU:s ambition att harmonisera byggregler och standarder fick stort genomslag, inte minst inom brandskydd. Införandet av eurokoder och standarder som EN 13501 (klassificering av byggprodukters brandegenskaper) innebar en gradvis anpassning av svenska regler till ett gemensamt europeiskt ramverk. Detta underlättade handel och samarbete över gränserna, men innebar också utmaningar i att integrera dessa standarder i en svensk kontext.
Snabbspolar vi fram till i dag, tre decennier senare, står vi inför en ny översyn av byggreglerna. Precis som 1994 ligger fokus på funktionsbaserade krav och Europastandarder. Boverket har signalerat att reglerna ska bli tydligare, mer enhetliga och lättare att tillämpa – precis som man sa för 30 år sedan.
En av de stora frågorna är hur man ska balansera funktionsbaserade krav med behovet av tydlighet. Kritiker menar att dagens regler ibland är för diffusa, vilket leder till osäkerhet och varierande tolkningar. Samtidigt har Europastandarderna blivit ännu mer centrala. Det handlar inte bara om att harmonisera regler, utan också om att hantera nya utmaningar som klimatförändringar och digitalisering.
Brandskydd är ett av de områden där dessa utmaningar blir extra tydliga. De nya reglerna måste inte bara ta hänsyn till traditionella aspekter som utrymning och brandcellsindelning, utan även till hur moderna material och byggmetoder påverkar brandsäkerheten. Träbyggnader, som blivit alltmer populära tack vare sitt låga klimatavtryck, ställer högre krav på brandskyddslösningar.
BBR 94 var på sin tid ett stort steg framåt, och de nya reglerna kan bli detsamma – om vi lyckas kombinera det bästa.
En viktig aspekt i detta är analytisk dimensionering. Genom avancerade beräkningar och simuleringar kan man verifiera att en byggnad uppfyller brandskyddskraven på ett mer skräddarsytt och innovativt sätt. Men samtidigt är det avgörande att dessa lösningar är kostnadseffektiva. Att förhindra att kostnader skenar är en utmaning som måste tas på allvar för att den analytiska metoden ska kunna tillämpas brett.
Utvecklingen av byggregler och brandskydd är en pendelrörelse. Varje 30-årsperiod verkar vi återvända till samma grundfrågor: Hur skapar vi regler som är tydliga, flexibla och framtidssäkra? Skillnaden är att varje generation står inför sina egna unika utmaningar.
Europastandarder har en tendens att vara statiska, vilket innebär att de ofta fastställs utifrån existerande teknik och praxis utan att snabbt kunna anpassas till nya innovationer. Denna rigiditet kan hämma utvecklingen, eftersom standarderna kan begränsa möjligheterna för företag och organisationer att implementera nya lösningar som inte helt överensstämmer med befintliga krav. Resultatet blir en tröghet i systemet som kan bromsa tekniska framsteg.
För byggbranschen handlar det om att lära av historien utan att fastna i den. BBR 94 var på sin tid ett stort steg framåt, och de nya reglerna kan bli detsamma – om vi lyckas kombinera det bästa från funktionsbaserade krav, analytisk dimensionering och Europastandarder med en tydlig vision för framtiden. Historien kanske upprepar sig, men det betyder inte att vi inte kan forma den på ett nytt sätt.
Tomas Fagergren
Brandskyddslaget
