Nedbantat – men vad innebär det?
Nya byggregler förenklar kraven på avloppsinstallationer – men lämnar ett tydligt tomrum efter tidigare detaljerade råd. Det kräver omdöme och ny praxis, understryker Mats Östlund.
FRÅGA: Hur påverkas dimensioneringen av avloppsinstallationer av de nya byggreglernas mer sparsamma krav?
SVAR: De nya reglerna för avloppsinstallationer är kraftigt nedbantade jämfört med BBR. Sex funktionskrav har ersatt tidigare detaljerade bestämmelser och allmänna råd. Kraven omfattar, som tidigare, avledning, luftning och avskiljning – men utan de kvantitativa riktmärken som varit vägledande i många år.
BBR:s normflöden för spillvatten har ersatts med ett mer övergripande krav: Installationen ska kunna avleda spillvatten utan att påverkas negativt och föra bort de avsedda föroreningarna. Dag- och dränvatten hanteras nu i kapitlet om fuktsäkerhet, medan utsläpp till omgivningen regleras i avsnittet om utsläppskrav.
Den nya, mer komprimerade regelstrukturen kräver därför mer av projekteringen.
Ett etablerat riktvärde – att kunna avleda minst 150 procent av de betjänade tappställenas normflöden – fungerar sannolikt även fortsatt, och här finns fortsatt vägledning i standarderna SS-EN 12056-1 och SS-EN 12056-2. Trots att de anges i BBR:s allmänna råd är tillämpningen låg. Svensk dimensioneringspraxis bygger i stället ofta på äldre normflöden hämtade från 1970-talets VA-norm och sannolika flöden som ärvts från samma epok.
Det är därför hög tid att branschen på allvar börjar tillämpa SS-EN 12056-2. Standarden erbjuder betydligt fler avloppsenheter, tydliga normflöden för System I och dessutom en ekvation för beräkning av sannolika flöden, kompletterad med tabeller. Att den är skriven på engelska har sannolikt bidragit till en låg användningsgrad, men dess innehåll är relevant och modernt.
När spillvattenledningar projekteras bör självfall användas, med vanliga fall på 10–20 promille för att säkerställa god självrensning. En vattenhastighet på minst 0,5–0,6 m/s är önskvärd, och installationer utan WC-stol kan kräva ännu större fall. Branschnormen Säker Vatteninstallation ställer krav på fall i hela ledningens längd, och i skriften Byggtekniska förutsättningar finns praktisk vägledning för hur detta påverkar rörlängd och bjälklagstjocklek – särskilt viktigt i dagens trender mot tunnare bjälklag.
Dag- och dränvatten hanteras nu i kapitlet om fuktsäkerhet, medan utsläpp till omgivningen regleras i avsnittet om utsläppskrav.
Ytterligare stöd finns i Installatörsföretagens Teknikhandbok och i AMA VVS & Kyla 25, där kravet på fall genom hela sträckningen är tydligt, om än utan angivna värden. SS-EN 12056-2 delar även in spillvattensystem i fyra typer beroende på fyllnadsgrad – från 50 procent i System I till 100 procent i System III, samt separata system i System IV.
Den nya, mer komprimerade regelstrukturen kräver därför mer av projekteringen – men ger också en möjlighet att etablera en modern, enhetlig praxis.
Mats Östlund
Expert inom energi och vvs.
Mejla till emderforlag@gmail.com
eller ring 070-661 48 35.
