”Kommunalt avloppsvatten hämmar ofta antibiotikaresistens”
Kommunalt avloppsvatten har länge pekats ut som en möjlig grogrund för antibiotikaresistenta bakterier. Men en ny internationell studie ledd av forskare vid Centrum för Antibiotikaresistensforskning (CARe) i Göteborg ger en mer komplex bild. Genom att analysera obehandlat avloppsvatten från 47 länder konstaterar forskarna att resistenta bakterier i många fall inte gynnas. Tvärtom, konstaterar Joakim Larsson på CARe.
Studien, som publicerats i Nature Communications, visar att vissa prover kunde selektera för resistenta E. coli, men att majoriteten istället selekterade mot resistens.
– Det mest fascinerande vi fann är de utbredda nackdelarna för resistenta E. coli i avloppsvatten från de flesta länder, säger Joakim Larsson, seniorförfattare och föreståndare för CARe.
– Detta antyder att kommunala avloppsreningsverk inte alltid är grogrunder för resistens, som det ibland framställs.
Forskargruppen analyserade även halterna av 22 antibiotika och 20 biocider i vattnet för att se om något enskilt ämne kunde förklara selektionseffekterna. Även om vissa antibiotikanivåer låg över gränsen för vad som kan driva resistens hos vissa bakterier, hittades ingen tydlig enskild kemikalie som förklarade variationerna.
Det mest fascinerande vi fann är de utbredda nackdelarna för resistenta E. coli i avloppsvatten från de flesta länder.
De kemiska profilerna visade ofta bara svaga samband med hur bakterierna påverkades. Forskarna menar att komplexa blandningar – eller ämnen som inte mättes – kan spela en roll.
Varför missgynnas resistens i så många prover? Att resistenta bakterier ofta presterar sämre än känsliga i avloppsmiljöer kan ha flera orsaker.
– Resistens innebär ofta en kostnad för bakterien, förklarar Joakim Larsson.
– Om det inte finns tillräckligt med antibiotika närvarande växer de känsliga bakterierna ofta bättre. Det kan också bero på särskilda anpassningar hos vissa E. coli till avloppsmiljön.
Studien verifierade sina resultat både genom syntetiska bakteriesamhällen bestående av 340 E. coli-stammar och genom naturliga mikrobiella samhällen från avloppsvatten. Båda metoderna visade liknande mönster, vilket stärker slutsatsen att resistens inte generellt gynnas i kommunalt avloppsvatten.
Om det inte finns tillräckligt med antibiotika närvarande växer de känsliga bakterierna ofta bättre.
Forskarna betonar att vissa typer av avloppsvatten fortfarande kan selektera för antibiotikaresistens, men att den breda förekomsten av hämning i deras material kan bidra till att dämpa spridningen av resistenta bakterier i många miljöer.
Studien pekar därmed på att utvecklingen av antibiotikaresistens är mer komplex än vad som länge antagits – och att avloppsmiljöer i många fall kan vara mindre riskfyllda än tidigare befarat.
Källa: Sahlgrenska akademin
