Reportage | 24 maj 2015

Tysta installationer viktiga på ny musikhögskola

Höga krav på ljud och luftfuktighet har varit ledande i bygget av nya musikhögskolan i Stockholm. Kombinationen av befuktning och lågenergi kan vara problematiskt, men husen ska klara Miljöbyggnad silver.

Klappret av hästhovar överröstar plötsligt vinden och trafikbruset när vi går över Lidingövägen i Stockholm mot nya Kungliga Musikhögskolan, KMH. Under gångbron passerar högvakten med ridande officerer i klarblåa uniformer och blåsinstrument som blänker i solen.

I de här rummen finns inte någon likformighet, utan man jobbar som när man bygger högtalare – utan räta vinklar för att inte få stående vågor och för att få en speciell klang i rummet

Det påminner om att det här är en plats som varit präglad av såväl musik som hästar under mer än hundra år. I slutet av 1800-talet byggdes stallarna i tegel som från 1905 kom att tillhöra Swartlings ridskola fram till 2005. Det gamla stallet och ridhuset är byggnadsminnen, och kommer att stå kvar när musikhögskolans äldre byggnader rivs.

Glashuset som nu byggs för KMH:s räkning står i vacker kontrast till tegelhusen, och är hopbyggt med stallets ena långsida. Det nya femvåningshuset kommer bland annat att inrymma musikhögskolans nya huvudentré mot Valhallavägen, tre konsertsalar, en servering och inspelningsstudios för akustisk och elektronisk musik längst ner i huset.

– Hela projektet har extremt höga ljudkrav. Konferensrum har vanligtvis tuffa krav, men här är de mångdubbelt tuffare. Exempelvis vad gäller genomföringar för installationer – inget får vara fast ihopkopplat – och vi bygger många så kallade rum-i-rummet, som står på egna plattor och har väggar helt skilda från husets stomme, säger Johan Wessel, installationsledare från Hedström & Taube.

Utöver glashuset byggs ett stort vitt flervåningshus, kallat Flygeln eller Hus 4, som ska inrymma övningsrum, kontor, undervisningssalar och andra studentlokaler. Totalt uppförs 21 600 kvadratmeter ny musikhögskola, varav cirka 800 är ombyggnad av det gamla stallet till bibliotek.

Mest färdiga i jätteprojektet, som ska pågå till maj 2016, är musikövningsrummen på plan 3. Rummen byggdes tidigt i projektet för att testa skrammel i armaturer, don och byggkonstruktioner. Provspelningarna gjordes med valthorn och bastuba, som var de ”värsta” instrument som testpatrullen kunde komma på.

När den 110 millimeter tjocka, mörkblå dörren med perforerad yta stängs bakom oss blir det tyst. Bussarna som syns på gatan utanför fönstret glider förbi ljudlöst. Det ena rummet är anpassat för övning med kraftfulla blåsinstrument. Här är golvet relativt stumt och väggarna är klädda med trädiffusorpanel med ett speciellt spaltavstånd i profilen. Radiatorerna är av äldre sektionstyp som inte reflekterar ljud.

Det andra övningsrummet lämpar sig mer för stråkinstrument. Det har mjukare golv, en annan panel på väggen och platta, modernare panelradiatorer med högre effekt. Alla dragningar för el och värme finns i utanpåliggande lister. Den befuktade tilluften kommer från don i taket där även den centrala frånluften förs ut via ljuddämpare. Balansen mellan till- och frånluft är viktig i så här täta rum, för att inte få störande ljud.

– I de här rummen finns inte någon likformighet, utan man jobbar som när man bygger högtalare – utan räta vinklar för att inte få stående vågor och för att få en speciell klang i rummet, berättar Johan Wessel.

T5-lysrören i taket har klarat ”valthornstestet” och styrs, liksom ventilationen, av närvaro. Mestadels är det lysrör i byggnaderna, men även en hel del LED.

Efter sommaren ska installationerna provas och då kommer ljudet från luft- och vattensystem att mätas.

– Enligt beräkningarna som akustikerna har gjort ser det ut att funka, men det är ju teori, så det blir ändå lite spännande, säger Johan Wessel.

Energianvändningen ska vara lägre än BBR-kraven, och klara Miljöbyggnad silvers krav på max 82,4 kWh/kvm. Men det är inte enkelt att hålla låg energianvändning i en sådan här byggnad.

– Det kan vara problematiskt med befuktning och lågenergi, så det har vi fått väga in. Vi klarar gränsvärdena för Miljöbyggnad silver, men får ge och ta lite på olika ställen. Det är många bedömningar som ska vägas in, säger Johan Wessel.

Vi går ut igen via ljusgården som byggs mellan det nya glashuset och 1800-talsstallet. I stallet som ska bli bibliotek pågår som bäst reparationen av de gamla träpelarna, takpanelen, de stora höluckorna i gavelväggarna och tre ventilationshuvar på taket.

– Det blir en häftig kontrast till allt det nya, säger Johan Wessel.

Marie Granmar, Energi & Miljö nr 5-6 2015 sidan 16-21. Detta är en förkortad version av reportaget. Texten i sin helhet finns att läsa i Energi & Miljö på papper och digitalt, bakom inloggning.