Splittrat ansvar för luftkvalitet
Det nationella ansvaret för luftkvaliteten i bostäder är splittrat. För tillfället finns inga stora projekt på gång vad gäller bostäder trots att en miljon människor har klagomål på inomhusmiljön.
– En miljon människor klagar på inomhusmiljön, säger Michael Ressner, Socialstyrelsen, med hänvisning till Miljöhälsorapporten från 2009.
Socialstyrelsens rapport konstaterar att 18 procent av de vuxna har besvär av inomhusmiljön i bostaden, skolan eller på arbetet, en lika hög andel som vid en tidigare undersökning 1999. Besvären kan vara huvudvärk, trötthet med mera och uppträda minst en gång i veckan.
Michael Ressner ingår i den grupp på myndigheten som har ansvar för att regler för luftkvalitet i bostäder följs. De övervakar bland annat att kommunerna sköter sitt uppdrag. Miljöinspektörerna ska ha resurser och kunskaper för att se till att fastighetsägarna gör det de ska.
Förbundet ger underkänt
Men på Astma- och allergiförbundet menar Marie-Louise Luther att det som görs inte räcker. Stora undersökningar har genomförts, som Betsi som slutrapporterades år 2010. Men därefter har det inte hänt mycket. Kunskaperna har inte lett till handling.
– Det finns inga riktiga styrmedel för att åtgärda de brister man hittat, säger hon.
Hon anser att det behövs översyn av lagstiftningen, investeringsstöd, ett nationellt kompetenscentrum, och så vidare.
I dagsläget vilar en stor del av ansvaret på de boende själva. Deras klagomål är tänkta att leda till åtgärder från fastighetsägarens sida, vad gäller flerbostadshus. Men först anlitar då fastighetsägaren en konsult som utreder problemet. Utredningen blir inte med säkerhet opartisk och slutsatsen blir påfallande ofta att klagomålet inte leder till åtgärder.
– Lagstödet är för dåligt för den som drabbas, säger Marie-Louise Luther.
Delat ansvar
Riksdagspolitikerna med makt att ändra lagar tror däremot ofta att möjligheten att vända sig till miljökontoret räcker och därför görs inget för att se över lagstiftningen, hävdar hon. Utvecklingen har till viss del lett till försämring, som att kommunerna numera inte gör egna undersökningar av luftkvaliteten, vilket skedde innan miljöbalken infördes 1999.
– Vi har också fört fram kritik om att ansvaret för inomhusmiljön är splittrat, säger Marie-Louise Luther.
På ett nationellt plan är ansvaret för luften inomhus delat. Boverket ser till att husen byggs så att de inte blir hälsovådliga att bo i. Socialstyrelsen har sedan det yttersta ansvaret för att se till att de förblir det. Folkhälsoinstitutet har också ett visst ansvar vad gäller livsmiljö rent övergripande, vilket även omfattar luften inomhus.
Ny myndighet på gång
Vid årsskiftet skulle samordningen kunna bli bättre, då den nya Folkhälsomyndigheten tar över det samlade ansvaret för inomhusmiljö. Men Marie-Louise Luther är tveksam. De regeringsuppdrag som myndigheten övertar har nämligen inte förändrats. Det är bara förpackningen som ändras.
– Politiken borde ha förändrats först, säger Marie-Louise Luther.
Tom Follin, på konsultföretaget Byggmiljögruppen som gör utredningar om inomhusmiljö, anser att det är kunskaperna som behöver bli bättre.
– Skulle vi veta vad som påverkar hälsan vore det en enkel match att undvika det som skadar, säger han.
I dag finns erfarenhet om vilka brister som ger problem men inte kunskap om exakt varför.
– Vi vet hur vi kan få tillbaka ett hus till normalläge, som innebär att problemen inte är fler än normalt, säger Tom Follin.
Han anser att Boverkets byggregler för nybyggen räcker. Det som ställer till problem sker senare, vid underhåll, skötsel, renovering, ombyggnad med mera. Här finns stora kunskapsluckor.
En följd av det dåliga kunskapsläget är att det öppnar för oseriösa företag, enligt Tom Follin. Det anser även Berndt Stenberg om, professor i medicin vid universitetet i Umeå.
– Deras verksamhet bygger på idéer som de själva har men som vi tycker är helt ogrundade, säger han.
Han är en av undertecknarna av en debattartikel med titeln ”Dålig inomhusluft kostar miljarder”, i tidningen Dagens Samhälle, 3 oktober, tillsammans med bland andra Britta Permats, vd för Svensk Ventilation. Han har också initierat ett nationellt nätverk för att förbättra kunskapsläget vad gäller inomhusluft.
Nu vill han att nätverket ska bli mer formellt och få samhällets stöd. Därför föreslår även han ett nationellt kompetenscentrum som ska samordna arbetet med att få fram ny kunskap och sprida information och initiera ny forskning. Han ser framför sig ett kansli med tre personer som sköter det, liknande Renoveringscentrum som finns vid universitetet i Lund.
– Vi som forskar inom området måste få möjlighet att träffas, samordna oss och så vidare. Vi vill också att befintlig kunskap ska komma till nytta, säger Berndt Stenberg.
Han anser till exempel att personal vid vårdcentraler bör få veta mer om problem med luftkvalitet liksom miljöinspektörerna och andra på kommunernas miljökontor.
Michael Ressner arbetar redan nu med kunskapsspridning, som även Socialstyrelsen identifierat som ett behov.
– Det är till exempel oklart om det handlar om ventilation eller luftkvalitet när problem uppstår.
Prioriterar information
Han pekar bland annat på missuppfattningen att obligatorisk ventilationskontroll räcker för att ha kontroll på inomhusluften. Problemet kan i själva verket vara bokhyllan som just inhandlats eller att ventilationen inte byter ut inomhusluft mot frisk utomhusluft. Han pekar dock på att lagreglerna i miljöbalken är tydliga med att helhetsgrepp måste tas.
– I kapitel 9 står det att en bostad inte ska innebära olägenhet för människors hälsa, säger Michael Ressner.
Han ser inget större behov av att skärpa lagen. Socialstyrelsen arbetar istället just nu med information. Dagen innan intervjun var han själv i Nyköping för att informera miljöinspektörer.
Han berättar också att Boverket och Socialstyrelsen samarbetar inom området.
– Vi tycker att det fungerar bra men det kan fortfarande bli bättre, konstaterar han.
Uppdragen kolliderar
På Boverket har dock arbetet för bättre luftkvalitet tagit en paus. Verket har nämligen fått regeringens uppdrag att revidera byggreglerna. Det ska bli enklare och helst billigare att bygga bostäder för ungdomar, främst studentlägenheter. Det, tillsammans med energidirektivet, krockar med kraven på bättre luft.
– Det är viktigt att behålla de ventilationskrav som finns i dag men jag upplever inte att det är prioriterat att utveckla dem, säger Olle Åberg, handläggare av frågor som handlar om fukt men som också vet mycket om luftkvalitet generellt.
Marie-Louise Luther menar att det inte räcker med bra regler. De måste också följas. Numera har Boverkets krav på opartisk kontroll av byggen försämrats, anser hon. De oberoende konsulter som tidigare skötte uppdraget kan numera ersättas av någon från ett annat byggföretag till exempel. Det öppnar för sämre kontroll.
– Att det inte är oberoende kontrollanter gör oss riktigt upprörda. Det är skandal att man öppnar upp för att de kan vara lite hur som helst med kontrollerna, säger Marie-Louise Luther.
Kerstin Lundell, Energi & Miljö nr 11/2013 sidan 36-38
