Sorterande system – de mest hållbara
Brenda Vidal på Luleå tekniska universitet har disputerat med en avhandling om små och decentraliserade avloppssystem. Resultaten visar på stora skillnader i hur väl enskilda avlopp fungerar och att källsorterande system är de mest hållbara.
Avloppssystemens utformning är centralt för hanteringen av kritiska frågor som resursbrist och miljöbelastning. Små och decentraliserade avloppssystem ses som möjliga alternativ till dagens system, bland annat för att de kan öka förmågan att återvinna näringsämnen.
Brenda Vidal undersöker i sin avhandling ”Small sanitation systems: treatment efficiency, sustainability and implementation” hur små enskilda avlopp fungerar och hur hållbara olika avloppssystem är. Avhandlingen innehåller också en historisk analys av hur det storskaliga paradigmet i svensk avloppssektor växte fram och en undersökning av hinder för alternativa, innovativa lösningar.
Brenda Vidal har tittat på 16 enskilda avloppsanläggningar (markbäddar och minireningsverk) och hur effektivt de renar avloppsvattnet. Prover togs både från slamavskiljaren och det utgående vattnet för att kunna jämföra och undersöka reningseffekten när det gällde bland annat organiskt material, fosfor, bakterier och läkemedelsrester.
Resultatet visade på en stor variation både i utformning av systemen och hur väl de fungerade. Markbäddar fungerar ofta bra när det gäller att ta bort organiskt material men behöver till exempel efterföljande filter för att fånga upp större mängder fosfor. Med en sådan kombination varierar utgående koncentrationer av fosfor och patogener mindre än i minireningsverk. Minireningsverk kan fungera bra och vara en lösning där till exempel berggrund eller jordar gör att man inte kan använda marksystem.
– Minireningsverk är beroende av el och har ofta högre klimatavtryck än markbäddar. Det finns många osäkerhetskällor. Många fungerar inte som tänkt för att drift och underhåll inte sköts, men detta kan lösas genom att teckna serviceavtal, säger Brenda Vidal.
I två system undersöktes halten av läkemedelsrester och i båda fanns flera sorters medicinrester kvar i det utgående vattnet.
– Det är svårt att få bort läkemedelsrester även i större reningsverk, tekniken är dyr och energikrävande och används bara i ett fåtal anläggningar. För de enskilda avloppen finns också tekniska lösningar men det kräver en avancerad design som inte implementeras i dag, säger Brenda Vidal.
En annan del av Brenda Vidals avhandling består av en jämförande hållbarhetsanalys av olika sorters avloppssystem. I analysen ingår en rad indikatorer, bland annat rening av och återvinning av näringsämnen, klimatpåverkan, energibehov och -återvinning, kostnad och robusthet.
Källsorterande system (avskiljande av svartvatten eller urin) visade sig vara de mest hållbara systemen. De möjliggör kretslopp för näringsämnen och fick bra värden generellt. Ett urinseparerande system tar bort näringsämnen ur vattnet på ett effektivt sätt och urinen kan enkelt återföras till en trädgård eller ett jordbruk. Svartvatten innehåller smittämnen som kan oskadliggöras (till exempel med våtkompostering, ureabehandling eller rötning) när svartvatten källsorteras.
– Markbäddar och minireningsverk kan rena en del av patogenerna men i de system jag undersökte hittade jag indikatorbakterier i utsläppen, säger Brenda Vidal.
Utsortering av svartvatten kräver mycket planering eftersom man måste bygga upp ett system för det. Fastighetsägaren måste ha en sluten tank för svartvattnet, kommunen behöver planera tömning och hitta jordbrukare som vill använda det utsorterade materialet. Det finns exempel på detta, till exempel i Södertälje och i Helsingborg (i stadsskala). Brenda Vidal ser semicentraliserade system med källsortering av avloppet som vägen framåt. Vi behöver enligt henne tänka mer kretslopp och försöka ta hand om de resurser som finns i vattnet.
– Det är en stor utmaning att få de enskilda avloppen att fungera som de ska men det är också svårt att byta ett stort system i en stad. Men det finns en nisch i mitten där vi kan använda nya koncept och innovativa lösningar. Då behöver man dessutom bara dra rören några kilometer i stället för tiotals mil, säger Brenda Vidal.
Text: Lena Frändberg
