Reningsfilter stoppade legionella på sjukhus
Legionellautbrott på sjukhus är ett fruktat scenario. I den vetenskapliga artikeln ”Hospital-acquired Legionella pneumonia outbreak at an academic medical center: lessons learned” spåras ett utbrott till ett tekniskt problem med bakteriell överväxt mellan gamla och nya vattenledningar. Magnus Olofsson, medicine doktor, gör en vetenskaplig kommentar.
Artikelförfattaren Magnus Olofsson, medicine doktor. Foto: Jennie Lindberg
I en vetenskaplig artikel från Wisconsin i USA beskriver forskaren Kessler en utbrottsstudie (outbreak study) för legionella på sjukhus. Data är från 2018 och är hämtade från ett av delstatens större sjukhus med 500 sängplatser.
Utbrottsstudier är angelägna på grund av en ökande risk att bli smittad med legionella. I USA har antalet fall niodubblats mellan år 2000 och 2018, då fallen uppgick till 9 933. Det finns en stigande trend också i Sverige, men här är tendensen inte lika konsekvent – vi har i medeltal haft cirka 150 fall årligen under den senaste tioårsperioden.
Det finns dubbel anledning att undersöka sjukhus noggrant, eftersom legionellautbrott är ett fruktat scenario. Den vanligtvis begränsade dödligheten i sjukdomen (omkring nio procent för samhällsförvärvade fall) kan stiga upp till 25 procent för sjukhusförvärvade fall. Det huvudsakliga skälet till dessa höga risktal är att sjukdomen – när den angriper sjukhusvårdade – ofta drabbar personer som är svårt sjuka redan före smittotillfället.
Försökspersonerna rekryterades från sjukhusets olika vårdavdelningar, vilket innebar att den undersökta gruppen som helhet var svårt sjuk och hade långa sjukhusvistelser bakom sig. De starkaste riskfaktorerna för att bli smittad med legionella var rökning, behandling med kortison, och att man använt någon av sjukhusets duschar. Dessa riskfaktorer var dock kända sedan tidigare och det är oklart om studien bidrog till kunskapsläget i det avseendet.
Parallellt med patientundersökningarna gjordes även en sjukhushygienisk utredning. Den visade att utbrottet berodde på bakteriell överväxt mellan gamla och nya vattenledningar, där den tidigare vattenreningsmetoden (som innebar att koppar- och silverjoner tillsattes) inte räckte till.
Förklaringen var att när sjukhuset installerade nya varmvattenberedare, sparades de gamla beredarna, och även vissa äldre rörarbeten, för att användas i reserv. Samtidigt sänktes den genomsnittliga flödeshastigheten i de nya vattenledningarna i enlighet med tillverkarens rekommendationer, vilket kan antas ha förvärrat problemet med bakteriell överväxt från kvarvarande, äldre avlagringar.
I akutskedet löstes problemet genom att installera lokala reningsfilter (point of use filters) vid tappkranarna. Metoden var framgångsrik – efter det att filtren installerades har man inte registrerat några nya fall av sjukhusförvärvad legionella på sjukhuset. Reningsfiltren har därför fått sitta kvar och man har aktivt avstått från att gå tillbaka till den tidigare vattenreningsmetoden.
Studien inskränker sig dock till de sjukhushygieniska aspekterna av utbrottet. Man har inte yttrat sig om framtiden, det vill säga i vad mån problemet med överväxt från gamla vattenledningar går att bygga bort genom att vara radikal och alltid riva samtliga äldre rörarbeten i samband med nyinstallationer. Det framgår inte heller om konservativa åtgärder som exempelvis genomspolning av äldre vattenledningar gör någon nytta vad gäller risken för återflöde av smittsamma mikroorganismer från äldre avlagringar.
Magnus Olofsson
