Misstagen som vi inte tagit någon lärdom av

När jag i början av 1980-talet började på Essef Service kunde jag inget om kylteknik. Men det skulle snart ändra sig! Företaget erbjöd nämligen att på betald arbetstid utbilda oss inom ämnen direkt kopplade till vår yrkesroll. Det fanns ett helt smörgåsbord att välja bland och kompisen Sylve och jag ville åt rubbet. 

TEXT: WILLY OCIANSSON

Många av dagens köldmedier har stor inverkan på växthuseffekten och branschens nästa utmaning är att ersätta även dessa.

Willy Ociansson. Foto: Privat

De flesta av ”Fläktens” utbildningar var förlagda till Söderköping i Östergötland, och vi förstod snart varför. Denna lilla håla saknade helt lockelser; trottoarerna rullades in strax efter barnprogrammet Bolibompa vid sexrycket på kvällen.

Man bodde på anrika Söderköpingsbrunn precis nere vid den idylliska ån och traskade varje morgon efter den kontinentala frukosten till kurslokalen en bit upp på samma gata – och här skedde mirakel. Man hyrde in kunniga lärare inom olika områden med massor av egen erfarenhet i bagaget och vi växte snabbt från att vara glada amatörer till att bli riktiga yrkesmän.

Ämnesområden som pannteknik, värmesystem, oljebrännare, kylmaskiner, styrsystem, elteknik, ventilation och värmeåtervinning varvades med Hermods distanskurser i matte. Och så länge man klarade de hemskickade proven fick man fortsätta att åka till Söderköping.

Det ämne som fascinerade mig mest var kylteknik och det intresset har följt mig under alla år. Den av oss arbetskamrater som jobbat längst med kyla var dansken Tormod. Han var utbildad trädgårdsmästare men hade på något märkligt vis lärt sig hur kylmaskiner fungerade – men inte riktigt varför. Det där med att använda manometerställ var inte riktigt hans grej. Han kände mest med handen och lyssnade till maskinens ljud. Sedan fyllde han på eller släppte ut lite freon eller olja.

Vid ett tillfälle konstaterade Tormod att Bitzerkompressorn med två cylindrar var överdimensionerad. En riktig kylmontör hade nog tänkt i banor av suggasregulator eller kanske frekvensstyrning men Tormod lyfte av topplocket och borrade ett tio millimeter stort hål i ena kolven. Sedan fungerade det perfekt.

Vi hanterade stora mängder köldmedier då de flesta kylanläggningar stora som små läckte och det krävdes ständig påfyllning. Stora flaskor märkta med R12, R22, R502 som kallades ”bananer” baxades in i bilarna och kom sedan tomma tillbaka.

Mindre servicetuber kunde fyllas från bananerna med en slang om de fått stå i frysen en stund. En sådan var överfylld och exploderade i Chevabussen på motorvägen en smällhet sommardag och den mörkgröna bussens utsida blev på en sekund kritvit av frost. Turligt nog var det ingen som skadades.

I början av 1980-talet upptäcktes att fåren på Sydamerikas sydligaste udde, Eldslandet, hade blivit blinda. Orsaken visade sig vara avsaknad av ozonskikt som i sin tur visade sig bero på CFC, det vill säga freon.

Ozonskiktet skyddar allt liv på klotet från solens skadliga UV-B-strålning och för första gången i världshistorien lyckades jordens alla stater bli överens om en åtgärdsplan, en snabb sådan. Användningen av CFC och haloner skulle illa kvickt reduceras för att sedan försvinna helt. Det infördes personliga certifikat och för att få ett sådant tvingades man bevisa sin kompetens. Vilket resulterade i att många av de gamla rävarna i branschen fick näringsförbud då de hade svårt med teori och matte. Och sådana som jag som saknade 40 års erfarenhet kunde glida in på en räkmacka.

Många av dagens köldmedier har istället stor inverkan på växthuseffekten (GWP) och branschens nästa utmaning är att ersätta även dessa. I kylteknikens barndom var det naturliga köldmedier som gällde och nu är vi tillbaka där det en gång började innan DuPont lekte Gud och uppfann freon.

Det är ett av mänsklighetens största misstag – som vi tyvärr inte verkar ha tagit någon lärdom av. Raddan av motsvarande misstag kan göras lång: DDT, PCB, radon, ftalater och nu senast PFAS som är ett samlingsnamn för 5 000 industriellt framställda kemikalier som vi inte behöver och inte vet ett skit om.