Juridikfrågan | 3 maj

JURIDIKFRÅGAN: Tidplanen från starten förändras ofta över tid

Frågor om hur tidsförlängning ska hanteras i entreprenader dyker frekvent upp från mina klienter, både från beställare och entreprenörer. Den största frustrationen brukar höras från entreprenörens håll när beställaren – enligt entreprenören – oavsett anledning vägrar medge tidsförlängning och kräver att kontraktstiden ska hållas. FRÅGA: Vem bestämmer över tiden i tidplanen?

SVAR: Jag brukar försiktigt inleda med att svara att det inte är beställaren som bestämmer om tidsförlängning utan frågan avgörs ytterst av vad parterna har avtalat. Det leder oss in på dagens tema. Vad gäller egentligen kring tidplanen i en entreprenad och hur ska till exempel glapp eller luft i tidplanen utnyttjas? I standardbestämmelserna AB 04 och ABT 06 hittar vi bestämmelserna kring tider i kapitel 4.

Utgångspunkten är att det är entreprenören som ska planera kontraktsarbetena över tid så att de kan färdigställas inom kontraktstiden. Det kan läsas ihop med att det är entreprenören som är ensam behörig att leda entreprenaden. Om det innebär att tidplanen innehåller glapp eller luft måste det innebära att det är upp till entreprenören att utnyttja det utifrån entreprenadens framdrift.

I det sammanhanget måste det i normalfallet också antas att en entreprenör har flera parallella entreprenader pågående som entreprenören resurssätter utifrån hur entreprenören tidsmässigt ligger till i de olika entreprenaderna. I en helt ostörd entreprenad fri från ändringar, tillägg och hinder äger med andra ord entreprenören glappen eller luften. Helt ostörda entreprenader torde dock vara sällsynta.

I verkligheten är det sällan så att tidsförutsättningarna parterna utgick ifrån vid starten av entreprenaden uppfylls.

I verkligheten är det sällan så att tidsförutsättningarna parterna utgick ifrån vid starten av entreprenaden uppfylls. Tvärtom kan man nästan med säkerhet utgå ifrån att förutsättningarna kommer att ändras främst på grund av ändrings- och tillkommande arbeten samt därmed likställda merarbeten eller på grund av olika hinder som omöjliggör ett färdigställande inom angiven kontraktstid.

Regleringen för detta i standardbestämmelserna är enkel. Tidplanen ska jämkas och anpassas efter sådana inträffade händelser. Tiden ska förlängas i den utsträckning som ett ÄTA-arbete påverkar möjligheten att hålla kontraktstiden och entreprenören har rätt till ”erforderlig” förlängning av kontraktstiden vid hinder. I kommentarstexten till hinderbestämmelsen anges till ledning av vad som är ”erforderlig” att det inom den allmänna lojalitetsplikten som råder mellan parterna ska beaktas entreprenörens möjlighet att begränsa tidsförlängningen.

Huruvida ”erforderlig” därmed ska tolkas som att beställaren kan kräva att entreprenören måste utnyttja glapp eller luft i tidplanen och att beställaren därmed kan bestämma över det tidsutnyttjandet råder det delade meningar om. Men jag vågar nog påstå att den förhärskande uppfattningen är att om en entreprenör har en rimlig möjlighet att utnyttja glappen/luften i en tidplan som innebär att kontrakts­tiden inte påverkas eller att påverkan kan begränsas har entreprenören en skyldighet att faktiskt ta tiden tillvara.

Det kan dock enligt min mening inte dras så långt att entreprenören från start ska ha planerat för att det kan komma att bli arbete i glappen. Om nu inte detta på olika sätt regleras specifikt i det enskilda entreprenadavtalet.

Text: Krister Lindgren, advokat och partner på Hellström advokatbyrå