JURIDIKFRÅGAN: Förlorad rätt utan säkerhet
Som en följd av att byggbranschen känner av de tuffare tider som råder med hög inflation, ökade kostnader och färre projekt som startas tenderar även tvisterna att öka. En fråga som då blir allt vanligare är hur och var tvisten ska prövas. Allmän domstol eller skiljeförfarande? Krister Lindgren klarlägger!
SVAR: Den normala ordningen är naturligtvis att parter som tvistar vänder sig till allmän domstol med tingsrätten som första instans. Men i vissa fall kan en tvist bli föremål för prövning av en skiljenämnd istället. I tvister där det kan träffas förlikning kan parterna ha avtalat om att tvist ska avgöras genom skiljeförfarande.
Så är fallet till exempel enligt de standardbestämmelser som kommersiella parter typiskt sätt alltid ingår vid entreprenaduppdrag eller konsultuppdrag och då genom att ha åberopat till exempel AB 04, ABT 06 eller ABK 09. I dessa standardbestämmelser anges att tvist på grund av kontraktet ska avgöras av allmän domstol om inte det omtvistade beloppet inte uppenbart överstiger 150 prisbasbelopp exklusive mervärdesskatt.
Om så inte är fallet, det vill säga det omtvistade beloppet överstiger 150 prisbasbelopp, ska tvist avgöras enligt lagen om skiljeförfarande.
Vad är då det omtvistade beloppet? Omfattar det både krav från ena parten och motkrav från motparten – vilket inte är helt ovanligt i entreprenadtvister? Frågan är inte helt enkel att besvara men utgångspunkten är det yrkade beloppet som en kärande gör gällande. Eventuella kvittningsinvändningar/motkrav ska inte beaktas.
Om en kärande inleder en process vid allmän domstol med ett yrkande som inte uppenbart överstiger 150 prisbasbelopp bör därmed inte motparten – med egna åberopade motkrav som medför att beloppsgränsen överskrids – med framgång kunna invända att det föreligger hinder för prövningen på grund av att det föreligger en skiljedomsklausul.
Kom ihåg
- En tvist kan bli föremål för prövning av en skiljenämnd
- Parterna är solidariskt ansvariga för skiljenämndens ersättning
- Utan säkerhet har svaranden förlorat rätten att åberopa skiljeavtalet som rättegångshinder i allmän domstol
Om det yrkade beloppet dock överstiger gränsbeloppet har svaranden att invända detta rättegångshinder första gången som svaranden för talan i målet. Om ingen invändning om hinder görs första gången förlorar svaranden att invända det senare i processen.
Om en tvist är så omfattande att det yrkade beloppet överstiger gränsbeloppet om 150 prisbasbelopp ska det alltså avgöras i ett skiljeförfarande. Parterna är solidariskt ansvariga för skiljenämndens ersättning (två partsutsedda skiljemän och en ordförande som väljs av de två partsutsedda). Parterna i ett skiljeförfarande har därför att ställa säkerhet för nämndens ersättning innan prövningen i sak påbörjas. Om säkerheter inte ställs kan det sluta med att nämnden avslutar prövningen utan att tvisten har prövats materiellt.
I en sådan situation kan käranden i stället inleda en process vid allmän domstol. Motparten/svaranden kan då inte obstruera och invända att det föreligger skiljeklausul och att det utgör rättegångshinder. Svarandens underlåtenhet att ställa säkerhet i skiljeförfarandet innebär med andra ord att svaranden har förlorat rätten att åberopa skiljeavtalet som rättegångshinder senare i allmän domstol.
Text: Krister Lindgren, advokat och partner på Hellström advokatbyrå.
