Hon vill stoppa rivningshysterin
Det rivs alldeles för mycket.
– Vi måste bli bättre på att hand om det som vi redan har. Vi kan inte fortsätta att förbruka resurser i samma takt som vi gör i dag, säger arkitekten Lone-Pia Bach.
Hon är professor i restaureringskonst vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm och har som arkitekt bland annat arbetat med restaurering av Sagerska huset, Harpsund och Nordiska museet.
– Vi river och slänger alldeles för mycket vilket leder till en växande mängd avfall. Men också till att vi förbrukar jungfruliga råvaror, varav det börjar bli brist på flera, för att producera nya byggmaterial av i en helt ohållbar takt. Så kan det inte fortsätta.
Ett återkommande inslag på många trottoarer under senare år har varit stora byggsäckar fyllda med byggmaterial efter rivning av kök, badrum och liknande.
På sina håll har det emellanåt varit svårt att ta sig fram.
Statistik från lågränteåren visar att många av de som köpte en ny bostad kort därefter bytte ut hela eller delar av köksinredningen.
– Det är inget fel att byta ut produkter eller delar som inte är funktionella eller inte fungerar. Men det är en helt annan sak när det gäller sådant som fungerar bra.
Varför gör många det?
– Jag tror att det bland annat handlar om identitet, att man vill signalera vem man är. Man vill hänga med, vara aktuell och en del av samtiden. Det handlar också om mode.
Är det därför som en del människor som köpt en lägenhet börjar med att riva ut fullt fungerande kök?
– Vi är visuellt fångade i dag. Många har en bild av hur saker och ting borde se ut och ser inte kvaliteten i det som redan finns, det som de har framför sig.
Under hösten har det utbrutit en uppmärksammad konflikt kring renovering av en hyresfastighet i Stockholm från slutet av 1950-talet.
Fackförbundet Vision, som äger fastigheten, vill totalrenovera huset och bland annat riva ut fullt fungerade och platsbyggda kök, något som de boende protesterar mot.
Många har en bild av hur saker och ting borde se ut och ser inte kvaliteten i det som redan finns
– Vi behöver prata mer om kvalitet. Fram till åtminstone en bit in på 1970-talet hade vi ganska bra material och produktionsmetoder. Mycket av det som gjordes då håller fortfarande.
– Det som nu ofta sker är att man ersätter kvalitet med produkter som är betydligt sämre, inte kommer att hålla lika länge och därför behöver ersättas inom ganska kort tid. Renoveringssnurren får ytterligare fart.
Kan man göra något åt det?
– Information är en viktig sak. Det gäller att öka människors medvetenhet och förståelse för att vår överförbrukning äventyrar vår möjlighet till fortsatt livskvalitet.
– Ett stort problem är de låga råvarupriserna. Hade de varit högre skulle fler fundera över det rimliga i att agera som vi gör. Vi behöver se oss själva som en del i en lång historisk utveckling. Vi lånar av kommande generationer när vi tar ut naturresurser. Det är ett tänkesätt som var spritt fram till första världskriget, men som inte är det på samma sätt i dag. Det borde komma tillbaka.
Ska vi kunna ställa om till ett mer hållbart samhälle, vilket är nödvändigt, behöver vi en helhetssyn på de här frågorna. Det fungerar inte med stuprörstänk.
Häromåret undersökte forskare vid Lunds universitet hur olika fönsteralternativ skulle påverka energianvändningen i en byggnad som var på väg att renoveras; behålla befintliga fönster, sätta in en ny glasruta med LE-skikt, sätta in en ny glaskassett och att byta ut fönstren mot nya.
Analysen visar bland annat att byte av fönster skulle minska energibehovet med 13 procent. Att sätta in glaskassetter skulle minska det med 8 procent.
Men det gäller enbart den energi som behövs för driften. Om man även tar hänsyn till vad som krävs för att tillverka de nya fönstren blir resultatet ett annat.
Det behövs många år av energibesparingar för att väga upp den klimatpåverkan som nyproduktion i allmänhet leder till. Hur många beror på bland annat hur det nya fönstret tillverkas, av vilket material, energianvändningen i fabriken, transporter och med vad byggnaden som de installeras i uppvärms.
– Förmodligen kommer man inte att kunna räkna hem det nya fönstret om man tar hänsyn till alla parametrar, säger Lone-Pia Bach.
– Ofta ser vi inte helheten, utan nöjer oss med att svara på specifika frågeställningar. Till exempel hur ska vi minska energianvändningen i en bostad.
Hur då?
– Kanske genom att göra huset tätare och byta ut fönster, ytterdörrar och liknande istället för att förbättra det som redan finns.
– Ska vi kunna ställa om till ett mer hållbart samhälle, vilket är nödvändigt, behöver vi en helhetssyn på de här frågorna. Det fungerar inte med stuprörstänk.
Behövs det regelförändringar?
– Ett problem i dag är att de tekniska egenskapskrav som ställs är inriktade mot nyproduktion och inte tar hänsyn till befintliga byggnaders logik. Det driver på en utveckling där man river ut istället för att bevara, förvalta, restaurera och återbruka.
– Fler och fler inser att vi behöver arbeta på annat sätt. Ett stort problem är att det saknas otroligt mycket kompetens. Nästan alla – det gäller såväl arkitekter som konstruktörer, entreprenörer, projektledare, byggherrar och en mängd andra professioner – är utbildade på att bygga nytt.
Text: Mikael Bergling
