Fossilfri förskola målet i Göteborg
Fossilfri bebyggelse må ännu vara en utopi, men ett projekt i Göteborg räknar med att komma väldigt långt i sin strävan att bygga en ”fossilfri” förskola. Svårast att nå målen blir det för installationerna.
Lokalförvaltningen i Göteborgs stad siktar högt. När den nya förskolan Hoppet, på norra Hisingen, står klar 2020, ska den inte bara ha väldigt låga koldioxidutsläpp i driften. Ambitionen är att själva byggnaden ska vara fossilfri – ner till varenda produkt och vartenda led i byggprocessen. – Det går naturligtvis inte att uppnå. Alla material går inte att ersätta – åtminstone inte i dag. Stål, som släpper ut mycket koldioxid under tillverkningsprocessen, är ett sådant exempel. Andra hinder kan vara säkerhetskrav. Det gäller till exempel elkablar, där det är väldigt stränga krav på vad det får vara för material i isoleringen och hur den hanteras i produktionen, säger projektledaren Bodil Sjans. – Vår avsikt är ändå att nå så långt det bara går, men ju mer vi grottar ner oss i det här projektet, desto svårare inser vi att det är. Som tur är har vi en massa specialister som hjälper oss att hitta lösningar.
Och ”grottat” ner sig har Bodil och hennes kollega Nina Jacobsson Stålheim verkligen gjort. Varje problem de tittar på väcker nya frågeställningar, som väcker nya frågeställningar, som väcker… – När det gäller själva byggnaden är inget beslutat ännu. Utredningar pågår och trä är ett troligt alternativ. Dock innehåller exempelvis limträ en stor andel lim med fossilt ursprung, säger Bodil. – Men framställningen av virke är vanligen inte heller fossilfri, så här har vi säkerställt att hela processen använt förnybara drivmedel, från skogsmaskinerna till transporterna. Vi försöker att ställa motsvarande krav på alla leverantörer och entreprenörer. Klimatskalet och stommen bidrar tveklöst den största delen av byggnadskonstruktionens klimatpåverkan. Men samtidigt är utformningen av klimatskalet också det som mest påverkar energianvändningen under drifttiden. Och här blir problemställningarna allt snårigare för Bodil Sjans och hennes kolleger när de jämför livscykelanalyser.
– För att få ner bebyggelsens totala utsläpp av koldioxid har fokus under lång tid legat på att minska byggnadernas energianvändning. Men plötsligt känns det inte så självklart att det är det enda sättet. Ta fönster som exempel. Fönstret med det allra bästa U-värdet kan bidra till väldigt mycket koldioxid vid tillverkningen, konstaterar hon. – Mot bakgrund av att Göteborg Energi nu gått ut med att man inom kort kommer att ha helt förnybar produktion av fjärrvärme känns det spännande att tänka tanken att vi kan välja den mest fördelaktiga kombinationen av fönstrens egna klimatpåverkan i tillverkningsskedet och byggnadens klimatpåverkan genom värmeanvändning. Det optimala behöver inte nödvändigtvis vara fönstret med det lägsta U-värdet. Man behöver knappast tvivla på att det är väldigt mycket beräkningar och livscykelanalyser som genomförs i samband med det här projektet.
Installationer är, som tidigare nämnts, ett svårt område för att minska användningen material med fossilt ursprung – som råvara och i tillverkningsprocessen. Inte minst när det gäller plasterna i kablar och rör. Projektet hade i våras en workshop med branschen för att se hur intresserad den är av att ställa om till andra material, som bioplaster. – Workshopen var givande och det finns ett sug på att vara med och prova nya saker. Men mycket hinner inte bli annorlunda innan förskolan ska vara klar. Förändring tar tid och tittar man på tryckfasta rör är det jättehöga krav på dem, men det borde vara möjligt att hitta alternativ när det gäller dränering och wc. Branschen är intresserad av omställningen och den är medveten om att bioplaster är framtiden, säger Bodil Sjans. – De typer av material vi är ute efter finns ännu inte på marknaden, men vi tror att vi ska lyckas få fram alternativ, i samarbete med forskare och branschen. Att alla material inte kan vara fossilfria – antingen till sin sammansättning eller genom tillverkningsprocessen – är något som projektet ändå måste acceptera. Men det finns andra sätt att minska koldioxidavtrycket.
Läs hela artikeln i Energi & Miljö nr 10!
