HÄLSA | 24 maj 2015

Flera landsting saknar rutiner för legionellabekämpning

Legionärssjuka är en luftvägsinfektion med hög dödlighet som framför allt drabbar äldre och sjuka. Bakterien som orsakar smittan trivs i vattenrör, men kan dödas till exempel genom att vattentemperaturen höjs. Energi & Miljö har frågat Sveriges samtliga 21 landsting om vilka metoder de använder för att bekämpa legionella.

I mångt och mycket arbetar svenska landsting på samma sätt med bekämpning av legionella. Det som skiljer mest är hur man ser på rutiner för spolning av tappställen som används sällan och hur ofta duschblandarnas funktion kontrolleras. Det visar den enkät som Energi & Miljö gjort där samtliga landstings vvs- eller legionellaansvariga fått svara på frågor om hur man bekämpar legionella. Många landsting använder flera metoder för att höja framledningstemperaturen, exempelvis höjd fjärrvärmetemperatur, ånga, värmepump, el, olja eller pellets. Under de senaste fem åren redovisar tio landsting att man inte haft några legionellautbrott alls orsakade av den egna verksamheten, fem att man haft två fall, ett landsting redovisar ett fall och tre landsting är osäkra.

Vår roll som myndighet är inte gå in och kontrollera varje landsting i detalj, däremot kan vi ange ramar för exempelvis legionellahanteringen via Miljöbalken. Den som sköter kontrollen av att Miljöbalken följs är kommunernas miljö- och hälsoskyddskontor

Skriftliga rutiner för legionellahantering finns inte i alla landsting. Exempelvis saknas skriftliga rutiner i 17 av 21 landsting när det gäller årlig kontroll av duschblandare. Legionella pneumophila. Foto: Folkhälsomyndighetens pressarkiv

Ulf B Sjöberg, driftchef för sjukvården i Jönköping, berättar att man i samband med ett legionellautbrott i Värnamo för flera år sedan insåg att man måste ha skriftliga rutiner för hanteringen. Sedan dess har man inte haft legionellautbrott där källan varit sjukhusen. – Vi har ett bra samarbete med smittskyddsenheten, vilket gör att vi utarbetat gemensamma skriftliga regler som bland annat ställer krav på vårdavdelningar i form av stickprov och spolning av armaturer.

För att komma åt ställen där legionella kan växa till har man gjort sig av med ackumulatortankar och blindledningar i samband med ombyggnader. Problemen i länet beror enligt Ulf B Sjöberg på ojämn vattenkvalitet. I exempelvis Jönköping, där man tar råvatten från Vättern, är kvaliteten högre än i Värnamo.

Ett annat landsting som har skriftliga rutiner är Region Gävleborg. Rutinerna är utarbetade av en arbetsgrupp som består av representanter från fastighetsägaren, vårdhygien, smittskyddsläkare och miljöchef. Även där görs den praktiska hanteringen ute på avdelningarna. Det rör sig dock om ett delat ansvar, enligt Susanna Andersson som är miljöchef. – Ansvaret är delat mellan verksamheten och fastighetsägaren. De provtagningar som görs årligen visar att arbetet fungerar väl, säger Susanna Andersson.

Markus Vestin, vvs-ansvarig vid Region Gävleborg, menar att temperaturkraven klaras i de flesta fall eftersom fjärrvärmeleverantören garanterar 65 graders framledningstemperatur året om. När det gäller isolering av kallvattenledningar finns inga generella regler, men om en oisolerad kallvattenledning passerar ett uppvärmt utrymme tilläggsisoleras den. I Gävleborg har man lagt upp all information om legionella på en projektplats, som kan användas av alla regionens aktörer.

Den mesta av temperaturövervakningen sker digitalt, men man har också rutiner för periodisk manuell vattentemperaturmätning i samband med provtagning. I Värmland har man haft två legionellautbrott de senaste fem åren på sjukhusen enligt Jonas Skalare, vvs-ingenjör vid landstinget i Värmland. – De uppmätta bakteriehalterna i dessa fall har varit omkring 200 CFU per dl vatten, vilket är långt under Folkhälsomyndighetens nedre gräns. En orsak till utbrotten kan vara att dagens patienter är både äldre och skröpligare än tidigare, men också att det finns olika legionellastammar, av vilka en del är farligare än andra.

När det gäller mätning av legionella ute i vvs-anläggningen efterlyser han någon typ av momentanmätare, som blixtsnabbt kan detektera om legionellahalten i någon del går upp. – Inom skogsindustrin utvecklades utrustning för mätning av korrosionshastigheten, som uppkopplat mot styr- och övervakningssystemet gav en omedelbar indikation på förhöjd korrosion. I Värmland använder man klordioxid för avdödning av legionella. – Att höja tilloppstemperaturen till 80 grader kan ju vara förenat med fara för användarna. Men visst skulle det vara skönt att en gång per år spola igenom hela systemet med hetvatten, då visste man med säkerhet att man fått bort all legionella, säger Jonas Skalare.

Av alla landsting är Värmland det enda som har värmepumpar för produktion av värme och tappvarmvatten, förutom sommartid då man köper fjärrvärme. I systemet ingår också ett antal ackumulatortankar som varje år blåses rent i botten för att få bort orenheter. Michael Ressner, hos Folkhälsomyndigheten, som bland annat är tillsynsvägledande myndighet när det gäller legionellafrågor, konstaterar att antalet legionellafall i princip varit detsamma under den senaste tioårsperioden. – Det har inte skett någon ökning av personer som drabbats av legionella, vare sig de som drabbas utomlands, eller de som drabbas i Sverige, säger han. Han understryker att den svenska lagstiftningen kring legionella styrs bland annat av Miljöbalken. Denna anger funktionskrav och att varje verksamhet ska arbeta utifrån sina respektive förutsättningar och med egenkontroll. – Vår roll som myndighet är inte gå in och kontrollera varje landsting i detalj, däremot kan vi ange ramar för exempelvis legionellahanteringen via Miljöbalken. Den som sköter kontrollen av att Miljöbalken följs är kommunernas miljö- och hälsoskyddskontor.

Michael Ressner konstaterar att enkäten visar att kunskapen och rutinerna kring legionella överlag är bra, men att där det saknas skriftliga rutiner bör sådana skapas.

Mark Kretz, Energi & Miljö nr 5-6 2015 sidorna 34-36