EU:s energispardirektiv sågas

EU-kommissionens nya direktiv för att öka hastigheten på energisparandet har väckt uppmärksamhet. ”Centralstyrning” var en av synpunkterna som framfördes när branschfolk bjöds in till Näringsdepartementet.

I våras presenterade EU-kommissionen sitt förslag till nytt direktiv för att nå unionens energisparmål, en 20-procentig besparing av 2005 års primärenergianvändning till år 2020. Bakgrunden i korthet är att kommissionen insett att med den takt energisparandet nu sker i medlemsländerna kommer man att hamna blott på en tioprocentig besparing. Energisparande är en viktig del av EU:s tillväxtstrategi till år 2020.

Därför har direktiven kring kraftvärme och energitjänster slagits ihop och stramats upp. Kommissionen konstaterar att båda direktiven har misslyckats med att dra full nytta av energisparpotentialen. Förslaget presenterades i Bryssel strax före semestern i år och vissa aktörer har redan haft möjlighet att gå igenom det.

För alla dem som inte haft den möjligheten arrangerade Näringsdepartementet därför ett så kallat remissmöte i slutet av augusti, där man gick igenom förslaget och tog in deltagarnas synpunkter.

Det blev – som väntat – till viss del synpunkter som speglade deltagarnas olika roller, men också en ganska gemensam syn på att direktivet i alltför hög grad inför detaljreglering. Den som kanske uttryckte störst skepsis var Carl Holmqvist från Göteborgs Energi som menade att detta var ett steg mot ett centralstyrning av sovjetisk art. Många uttryckte tvivel kring detaljstyrningen och krångliga rapporteringssystem istället för målstyrning. Detaljstyrning på denna nivå är dock inget unikt för detta EU-direktiv konstaterade Hans Nilsson, ordförande för Energirådgivarna, som också menade att detta behövs för att de 27 EU-länderna ska gå i takt.

Skilja på offentligt ägda fastigheter
Att den offentliga sektorn åläggs ett treprocentsparmål är för Sabo ett problem, menade Therese Rydstedt, eftersom Sabo-medlemmarna i så fall tvingas fördubbla sin renoveringstakt med hyreshöjningar på mellan fem och elva procent som följd. Detta samtidigt som de ska arbeta på affärsmässig grund. Hon menade att regelverket måste skilja på offentligt ägda fastigheter som finansieras med skattemedel och offentligt ägda fastigheter som finansieras med hyresintäkter.

Ett treprocentigt sparmål skulle också strida mot det kommunala självstyret poängterade Sonja Pagrotsky, Sveriges Kommuner och Landsting.

En kommentar till detta kom från Gunnar Lundberg, som tyckte att det var märkligt att den offentliga sektorn påstod sig inte ha råd, vilket måste betyda att åtgärderna är olönsamma. Han trodde dock att det kan finnas lönsamma åtgärder även inom den offentliga sektorn.

Kvotplikt
Förslaget att införa kvotplikt, alltså att energibolagen ska spara energi hos slutkunderna, väckte debatt. Kvotpliktsystem finns i en handfull EU-stater, införda av olika orsaker och strukturerade på olika sätt.

Lars Holmqvist undrade om Göteborg Energi ska byta tvättmaskin hos sina kunder för att nå målet och menade att förslaget är förödande för de företag som vill arbeta med energitjänster. Henrik Wingfors från Svensk Energi menade att det är en av Sveriges uppgifter att ”stoppa dumheter som detta”. Han pekade på det omfattande rapporteringskrav som stadgas och att det är otydligt vad som händer om enskilda uppgiftslämnare inte uppfyller direktivet – får de inte fortsätta att sälja energi då?

Mikael Möller från Plast & Kemiföretagen, som i detta forum även representerade järn och pappersindustrin, pekade på problematiken med stora industriföretag som både kan vara slutanvändare, men också energileverantörer. Hans Nilsson pekade dock på de europeiska erfarenheterna, liksom att hälften av delstaterna i USA infört liknande system.

Energibesiktning
Att införa ett regelverk som tvingar fastighetsägarna till mätning av värme, varmvatten, el och fjärrkyla var också ett irritationsmoment. Therese Rydstedt, pekade på kostnaderna som inte blir betalda för att installera värmemätningsutrustning i befintliga bostäder, ett påstående som Yogesh Kumar, Sveriges Fastighetsägareförening, höll med om. Han ställde dock den retoriska frågan vad man ska mäta när man bygger nollenergihus och vilka mervärden i så fall värmemätning medför.

Förslaget att införa obligatorisk energibesiktning för större företag tycket Maria Sunér Flemming från Svenskt Näringsliv inte heller var speciellt genomtänkt, utan pekade istället på det svenska frivilliga system för energisparande med skatterabatter som införts, PFE, vilket fått stort genomslag. Hon menade att detta borde kunna bli en svensk exportartikel och som PFE 2.0 införlivas i kvotpliktsystemet.

Monopol
Direktivets del om fjärrvärme väckte också en del upprörda synpunkter. Bland annat menade Per Jonasson från Kyl och Värmepumpföretagen att kravet på nationella värme- och kylplaner i princip inrättar en monopolsituation för den fjärrlevererade energin. Karin Widegren från Energimarknadsinspektionen menade det redan i dag finns prioriterad access för vindkraft in i det europeiska elsystemet. Att på detta sätt tvinga fram ytterligare elproduktion kunde leda till negativa priser. Gunnar Lundberg undrade om direktivet skulle kunna tvinga fram att Forsmark – om man installerar ett nytt block eller bygger om en reaktor – kommer att bli kraftvärmeleverantör, vilket skulle leda till att man tvingas dra en ledning till Stockholm.

Under hösten kommer direktivet att behandlas vid ett antal möten i Bryssel. Inte förrän nästa år kan det tidigast komma att beslutas om.
Av Mark Kretz, Energi & Miljö nr 9/11 sid 67-68

Faktaruta

Förslaget i sin korthet är:

– Nationellt icke-bindande mål om tak för energitillförsel till år 2020, som kan göras bindande efter översyn år 2014

– Nationella handlingsplaner ska presenteras sista april vart tredje år

– Statistikrapport om kapacitet samt el- och värmeproduktion i kraftvärme, fjärrvärme och fjärrkyla

– Den offentliga sektorn åläggs en årlig energieffektivisering av tre procent av golvytan varje år.

– Offentliga organ bör anta energieffektivitetsplan och införa energiledningssystem

– Medlemsstaterna bör ta bort hinder för energieffektivisering i nationell lagstiftning

– Energidistributörer och detaljisthandelsbolag av energi ska årligen spara 1,5 procent av såld energi under föregående år hos slutanvändare

– Årlig rapport om besparingar bland slutanvändare

– Alla slutförbrukare av energi ska förses med individuell mätare för mätning av användning

– Främja tillgång till oberoende energibesiktning för alla slutanvändare

– Större företag ska genomföra besiktning vart tredje år

– Nationell värme- och kylplan ska presenteras vart femte år

– Nya/renoverade anläggningar för termisk elproduktion med effekt över 20 MW ska utrustas med kraftvärmeteknik.