DEBATT: Satsning på solceller kan knuffa ut riktiga miljöinsatser
Om den el som produceras av solceller inte ersätter miljöpåverkande elproduktion, är det då en klimatåtgärd?
SOM-institutet i Göteborg, som sedan 1986 gör en årlig undersökning, frågade 3 400 utvalda personer: ”Tycker du att regeringen bör satsa mer på utbyggnad av solceller?”. Svaret blev att 80 procent tyckte detta. Eftersom de tillfrågade ska representera ett genomsnitt av befolkningen är detta troligen den allmänna uppfattningen i Sverige. Inte konstigt då att regeringen fortsätter att satsa på stöd till solcellsinstallationer, man har också troligen samma uppfattning som sina väljare. Från årsskiftet höjdes maxtaket för installationer från 20 procent till 30 procent av investeringskostnaden för privatpersoner, och skattefriheten för egen mikroproduktion återinfördes också under 2016.
Om frågan från SOM-institutet istället hade formulerats ”Tycker du att statliga subventioner bör utgå till elproduktion som inte gör någon miljönytta?” – då hade troligen siffrorna varit det motsatta och någon utökad satsning från staten hade inte kommit till stånd.
Alltså inställer sig frågan om solceller gör någon miljönytta. Och bör de därför erbjudas stöd eller finns det annan produktion att subventionera där skattepengarna skulle göra större miljönytta?
Nuvarande läge i Sverige är att elproduktionen inte har någon större miljöpåverkan vare sig på sommaren eller vintern. Andelen fossil elproduktion i landet är normalt försumbar. Vintertid förekommer viss import vid kall väderlek och låg tillgänglighet (vindstilla) för vindkraften. Normalt exporteras 10–20 procent av det som produceras i landet på årsbasis. Detta förhållande kommer att ändras radikalt inom kort.
Redan vintern 2020–2021 när kärnkraftreaktorerna Ringhals 1 och 2 har stängts kommer tillgänglig effekt att minska med cirka 1 700 MW. Detta innebär att kärnkraften kommer att bidra med mind re än 7 000 MW tillgänglig effekt till elsystemet. Nivån där vi riskerar att hamna i en situation med effektbrist i elsystemet sjunker från 26 000 MW till strax över 24 000 MW. Den gångna vintern tangerades och passerades 26 000 MW flera gånger och import av el krävdes. Vid ett tillfälle (28 februari) startades det oljeeldade kraftverket i Karlshamn för att kunna gripa in och förhindra en kollaps av elsystemet.
Efter år 2020 kan dessa kritiska tillfällen uppkomma flera hundra timmar varje vinter. Från klockan 6.00 till 21.00 ligger effektuttaget vintertid mellan 20 000 och 26 000 MW. Beroende på hur vinden blåser kan problem uppstå när som helst inom det angivna spannet. Ibland producerar vindkraften 5 000 MW och vid andra tillfällen 100 MW. För den som vill följa detta rekommenderas att titta in på Svenska Kraftnäts hemsida: www.svk.se/drift-av stamnatet/kontrollrummet, där syns tydligt utmaningarna med variabel elproduktion, framförallt om man studerar vinterdagarna. Adderar vi den kommande utmaningen när en miljon elbilar ska laddas med 3,7 KW (den lägsta effekt som Klimatklivet ger bidrag för) riskerar uttaget i energisystemet att närma sig 30 000 MW. Detta framtida dilemma kommer inte att kunna lösas genom att installera solceller, eftersom solceller levererar 85 procent av sin årsproduktion under sommarhalvåret – den installerade effekten i elsystemet är redan i dag flera gånger större än behovet. Den enda fördelen är att elpriset kommer att vara fortsatt lågt under sommaren vilket även blir till glädje för de som inte investerat i solceller. Kalkylerna för solcellsinstallationerna blir minst sagt skakiga med detta scenario i åtanke.
Vill ett företag eller en kommun göra en verklig miljöinsats bör man investera i ny vindkraft genom andelar eller helägda verk istället för att gödsla taken med solceller. Vintertid är tillgängligheten 11 procent för vindkraft och produktionen 60 procent av hela årets leverans. Det saknas också hos många en förståelse för proportionen mellan ett vindkraftverk och en solcellsanläggning.
Den största solcellspark som finns i Sverige i dag är Solsidan utanför Varberg som upptar en yta av tio fotbollsplaner och producerar cirka 60 procent av vad ett vindkraftverk (2 MW effekt) gör under ett år. Det skulle behövas 5 000 sådana anläggningar för att producera lika mycket el som vindkraften bidrar med i dag till elsystemet. Alltså, 50 000 fotbollsplaner med solceller! Dessa parker blir inte lönsamma eftersom de måste betala energiskatt precis som vindkraften, och produktionen som sker mestadels sommartid betalas dåligt. Den som är intresserad av de ekonomiska aspekterna av stödet till solceller kan läsa Riksrevisionens rapport ”Det samlade stödet till solceller” (RIR 2017:29), som ifrågasätter effekterna av stödet. Enligt rapporten skulle den framtida utbyggnaden av solceller vara försumbar om de nuvarande stödsystemen med skattereduktion och investeringsbidrag avvecklades.
Med sådan fakta för ögonen kan man fråga sig varför många kommuner ändå vill satsa stora pengar på solceller – exempelvis Göteborgs stad och Stockholms stad och deras kommunala bolag som installerar solceller i mångmiljonprojekt. Om dessa kommuner istället investerade skattepengarna i uppförande av nya vindkraftverk skulle större miljönytta uppnås. Det bostadsföretag där jag jobbar äger två vindkraftverk sedan 2009, och där produceras all el som behövs för driften av fastigheterna. Ofta finns det även överskott av el som vi kan sälja som hushållsel till 487 av våra hyresgäster. Produktionskurvan och uttaget av el över månaderna följer varandra väl med en hög produktion vintertid och lägre på sommaren. Hade vi istället installerat solceller för att leverera lika mycket el på årsbasis (9 300 MWh) hade det krävts 30 fotbollsplaner med solceller och produktionskurvan hade varit den motsatta mot behovskurvan.
Sett till vilka förnybara energikällor som finns i dag är kraftvärmen det mest optimala kraftslaget. Här produceras största andelen av el och värme under vintern då behovet är stort. Produktionen kan gasa och bromsa och spill från skogen kommer till nytta. En bostadslägenhet använder cirka 8 MWh fjärrvärme årligen för uppvärmning och varmvatten. Det uttaget ger underlag för kraftvärmeverket att producera 2 MWh el vilket är normal elförbrukning för en familj under ett år. Alltså ett energisystem som gör bostäder anslutna till ett kraftvärmenät nästan helt klimatneutrala och samtidigt hjälper effektbalansen vintertid. I dag erhåller kraftvärmen elcertifikat för elproduktionen men för övrigt finns inget stöd. Senaste trenden är att man på flera håll försöker frikoppla sig från detta unika energisystem, påhejade av Energimyndigheten, Naturvårdsverket och EU genom olika former av bidrag. Ett exempel är det projekt i Vårgårda där man tänker frikoppla sig från ett miljövänligt fjärrvärmenät och genom solceller, batterilager och vätgasproduktion vill lösa ett problem som inte finns.
Självklart står det alla fritt att investera i det man tror vara det bästa sättet att producera förnyelsebar el, men om miljönyttan är försumbar och investeringen kräver skattepengar för att bli lönsam behöver man nog tänka ett varv till.
Text: Kenneth Ahlström
