Debatt: Gör vindkraftverk verkligen underverk?

I en debattartikel i Energi & Miljö nr 3–4 2019 framför Lennart Asteberg några tankar kring ett omformat el- och energisystem. Han tar upp effektivisering, koldioxidutsläpp och vindkraftens reglerförmåga. Det är bara att hålla med om vikten av effektivisering, men detta ska planeras/göras innan man bygger ny tillförsel, poängterar professor emeritus Per Fahlén.
Märkligt nog har väldigt lite gjorts vad gäller planering trots EU-direktiv sedan många år om 20 procents effektivisering till 2020 (nästa år!) och ett riksdagsbeslut om halvering i byggd miljö till 2050. Dessutom har regeringen föreslagit 50 procents effektivisering totalt till 2030. Istället har enorma belopp investerats i en ineffektivisering av elsystemet och en ökning av det redan stora överskottet av tillförsel.
Kärnkraften kommenteras lite försåtligt med att utsläppen inte är så stora under drift men desto större vid utvinning och tillverkning av bränslet.
Satsningen på vindkraft, i första hand i Norrland, leder till kraftigt ökade överföringsförluster, försämrad verkningsgrad och ökat slitage för vattenkraften samt försämrad nyttjandegrad i nätet. Det mesta av vindkraftselen har hittills fått reas bort till mindre än halva självkostnaden på en exportmarknad som gärna vill ha svensk kärn- och vattenkraft men inte är särskilt intresserad av vindkraften.
Lennart Asteberg ger några exempel på ”koldioxidfri” elproduktion men inget av hans exempel är koldioxidfritt i ett livscykelperspektiv. Kärnkraften kommenteras lite försåtligt med att utsläppen inte är så stora under drift men desto större vid utvinning och tillverkning av bränslet. Men i ett livscykelperspektiv har kärnkraften i särklass lägst koldioxidutsläpp av samtliga alternativ. Vindkraften har tre gånger så höga utsläpp bara för själva vindkraftverken. Sedan tillkommer mycket stora utsläpp på grund av den totala nätombyggnad, inklusive ny balanskraft, som vindkraften förutsätter.
Vindkraften marknadsförs som ”100 procent förnybar” och ”hållbar” men kräver mer än tio gånger så mycket ”icke-förnybara” resurser som kärnkraft och har EROI (Energy Return On Investment) på systemnivå som är nästan 20 gånger sämre än kärnkraft. I relation till kärnkraft av generation 4 blir dessutom relationerna tiopotenser sämre. Internationellt finns ett snabbt växande berg av miljöfarligt avfall från sol- och vindkraft, som man i dagsläget inte vet hur man ska hantera.
Historiskt har vi haft ett fantastiskt väl genomtänkt och väl fungerande elsystem med små miljökonsekvenser, stabil och säker drift och låga kostnader. Ursprungligen bestod det av sex områden, som i huvudsak var i effektmässig balans, med vattenkraft
som bas i norr och kärnkraftverken som noder i balanserade områden i söder. Detta minimerade behovet av överföring med tillhörande förluster och miljökonsekvenser.
Pågående omställning, med huvudparten av produktionen i norr och konsumtionen i söder, kommer istället att maximera kostnader, risker för störningar, förluster och miljökonsekvenser. Vi går från en situation med i stort sett helt planerbar produktion och ganska förutsägbar konsumtion till ett framtida scenario där såväl produktion som konsumtion blir oförutsägbara. Både konsumenterna och vattenkraften förutsätts anpassa sig efter den volatila vindkraften. Vi lämnar ett ”smart” uppbyggt system för ett planlöst system, som kommer att kräva ny ”smart” teknik för att minimera de värsta bristerna.
I Sverige förutsätts vindkraften bli balanserad med vattenkraft, men svensk vattenkraft är optimerad för att i första hand förse oss med kontinuerlig och pålitlig basproduktion av el. Därutöver är den en utmärkt reglerkälla, för balansering av elförbrukningens dygnsvariationer och intermittenta kraftkällor. Men vattenkraften som reglerkälla är redan fullt utnyttjad för detta och om kärnkraften avvecklas försvinner hälften av den planerbara effekten och kraven på vattenkraften som bas ökar.
Att tänka sig vindkraftverk som reglerkraft är att be om underverk. Vindkraften ger mycket större och mindre planerbara variationer än efterfrågan och att använda den största ”störningskällan” som regulator känns som att sätta bocken till trädgårdsmästare. Hur ska man reglera utan en stabil och förutsägbar reglereffekt?
I Tyskland och Danmark sker balansering av vindkraften med egna kolkraftverk samt norsk och svensk kärn- och vattenkraft. Det bör också påpekas att vissa typer av kärnkraft fungerar utmärkt som reglerkraft och i till exempel Frankrike klaras regleringen i huvudsak med kärnkraft (kan göras i stort sett lika snabbt som med gasturbiner).
Per Fahlén, professor emeritus