Branschens baksidor och mitt eget företagarliv
Del 2 (3): Ventilationsbranschen har gett mig så mycket – kunskap, vänskap och arbetsglädje. Men det vore oärligt att inte också berätta om skuggsidorna: karteller, påtryckningar och korruption. Jag har sett det inifrån. Samtidigt har jag haft glädjen att bygga egna företag – och möta en otrolig innovationslust, konstaterar Tomas Nilsson på EnerSite AB.
Jag har sett entreprenadbranschen från insidan – och jag vågar säga det som många andra viskar: kartellbildning var (och är) vanligt förekommande. Man ringde varandra, träffades på lunch, och fördelade projekten. ”Jag tar detta – du får det andra.” Summor bytte händer. Det var ofta de största aktörerna som deltog.
Jag vet att det fortfarande pågår. Årsbonusar till projektörer låter kanske oskyldigt, men när produkter väljs för att gynna en leverantör snarare än fastighetens prestanda, så urholkas kvaliteten. Det är inte olagligt – men det borde vara det.
Ett exempel: Två projekt – ”A” (en skola) och ”B” (privat byggherre) – hanterades av samma entreprenör. En tillverkare fick sälja aggregat till båda, men ombads flytta 200 000 kr från ”B” till ”A” för att dölja rabatten. Kommunen betalade alltså för mycket. Slutnotan: +300 000 kr – och en bussresa till Bordershop som extra bonus …
Årsbonusar till projektörer låter kanske oskyldigt, men när produkter väljs för att gynna en leverantör snarare än fastighetens prestanda, så urholkas kvaliteten.
I Ryssland blev jag av med en stor affär för att jag inte betalade mutor. ”Du måste sälja dyrt,” sa min kollega där. ”Chefen hos slutkunden ska ha 10 %, entreprenören 10 %, grossisten 10 % – och så jag några procent.” En turkisk vd skröt öppet på ett möte i Paris att omsättningsrekordet inte varit möjligt utan mutor.
Mitt i detta moraliska träsk kom också fantastiska möten och vändpunkter.
På Bahco blev jag något av en teknisk rådgivare till konsulter. Det var spännande – men jag märkte också att det inte bara var min kunskap som uppskattades, utan varumärket jag representerade. Det blev tydligt när jag gick till det mindre företaget Europair.
Deras dåliga rykte (en tidigare mutskandal) hängde kvar, och jag fick slita för att återupprätta förtroendet. Faxen blev min bästa vän. Sakta vände det – och med det kom de första tankarna på eget företagande.
1990 grundade jag Fläkt-Teknik i Väst. Vi sålde Europair-produkter och aggregat. Det var högkonjunktur – lätt till affärer, god omsättning. Men det var också vilda västern. Företag gick i konkurs till höger och vänster, och jag förlorade en hel årsvinst i en konkurs.
Ett minne: Renovas tillbyggnad i Göteborg – där vi levererade aggregat till sopförbränningen. De höll förvånansvärt bra, trots extrem korrosion. Vi använde Aluzink istället för galvad plåt. Det gjorde skillnad.
Vi finansierade det själva, byggde ett applikationsverktyg, och snart visade flera fastighetsägare intresse. Men branschen visste inte hur de skulle hantera ett litet företag med så mycket innovation.
1998 kom ett ögonblick som förändrade mitt liv. På en minimässa i Göteborg frågade två Telia-anställda om någon kunde ventilera en mobilcontainer. Ingen nappade – utom jag. Jag hittade en lösning där vi ersatte energislukande kylmaskiner med fläktlådor som blåste in sval, renad uteluft. Resultatet blev en enorm energibesparing.
Totalt tillverkades omkring 50 000 enheter, sålda över hela Sverige och ut i Europa – till och med till Armenien och Azerbajdzjan. Jag och min son reste dit för att följa upp installationerna, precis samtidigt som svenska medier granskade Telias affärer i Eurasien …
Mitt företag köptes upp av Systemair 2001. Jag blev regionchef. Det var en fin tid, men efter ett tag ville jag vidare. Tillsammans med min son och dåvarande fru startade jag AirSite AB. Ledorden: Ingen lögn. Inga mutor. Det höll vi fast vid.
Det första företaget som vågade handla av oss var Tele2. Sen följde Telenor, Teracom, Järnvägen. AirSite växte snabbt.
En avgörande kontakt var Sven-Erik Tim från Poseidon. Enligt vissa i branschen var han ”jobbig” – enligt mig var han briljant. Han ringde mig via en Blocket-annons, men vi började prata om ventilationsaggregat. Mötet resulterade i utvecklingen av GreenMaster, vår egen aggregatserie.
Ett minne: Renovas tillbyggnad i Göteborg – där vi levererade aggregat till sopförbränningen. De höll förvånansvärt bra, trots extrem korrosion.
Vi finansierade det själva, byggde ett applikationsverktyg, och snart visade flera fastighetsägare intresse. Men branschen visste inte hur de skulle hantera ett litet företag med så mycket innovation. Och när beställarna slutade föreskriva fabrikat – då tappade vi fart.
Tomas Nilsson
EnerSite AB
