Billigare vattenskador – och färre
Christian Mattsson, Lunds universitet, undersöker i sin licentiatavhandling lösningar som kan minska vattenskador och dess kostnader.
Såväl antalet som kostnaderna och effekterna av vattenskador inomhus ökar i Sverige. En stor del av skadorna uppkommer efter läckage av vatten från tappvatten-, avlopps- och värmesystem eller läckande tätskikt i våtrum.
Det är skador som bland annat kan leda till, förutom omfattande reparationsbehov i byggnader, försämrat inomhusklimat och ökad risk för fukt och mögel i konstruktionen.
En minskning av vattenskador kan bidra till förbättrade inomhusmiljöer men även till en mer hållbar byggsektor och frigöra resurser som kan nyttjas till annat, konstaterar Christian Mattsson som i sin licentiatavhandling beräknar vattenskadekostnaderna till 12,6 miljarder kronor per år i Sverige.
– När vi varierade nyckelvärdena hamnade vi som lägst på 7 miljarder kronor och som högst på 16,6 miljarder.
Studien visar bland annat också:
- Korrosion, ålder/slitage samt frysskador på ledningssystemet leder till högst reparationskostnader.
- På andra plats i kostnadsligan hamnar otäta tätskikt i våtrum samt felaktiga anslutningar mellan tätskikt och golvbrunn och på tredje plats utrustningsskador i kylskåp/frysar och diskmaskiner.
- Det behövs mer forskning och statistik om vattenskador – och dess kostnader och konsekvenser – i offentliga byggnader och flerfamiljshus för att kunna göra en mer heltäckande analys av byggnadsbeståndet.
- Europeisk forskning gällande vattenskador i byggnader är framför allt inriktad på ämnen som byggkvalitet och fuktanalys medan det i asiatiska studier finns en starkare betoning på byggfelsanalys. En förklaring kan vara skillnader i byggnormer, byggmetoder, klimat och ekonomiska incitament.
Efter civilingenjörsexamen vid Lunds tekniska högskola (en del av Lunds universitet) påbörjade Christian Mattsson 2020 doktorandstudier vid avdelningen för Installations- och klimatiseringslära.
– För att kunna minska antalet vattenskador är det viktigt med ett helhetsperspektiv, men också goda kunskaper om dess orsaker och kostnader under samtliga skeden under en byggnads livscykel.
Vilket är det största bekymret?
– Ett är livslängden på materialet. Genom att öka tiden det tar innan en skada inträffar går det att minska såväl antalet, omfattningen på skadorna och kostnaderna.
– Även om de största kostnaderna uppkommer i samband med ledningssystemskador, är det nog skador på utrustning i utrymmen utan tätskikt som oroar mest. Ofta har man dålig koll om det läcker där.
Christian Mattsson säger att det vilar ett stort ansvar på fastighetsägaren och den som använder ut-
rustningen.
– Samtidigt krävs ganska stor kunskap för att veta vad man ska göra för att minska risken för skador.
I vilken typ av byggnader, villor eller flerfamiljshus till exempel, är det störst risk för vattenskador?
– Det kan jag inte säga. I det här projektet har vi arbetat med försäkringsstatistik. Det innebär att vi bara vet vilka skador som har inträffat, inte vilka som inte har inträffat.
I dagarna blev det klart med finansieringen – Svenska byggbranschens utvecklingsfond (SBUF) – av den andra delen av Christian Mattssons forskningsprojekt. En del är att skapa en databas över inträffade vattenskador i byggnader, varför de har inträffat samt relevanta byggnadsspecifika parametrar.
Databasen är tänkt att bland annat kunna användas vid analys av tekniska lösningar och åtgärder.
– Vi hoppas att både kommunala och privata fastighetsägare vill lämna information. Tanken är att man i framtiden ska kunna gå in i databasen och se vilken effekt olika typer av åtgärder har beroende på bland annat typ av byggnad. Ju fler vi får med, desto bättre blir databasen, säger Christian Mattsson.
– Förutom ekonomisk och teknisk information och beräkningar ska den även innehålla livscykelanalyser av olika åtgärder. Vad är ekonomiskt och klimatmässigt bäst: att göra underhållande åtgärder för att minska risken för skada eller att låta en skada ske och därefter reparera den?
Tanken är att man med hjälp av information ur databasen ska kunna ta reda på i vilken utsträckning vissa byggnadsmetoder, material och liknande leder till ökad risk för vattenskada.
Text: Mikael Bergling
