Arsenik och gammalt vatten
Sveriges lantbruksuniversitet har, med finansiering från bland annat Statens geotekniska institut (SGI), genomfört ett forskningsprojekt för att undersöka en ny metod för att fastlägga arsenik i grundvattenmagasin.
Halterna av arsenik i svenskt grundvatten är generellt låga men kan lokalt vara höga, särskilt i områden som påverkats av industriella utsläpp. Glasbruk och träimpregneringsanläggningar är de vanligaste källorna till arsenikförorening.
Eftersom arsenik är ett redox-känsligt ämne påverkas dess löslighet av syreförhållandena i marken. I en syrefri miljö, såsom ett grundvattenmagasin, kan arsenik ha en annan kemisk form än i en syresatt miljö. Om grundvattenytan höjs i ett förorenat område kan arseniken omvandlas till arsenit, en mer lättrörlig och lättlöslig form, vilket kan leda till förhöjda arsenikhalter i grundvattnet.
– Arsenik är lurigt eftersom lösligheten och därmed spridningspotentialen styrs väldigt mycket av förhållandena i marken som kan förändras över tid. Om lösligheten för arsenik ökar kan en spridning ske relativt snabbt i grundvattnet, säger Carolina Ersson på SGI.
En möjlig metod för att begränsa spridningen av arsenik i grundvattnet är att tillsätta en sorbent, ett ämne som kan binda och absorbera föroreningen. I projektet testade forskarna sorbenter av nollvärt järn för att fastlägga arsenit i marken.
Resultaten från laboratorieförsöken var lovande och visade att sorbenterna hade god förmåga att binda arsenik i jorden. Däremot visade pilotförsöken i fält på en stor utmaning: det var svårt att sprida sorbenterna av nollvärt järn på ett effektivt sätt i marken och grundvattnet. Trots detta gav pilotstudien värdefulla insikter som pekar på att metoden behöver vidareutvecklas.
Källa: SGI
