Från fastighetsautomation till smart stadsautomation
Fastighetsautomation handlar inte längre bara om att styra en enskild byggnad. Enligt Johan Geiborg sker nu en mental förflyttning där byggnader, tekniska system och infrastrukturer blir delar av större ekosystem. Det förändrar hur vi planerar, upphandlar och utvecklar framtidens smarta och säkra städer.
Under många år har fastighetsautomation handlat om att lösa behov i enskilda byggnader. Målet har varit att skapa effektiva, driftsäkra och funktionella lösningar för den specifika fastigheten.
Den kanske viktigaste omställningen som nu sker är inte teknisk utan mental. Vi går från att se automation som en lokal förmåga i en byggnad till att betrakta den som en del av ett större sammanhang. Byggnaden blir en komponent i ett ekosystem där data, funktioner och resurser kan delas mellan flera fastigheter, verksamheter och infrastrukturer.
Det är också en förutsättning för att förverkliga visionerna om smarta stadsdelar och i förlängningen smarta och säkra städer.
När perspektivet förändras ändras också kraven på tekniken. Tidigare bedömdes automationslösningar främst utifrån hur väl de löste ett specifikt behov i en byggnad. Framöver blir det minst lika viktigt att systemen kan samverka med andra lösningar. Öppenhet, interoperabilitet och integrationsförmåga blir avgörande egenskaper.
Vi ser framväxten av ett kollektivt teknologiansvar där kunskap delas och där systemen kontinuerligt förbättras.
Det påverkar även hur upphandlingar genomförs. Anbudsutvärderingar kommer inte enbart att handla om vad som levereras i det aktuella projektet, utan också om hur väl lösningen kan bidra till långsiktiga och områdesövergripande mål.
Detta innebär samtidigt ett nytt synsätt på förändring. Moderna automationslösningar måste vara byggda för att utvecklas över tid. Nya sensorer, nya funktioner och nya integrationsbehov kommer att uppstå.
Traditionella lösningar har ofta varit effektiva inom sitt avgränsade användningsområde, men när förutsättningarna förändrats har det många gånger krävts omfattande ombyggnationer eller utbyte av hela system. Framtidens lösningar behöver i stället kunna anpassas och vidareutvecklas utan att grunden måste rivas upp.
Det gör också att frågor om teknisk inlåsning blir allt mer centrala. Fastighetsägare och verksamheter behöver kunna byta leverantörer, integrera nya system och utveckla sina lösningar utan att fastna i proprietära strukturer.
Samtidigt förändras ansvarsfördelningen. Där tidigare lösningar ofta levererades som färdiga produkter med en tydlig ansvarskedja växer nu ett mer gemensamt ansvar fram. Systemintegratörer, tekniker, förvaltare och användare behöver samarbeta kring programmering, drift, underhåll och vidareutveckling.
Tekniken är viktig, men den verkliga förändringen handlar om hur vi väljer att tänka kring den.
Vi ser framväxten av ett kollektivt teknologiansvar där kunskap delas och där systemen kontinuerligt förbättras. Rollen som förvaltare av färdig teknik ersätts gradvis av rollen som medutvecklare av en levande systemmiljö.
I det perspektivet blir också gränserna mellan branscher mindre tydliga. Ett bostadsområde kan bidra med effektflexibilitet till det lokala elnätet. Ett reningsverk kan samverka med energisystem och andra samhällsfunktioner. Fastighetsautomation blir därmed en del av något större – en stadsautomation där olika aktörer tillsammans skapar värde.
Det är denna utveckling vi ser växa fram idag. Tekniken är viktig, men den verkliga förändringen handlar om hur vi väljer att tänka kring den. När byggnader inte längre betraktas som isolerade enheter utan som delar av ett större ekosystem förändras förutsättningarna för en hel bransch. Och kanske är det först då som potentialen i digitalisering och automation kan realiseras fullt ut.
Johan Geiborg
Verksam inom SÖE Konsult, arbetar med utveckling av automationslösningar för fastigheter och samhällsinfrastruktur.
