Dubbelfel i Falun… som blev rätt till sist
Efter 45 år i fastighetsbranschen – varav merparten hos Kopparstaden AB – finns det vissa projekt och händelser som fastnat i minnet, konstaterar Kenneth Ahlström. Denna historia handlar om värme och ventilation i ett långdraget projekt. Det spänner över sju år och gäller ett av två passivhusområden som byggdes parallellt 2011 till 2012. Det område som är huvudfokus här har 54 lägenheter i två huskroppar.
TEXT: KENNETH AHLSTRÖM
De aktuella åren var passivhus det nya ”heta” och det fanns tryck på organisationen att bygga sådana. Jag och några andra var inte lika entusiastiska. Vi tyckte att kostnaderna förskräckte och att miljönyttan inte var given på grund av större resursanvändning. Tekniken kändes också oprövad. Framför allt gällde det tveksamhet över värmedistributionen (luftburen) och att det inte behövdes något värmesystem. De boende och deras leverne skulle vara värmekälla nog, framhöll entusiasterna.
De två projekten handlades upp som totalentreprenad med krav på certifiering som passivhus. Dimensionering enligt kriterierna för passivhus från Feby. Krav på effektbehov för värmen var 11 watt per kvadratmeter vid DVUT. Total energiprestanda max 54 kW/m² per år inklusive fastighetsel.
Området med 36 lägenheter försågs, efter att vi ”fegade ur”, med ett traditionellt vattenburet värmesystem efter förhandling och en tillkommande kostnad. Entreprenören för det större projektet redovisade en systemlösning som driftgruppen var tveksam till redan från början. Den tekniska principen för värme och varmvatten var något vi aldrig tidigare sett. Man hävdade att den hade använts i Västerås, även i flerbostadshus, men det området var inte färdigbyggt ännu …
Vi tyckte att kostnaderna förskräckte och att miljönyttan inte var given på grund av större resursanvändning.
Hela idén byggde på att varje lägenhet skulle ha en egen undercentral för värme och varmvatten som skulle betjänas av ett lågtempererat sekundär/primär-system från undercentralen på bottenvåningen. Vatten cirkulerade därför i två schakt på varsin sida i trapphuset upp och ner i det sju våningar höga huset med 27 lägenheter i varje byggnad. Börvärde 65 grader, dag som natt, sommar som vinter.
Före–efter (2018–2020): Sammanlagd energianvändning för båda byggnaderna i MWh. Nyckeltal redovisas som kWh/m² Atemp för värme och varmvatten. Elanvändningen är i stort oförändrad; pumpstopp sommartid minskar årsanvändningen något.
Tanken var att hyresgästen skulle ha ett eget abonnemang med villataxa hos fjärrvärmebolaget. Vi skulle ha kallhyra i ett flerbostadshus och enbart debitera kallvattnet till hyresgästen. Sedan fick denne, med en enkel reglercentral, styra tilluftens eftervärmningsbatteri i klädkammaren till lämplig inomhustemperatur, inom vissa gränser. Energianvändningen för varmvatten och värme debiterades sedan månadsvis.
Rent skötselmässigt var detta också en rejäl utmaning med 56 undercentraler till 54 lägenheter inklusive två inkommande UC. Nytt rekord utan tvivel. Efter granskning av projekteringen kallades huvudentreprenören och dennes konsult till ett möte där vi luftade våra farhågor och att vi gärna såg en annan, mer traditionell lösning – framförallt för varmvattnet. Man tyckte nog vi var lite gammaldags och bakåtsträvande som inte ville ta till oss nya lösningar. Som totalentreprenör tog de fullt ansvar för funktionen och för att uppfylla de prestandakrav som vi hade ställt i upphandlingen. Jag tror att man efteråt har ångrat den inställningen.
Stapeldiagrammet inkluderar även 2019 på område 560 Vitsippan; vattenskador och ombyggnad det året påverkar utfallet.
Byggnationerna startade våren 2011 och idrifttagning skedde i början av 2013. Det tog sedan tyvärr inte lång tid innan våra farhågor besannades. Allvarligast var den svajiga varmvattentemperaturen som innebar mycket garantijobb för entreprenören. Bland annat byttes alla duschblandare utan resultat. Inte förrän leverantören av värmeväxlarna för varmvattnet meddelade att de hade monterats upp och ned hittades problemet.
Med hjälp av några hundra rörböjar och akrobatiska övningar av rörkillarna inne i de smala schakt i trapphusen som jag brukar kalla ”rörmokarens mardröm”, var frågan löst och de 54 värmeväxlarna hade vänts åt rätt håll.
Tanken var att hyresgästen skulle ha ett eget abonnemang med villataxa hos fjärrvärmebolaget.
Nästa problem som uppdagades var den bristfälliga styrningen för eftervärmningen av tilluften med ventiler som inte alltid stängde när de skulle göra det. Det innebar att vissa lägenheter fick väldigt varmt. Jag tror att rekordet var 40 grader! Samtidigt fick hyresgästerna höga kostnader för värmen och jag fick lägga åtskillig tid på att räkna ut vad övertemperaturen kostat och återbetala detta till hyresgästen. Hade en hel pärm med sådana ärenden.
Det faktum att värmekretsen med 65-gradigt vatten alltid cirkulerade i schakten gav upphov till höga temperaturer, ofta över 30 grader, i trapphuset. Framförallt sommartid då flöde krävdes hela tiden – något pumpstopp var inte möjligt eftersom hyresgästerna då hade blivit utan varmvatten. Svårt att bli av med överskottsvärme i ett välisolerat passivhus.
Kontentan av cirkulationsförlusterna blev att energianvändningen sommartid var mycket högre än vad den skulle ha varit om vi kunnat använda funktionen med pumpstopp som vi normalt har i alla anläggningar. Detta innebar att entreprenören inte klarade kraven för energianvändningen för helår. Projekterad total energiprestanda var 44 kWh/m². Resultatet de första åren var över 60 kWh/m², utan viktningsfaktorer för fastighetsel och fjärrvärme. Kraven för passivhus i Falun vid den tiden var 54 kWh/m².
Resultatet för det andra området med traditionellt värme- och varmvattensystem var 48 kWh/m². Det certifierades som ett av Dalarnas första passivhus enligt Febykraven.
Tiden för garantibesiktning började närma sig och entreprenören stod inför risken om en förlängd garantitid när kraven inte uppfylldes. Vi tyckte inte heller att det var så roligt med allt krångel och hyresgäster som var missnöjda med komforten. En överenskommelse om ombyggnad av hela systemet till traditionell varmvattenberedning och värmestyrning träffades med entreprenören. Hyresgästernas villkor omförhandlades till varmhyra och debitering av varmvattnet.
Det faktum att värmekretsen med 65-gradigt vatten alltid cirkulerade i schakten gav upphov till höga temperaturer, ofta över 30 grader, i trapphuset.
Ombyggnaden skulle göras under 2019, men innan det hade påbörjats uppdagades nästa feltänk i projektet.
En kall kväll i februari 2019 orsakade en hyresgäst vid matlagning (troligen) att ventilationens brandfunktion startade. Systemets princip är ”fläktar i drift” vid brand. Tilluften går upp på högfart med extremt mycket uteluft genom ett aggregat utan eftervärmning på grund av värmesystemet med värmeväxling i lägenheterna. Iskall (-15) luft trycktes ner i kanalsystemet.
Av byggnadens 27 eftervärmningsbatterier frös 17 sönder. På morgonen, då sönderfrysta batterier hade tinat upp, hade några hyresgäster en vattenspegel på köksgolvet. En snabb insats förhindrade ytterligare skador efter proppning i drabbade lägenheter.
Troligen var det rena tillfälligheter att detta inte inträffat tidigare efter färdigställandet. Ingen hade vid granskning och besiktning reagerat på denna miss. Jag ställde vid ett tillfälle en fråga om dimensionering av eftervärmningen och eventuellt frysskydd om rotorn stannade vintertid. Vet än idag inte om något svar på frågan gavs – brandlösningen var nog inte heller redovisad vid den tidpunkten. Med facit i hand var det dumt att släppa detta.
Efter reparation av vattenskadorna genomfördes ombyggnaden av båda byggnaderna. Ett stort eftervärmningsbatteri och förbättrad larmfunktion installerades också. Första hela driftåret efteråt (2020) minskade energianvändningen för uppvärmning/varmvatten med cirka 25 procent, se bild. Efter ombyggnaden klarar området de ursprungliga kraven för passivhus.
Lärdomen av denna historia är hur viktig granskning vid projektering är och att beakta synpunkter från erfaren driftpersonal. En engagerad projektledare som inte nöjer sig med nästan bra utan jobbar ihärdigt för att säkerställa att man får det man beställt är också ovärderligt. Här hade Kopparstaden förmånen att ha sådana personer i den egna organisationen.
Området har i dag den bästa energiprestandan i ett bestånd med över 6 000 lägenheter.
Dubbelfel blev rätt till sist!
