Teknikutveckling ger ny inneklimatstandard

Den europeiska inneklimatstandarden ska revideras. Men vilka nya forskningsresultat och tekniska lösningar ska man ta hänsyn till vid denna revidering? Luftrening och personlig ventilation är två tekniker som kan förändra standarden.

Sedan fem år finns en europeisk inneklimatstandard, EN 15251, som specificerar parametrar för design och bedömning av energiprestanda i byggnader, med hänsyn till luftkvalitet, termisk komfort, ljus och akustik. Standarden ska nu revideras och eventuellt uppgraderas till att bli internationell, alltså få prefixet ISO.
Professor Bjarne Olesen vid Danmarks tekniska universitet (DTU) konstaterar i en artikel i Rehva Journal att inneklimatet har en avgörande betydelse för produktiviteten i en byggnad. Dålig inomhusmiljö kan ge högre samhällskostnader på grund av sjukfrånvaro än de samlade energikostnaderna för samma byggnad, medan bra inomhusmiljö leder till ökad produktivitet och möjlighet till inlärning (till exempel i skolor) samt minskad frånvaro.

Flera nya faktorer
Bjarne Olesen presenterar ett antal faktorer kommit fram de senaste åren, som han anser bör tas hänsyn till vid revideringen av standarden.
När det gäller det så kallade PMV-PPD-index (se faktaruta) menar han att standarden tydligare behöver ange när/hur man bör koppla temperaturkravet till uteluftens temperatur. Det traditionella är att man anger ett fast temperaturkrav för vintern och ett för sommaren. Standarden tillåter dock att man istället kopplar inomhustemperaturen till ett veckomedelvärde av utetemperaturen.
I dag finns teknik för personlig ventilation, där individen kan styra temperaturen i sin egen vistelsezon. I många fall sker detta genom påblåsning. Systemet är egentligen uppdelat i två zoner, dels den inre zonen, som kan kallas renluftzon, och en yttre, som kan kallas komfortzon, med något lägre komfort. Här ställer sig Bjarne Olesen frågan om hur denna typ av teknik påverkar de övergripande kraven på innemiljö – ska dessa krav sänkas om alla får tillgång till så kallad personlig komfortzon? Hur påverkas exempelvis centrala ventilationssystem av detta?

Nollställd näsa
Den standard som nu gäller är baserad på ett specifikt antal personer i en lokal med en viss mängd tilluft. Dessa nivåer är baserade på tanken att människor som inträder i en lokal har ”fräsch” näsa, med andra ord, inte redan innan är påverkade av eventuella lukter i lokalen. Enligt Bjarne Olesen är det dock diskutabelt om dessa nivåer ska fortsätta gälla, eftersom människor snabbt anpassar sig till den eventuella odör som finns i rummet. Människor vänjer sig snabbt vid lukter från andra människor (så kallade bioeffluenter), medan vi har svårare för att vänja oss vid emissioner från byggnadsmaterial och tobaksrök.
Han konstaterar också en skillnad mellan den amerikanska vvs-organisationen Ashraes krav på inomhusklimat och gällande europiska standard. Där Ashrae ställer minimikrav utgående från de människor som anpassat sig till luftkvaliteten, ställer den europeiska standarden krav på upplevelsen hos besökare (alltså de med fräscha näsor).
Han menar också att man inte behöver ställa dessa två krav mot varandra.
– I ett konferensrum, ett auditorium eller lektionssal kommer de flesta besökare samtidigt. Det tar sedan en stund innan luktnivåerna nått en oacceptabel nivå, och under tiden anpassar sig deltagarna. I detta fall kan det vara lämpligt att kräva ett ventilationsflöde baserat på den nivå där man accepterar viss lukt. För andra lokaler kanske man måste designa systemen för besökare, exempelvis restauranger, kontor och varuhus. Det verkar som om vi behöver mer differentierade krav.

Bättre testmetoder
Medan luftrening inte ingår i den europeiska standarden, hänvisar Ashraestandarden till en analytisk procedur som ger luftrening vissa fördelar. Denna standard, 62.1, är dock under omarbetning. Ordförande i kommittén som reviderar delar av standarden är Roger Hedrick.
– Vi tittar på proceduren för att analytiskt ta fram rätt luftflöden för ett visst rum. Vi tror att metoden har missbrukats ibland, och vill göra den mer stringent så att den ska gå att använda i regelverket, säger han till Energi & Miljö.

Bjarne Olesen konstaterar att det finns ett ökande intresse för utveckling av luftreningsutrustning och menar att det därför kan vara en väg att reducera mängden utomhusluft, spara energi och fortfarande upprätthålla en acceptabel inomhusluft.
– Däremot bör bättre testmetoder för sådan utrustning utvecklas, eftersom nuvarande testmetoder vanligtvis är baserade på kemiska mätningar. De odörer som blir resultatet tas inte hänsyn till. Det är också mycket viktigt att specificera vilka typer av föroreningar som ska testas. Vissa luftrenare kan fungera bra avseende emissioner från material, medan de inte klarar att rena föroreningar från människor, menar han.

Mark Kretz, Energi & Miljö nr 3 2013, sidan 32-33

 

• FAKTA
  PMV-indexet (Predicted Mean Vote) indikerar ett värde på människans termiska upplevelse i en viss omgivning. Den ena änden av skalan (värdet -3) innebär att folk i genomsnitt tycker att det är alldeles för kallt, den andra (värdet +3) att det är alldeles för varmt. Mitten på skalan (värdet noll) innebär att man varken önskar högre eller lägre temperatur. PPD-indexet (Predicted Percentage Dissatisfied) anger en procentandel av människorna i den omgivningen som skulle vara missnöjda med det termiska klimatet. PPD indexet kan inte bli lägre än fem procent, vilket det är om PMV-indexet är noll.