Risk för föroreningar
Allt fler fastighetsägare borrar för bergvärme, men det medför en risk – att skadliga ämnen sprids. En ny rapport från Statens geotekniska institut (SGI) belyser dessa risker och ger kommuner verktyg för att fatta säkrare beslut.
När allt fler borrar i berg krymper avståndet till områden som är förorenade, eller misstänks vara det. Skulle man borra så att klorerade lösningsmedel läcker ut kan en dricksvattentäkt bli förstörd för årtionden framöver.
När en fastighetsägare skickar in en anmälan om installation av bergvärme i ett område med klorerade lösningsmedel måste kommunen bedöma risken för föroreningsspridning. Men underlag för bedömningen kan vara svåra att få fram för kommunen.
– Att utreda om det finns klorerade lösningsmedel i berg är både dyrt och svårt rent tekniskt. För en privatperson är det sällan genomförbart. Därför behöver kommunerna utgångspunkter, som ger dem möjlighet att bedöma en anmälan om bergvärmeinstallation på ett förenklat, men fortfarande säkert, sätt. Rapporten ska vara en hjälp i detta, säger Helena Branzén, miljöingenjör på Statens geotekniska institut.
Vilka föroreningshalter som är möjliga att borra igenom är svårt att ange, men i rapporten finns förslag att utgå ifrån.
Klorerade lösningsmedel finns ofta där det legat en kemtvätt eller en verksamhet med ytbehandling av metaller. Det är när de klorerade lösningsmedlen sprider sig i miljön som egen fas (en sammanhängande vätska) som de kan innebära en långsiktig risk för omgivningen. Även spridning av klorerade lösningsmedel i löst fas riskerar att försämra grundvatten.
– Vilka föroreningshalter som är möjliga att borra igenom är svårt att ange, men i rapporten finns förslag att utgå ifrån. I enskilda fall bidrar platsspecifik kunskap om föroreningssituationen, berget, dess transportförmåga och skyddsvärda objekt i omgivningen till en säkrare bedömning, säger Helena Branzén.
Rapporten
Branzén, H. 2024, Bergvärme i områden med klorerade lösningsmedel, Kunskapssammanställning med förslag till utgångspunkter, Statens geotekniska institut, SGI, Linköping, 2024-11-15.
Källa: Statens geotekniska institut
