Välkommen till festen!
Det blev inget Nobelpris till installationsbranschen i år heller. Vi kan i alla fall önska att Nobelkommittén tar sig i kragen till kommande år och inser branschens stora betydelse. Krönikören Jan Fredriksson tar oss med på en vindlande resa genom Stockholms stadshus och mot Kunglig toilette.
En av mina vanliga löprundor går genom innergården på Stockholms stadshus. Det är oftast en uppiggande liten avkrok. I det nationalromantiska praktbygget samlas turister med brudpar och alla möjliga människor i varierad blandning. De strosar runt, tar selfies och jag måste anpassa min löphastighet och samtidigt få lite vila.
En sval höstförmiddag var det annorlunda. En myndig kille – modell Belgian blue – stoppade mig bryskt när jag skulle passera grindarna. Visst, jag förstod ju direkt vad det handlade om. Det var dagen för den stora Nobelfesten som jag helt enkelt hade missat. Mitt vägval var ganska olämpligt.
Snabbt behärskade jag impulsen att ta upp en brottningsmatch med biffen och sprang vidare. Han fattade i alla fall inte vem han hade stoppat, och brydde sig säkert inte heller.
Annars väcker våra prylar mest allmänhetens intresse när de inte fungerar. Branschen behöver uppmärksammas för annat än vattenskador, stopp i avloppen eller dålig luft.
Jag är inte bitter, men det blir aldrig någon Nobelmiddag för mig. Men festen skulle inte bli så rolig heller om sådana som jag inte fanns, alltså sådana som på ett eller annat sätt arbetar med installationer i fastigheter.
Om det inte planeras för strandparty eller skogsrejv behövs det installationer för en lyckad fest – värme, ventilation, sanitet och elektricitet. Hur skulle det se ut om Nobelmiddagens alla kungligheter och nobla gäster skulle gå ut på gården för att uträtta sina behov? Frackklädda herrar som vaggar ned mot Mälarstrand likt pingviner över innergårdens ojämna stenläggning.
Eller om ett vedeldat kök utan ventilation och kylmöjligheter skulle förse tusentalet gäster med gourmetmat samtidigt. Stockholms stadshus har
inte mindre än tre kök renoverade för omkring tio år sedan, och proppfyllda
med installationer.
Det är förvisso enkelt att raljera och göra sig lustig över att också etablissemanget är beroende av fungerande installationer. En som gjorde det mycket bättre och med mer finess var Lars Molin med filmen ”Kunglig toilette”.
Annars väcker våra prylar mest allmänhetens intresse när de inte fungerar. Branschen behöver uppmärksammas för annat än vattenskador, stopp i avloppen eller dålig luft.
Inga Nobelpris, men branschen har förvisso ett och annat sätt att klappa sig på axeln. Ett par exempel på prestigefyllda utmärkelser är Stora inneklimatpriset och Stora nordiska vattenskadepriset.
Ett av de mest behjärtansvärda initiativen är FN:s World Toilet Day, i sig värt ett Nobelpris. Denna internationella högtidsdag firas den 19 november varje år. Temat för året är att miljardtals människor har saniteten hotad av konflikter, klimatförändringar, katastrofer och försummelse. Tidigare år har det handlat om toalettens stora betydelse för att flickor i utvecklingsländer ska kunna gå i skola.
Det är brist på kvinnliga Nobelpristagare, men här är kopplingen solklar. Ingen skolgång, inget Nobelpris.
Jan Fredriksson
Redaktör/projektledare AMA VVS & Kyla, Svensk byggtjänst
