Tema: Solenergi | 11 jul

TILLBAKABLICK: Låt solens strålar värma

I kölvattnet av oljekrisen 1973/74 exploderade västvärldens intresse för att ersätta oljan med andra, ofta förnybara, lösningar. Solvärme, att värma en vätska med solens direkta hjälp, blev huvudspåret bland många möjligheter. Det handlade om att få varmt vatten till duschen, bassängen eller husets värme. Sverige var inget undantag.

Staten ville verkligen få igång solvärmen under 1970-talets oljekris, och enigheten var stor inom svensk politik. Forskning och utveckling stimulerades kraftfullt med Byggforskningsrådet [1] i centrum. Det byggdes både små och stora anläggningar för att testa olika tekniker med statligt stöd. Plana fasta solfångare med olika lagringstekniker, men också rörliga paraboliska solfångare som i Växjö (Ingelstad). Lagring testades i tankar, mark, bergrum och groplager.

Samtidigt kunde kommuner och villaägare få ekonomiskt stöd för att installera solvärme. Intresset blev så stort att villaägare samlades i studiecirklar och byggde tillsammans. Oftast enbart män. En del konstruktioner höll inte måttet, men successivt blev tekniken effektiv, säker och hållbar.

Byggandet var mest utbrett på västkusten och i Dalarna, där enskilda personer betydde mycket. Björn Stensson från Lilla Edet lyckades med hjälp av entusiasm, tekniskt kunnande och Vuxenskolan få igång många studiecirklar. Med utgångspunkt i hans arbete, startade ett antal solvärmetekniker Svenska solgruppen 1993, vilka i sin tur bistod många villaägare [2].

Företaget Teknoterm lanserade tidigt en speciell absorbatorlösning med invalsade kopparrör i aluminiumplåt, som genom en speciell ytbehandling fick hög effektivitet. Denna konstruktion blev också en internationell succé. Verkningsgraden på cirka 50 procent kunde några år senare höjas ytterligare med vakuumrörsolfångaren. Eksta bostads AB i Kungsbacka var snabbt på med solvärme till sina byggen. Drivande i starten 1978 var dåvarande ordförande Ivar Franzén, tillika riksdagsman (C).

I dag har företaget 30 anläggningar. Förvånansvärt få företag i vårt land följde efter. Falkenberg stack också ut med till exempel solvärme på två badanläggningar under 1980-talet. Utebadet i Vessigebro försågs först med bassängtäcke, sedan solvärme. Observera ordningsföljden! Anläggningen jobbar än i dag, nästan 40 år senare. Christer Kilersjö, vd för Eksta, sammanfattar väl de erfarenheter som kan dras av arbete med solenergi i Energi & Miljö nr 6–7/2023:

– Man måste ha med sig kunniga vvs-projektörer och installatörer. Du måste bygga solvärmeanläggningen på rätt sätt från början för att konstruktionen och underhållet ska fungera. Jämför man med solceller fungerar dessa direkt. Solvärme är däremot dubbelt så bra och dubbelt så billig jämfört med solceller, men den kräver mer kunskap av de tre faserna konstruktion, montage och underhåll.

Ska vi behöva välja mellan solel och solvärme? Ett sätt att slippa är att kombinera dem i ett hybridsystem. Dessa har funnits på marknaden i några år och består av solceller med inbyggda solslingor.

Solvärmeintresset var stort även in på 2000-talet [3]. Många ville bygga solvärmda utepooler, men när statsbidragen försvann 2011 gick proppen ur. Nu började också solelen att bli konkurrenskraftig med de allt billigare, ofta kinesiska, panelerna. Men det har funnits och finns företag i Sverige som arbetar med solvärme i dag också.

Eksta, som för några år sedan färdigställde Vallda med både värmecentral och solel på hustaken, är ett [4]. Absolicon i Härnösand, som säljer hela produktionslinor på export efter att ha  utvecklat solvärmesystem för höga temperaturer (160 °C), ett annat. Energimyndigheten har också aktualiserat ett ökat intresse för fjärrvärmekopplade större system [5].

– Solelinstallationerna droppar just nu för första gången på många år, kunde solenergiexperten Lars Andrén meddela på Seros (Sveriges energiföreningars riksorganisation) årliga energikonferens i april i år.

Villorna går tillbaka. Däremot ökar intresset för att bygga solparker. Storskaligheten skapar ofta motvilja bland närboende, men den väcker också debatt kring vad jordbruksmarken ska användas till.

I Sverige finns det gott om annan mark. Exploatörer borde också kunna hämta inspiration från EU:s initiativ med energigemenskaper [6], för att öka det lokala inflytandet och därmed minska motståndet. Mer av kooperativt ägande och fler andelsföreningar måste vara möjligt. Mark- och miljööverdomstolen har också gjort inlägg i debatten genom att nyligen stoppa 230-hektarsparken i Svedberga [7]. Samtidigt tycks nu länsstyrelsen ha en mer positiv inställning till solkraft på skånsk åkermark.

Ska vi behöva välja mellan solel och solvärme? Ett sätt att slippa är att kombinera dem i ett hybridsystem. Dessa har funnits på marknaden i några år och består av solceller med inbyggda solslingor. Vätskan i slingorna kyler solcellerna och höjer deras effektivitet. Om hybridpanelerna kombineras med värmepump, ackumulatortank och en smart styr­enhet fås ett system som kan generera el och värme samt kyla.

Det går dock inte att ducka för frågan; kan det bli för mycket teknik? Ibland kan den enklaste lösningen vara den bästa. Några välplacerade lövträd hjälper dig att nyttja solin­strålningen genom fönster på ett effektivt sätt. Den täta kronan ger skugga på sommaren och de kala grenarna ger full solinstrålning på vintern.

Trots de stora årstidsvariationerna av solinstrålning i Sverige är potentialen för både solvärme och solel hög. Några slutråd:

• Ta vara på tidigare erfarenheter och börja med att energieffektivisera
• Välj teknik anpassad för syftet
• Gör gemensamma satsningar; mindre risk och större nytta.

Text: Are Kjeang, civilingenjör, Kenny Pettersson, adjunkt Byggteknik KAU