Somliga påverkas mer än andra av radonstrålning
Vad gäller radon är det först på senare tid som man funnit en samverkan med andra gifter. I en nyligen publicerad artikel från 2019 skriver forskaren Blomberg om en synergi mellan så kallade radondöttrar och luftpartiklar med liten diameter (PM2.5). Magnus Olofsson, medicine doktor, går djupare i problematiken.
Den joniserande strålning som finns runt omkring oss – bakgrundsstrålningen – består av strålning från flera olika källor. Radon är den källa som står för den största andelen av bakgrundsstrålningen, det vill säga den största stråldosen som utgår från en enda källa. Radon, eller mer precist ”radondöttrar”, består av sönderfallsprodukter från radongas.
Vad gäller radon är det först på senare tid som man funnit en samverkan med andra gifter.
Sönderfallsprodukterna utsöndras till luften från markens bergarter och jordarter. De luftburna radondöttrarna anrikas i stängda utrymmen i marken, till exempel grottor och gruvor, men de anrikas också i våra bostäder.
Skälet till att radon är ett viktigt folkhälsoproblem är att radondöttrarna når oss via andningsvägarna. På så sätt undgår de radioaktiva partiklarna att filtreras genom huden, som annars är människans enda effektiva skydd mot strålning. Genom att radondöttrarna når ända fram till andningsvägarnas slemhinnor kan även strålning med kort räckvidd, så kallad alfastrålning, påverka slemhinnecellernas arvsmassa och ge upphov till cancersjukdomar i andningsvägarna.
Andningsvägarna är särskilt känsliga för gifter som samverkar på ett negativt sätt, eftersom två olika slags luftpartiklar ibland har en större sjukdomsframkallande effekt tillsammans än de har var för sig (synergi). Ett klassiskt exempel på synergi är kombinationen av asbestdamm och tobaksrök. Forskaren Ngamwong sammanfattade kunskapsläget under 2015 i en artikel med titeln ”Additive synergism between asbestos and smoking in lung cancer risk: a systematic review and meta-analysis”.
Man fann ett fortsatt starkt vetenskapligt stöd för en synergistiskt negativ effekt av kombinationen av asbestdamm och tobaksrök. Man noterade dock att synergieffekten är måttlig – bevisen ger stöd för en additiv samverkan, men inte för en multiplikativ samverkan.
Vad gäller radon är det först på senare tid som man funnit en samverkan med andra gifter. I en nyligen publicerad artikel från 2019 med titeln ”Effect modification of ambient particle mortality by radon: a time series analysis in 108 US cities”, skriver forskaren Blomberg om en synergi mellan radondöttrar och luftpartiklar med liten diameter (PM2.5). Man har dock inte kunnat koppla denna synergi till några specifika sjukdomar, utan endast till dödligheten i samhället i stort (all-cause mortality).
Studier av luftföroreningar är ofta ekologiska undersökningar, vilket dock inte är detsamma som ”miljövänlig”. Termen ”ekologisk” är hämtad från läran om sjukdomarnas utbredning (epidemiologi) och betyder att data för den exponerade gruppen och data för utfallsgruppen kommer från nästan samma, men inte exakt samma individer.
En vanlig tillämpning av ekologiska studier är att man återanvänder data från andra undersökningar och gör en ny analys. I Blombergs studie har man ställt samman data från undersökningar av luftkvaliteten och radonhalterna i många av USA:s större städer och sedan samkört dessa uppgifter mot ett dödsorsaksregister.
Misstanken om att det finns en synergi mellan radondöttrar och luftpartiklar med liten diameter har sin grund i att materialet innehåller ett statistiskt fenomen som kallas effektmodifikation (effect modification). Fenomenet innebär att den oberoende variabeln (exponeringen) påverkar den beroende variabeln (utfallet) olika beroende på vilken undergrupp (stratum) man undersöker.
Enkelt uttryckt har man upptäckt att somliga individer påverkas mer än andra av exponeringen för radondöttrar, vilket kan tolkas som att det finns en synergi mellan de två exponeringarna.
Effektmodifikation är alltså ett statistiskt fenomen. Man har inte tagit fram några motsvarande teoretiska modeller för hur synergin kommer till stånd i verkliga livet. Man vet alltså inte om synergin är kemisk, det vill säga att luftpartiklar med liten diameter binder radondöttrar till sin yta och på så sätt fungerar som transportörer (vectors) av radondöttrar till andningsvägarna, eller biologisk och sker först när båda gifterna finns på plats i andningsvägarna.
Oavsett som synergin är kemisk eller biologisk är de precisa mekanismerna viktiga att klarlägga, eftersom exponeringen för både radondöttrar och luftpartiklar med liten diameter är omöjlig att undvika.
Magnus Olofsson
