Sex steg mot ett räddat kulturarv

Bättre bevarande av kulturarvet i Europas kyrkor och lägre energiåtgång. Det förväntas bli resultatet när man börjar använda den nya standard för uppvärmning av kyrkobyggnader som 31 länder i Europa står bakom.

Europas miljontals kyrkor och andra religiösa byggnader med sina konstskatter är en del av ett omistligt kulturarv att bevara för framtiden. Men dåligt avpassat inneklimat hotar på många håll de skyddsvärda föremålen.
– Runt om i Europa utformar man värmesystemen i kyrkorna på väldigt olika sätt, ofta beroende på brister i kunskap och erfarenhet. Det här orsakar dels onödigt hög energianvändning men framför allt materiella skador på grund av felaktig uppvärmning, förklarar Tor Broström, professor i kulturvård vid Högskolan på Gotland.

Standard för uppvärmning
Därför har European committee of standardization, CEN, tagit fram en standard för hur kyrkobyggnader och andra religiösa byggnader ska värmas upp. Ett tjugotal experter från olika länder har arbetat med standarden som antogs i början av september och ger riktlinjer i de beslut som ska tas inför förändring av värmesystemen i dessa byggnader.
– Men den går att använda för många typer av äldre byggnader som nyttjas på ett liknande sätt, säger Tor Broström som också är ordförande i expertgruppen.
Standarden är uppbyggd kring sex steg, och innehåller anvisningar för hur man tar sig igenom alla steg för att slutligen hitta det värmesystem som är optimalt med hänsyn till den egna kyrkans förutsättningar. Standarden är avsedd att användas av yrkespersoner med teknisk kompetens.

Olika förutsättningar
Det första steget handlar om att bedöma byggnaden och dess innehåll, tekniskt och antikvariskt. Andra steget går ut på att ta fram en kravspecifikation för ett inneklimat som är anpassat till de antikvariska värdena och hur kyrkan används. I detta steg tar man fram nivåer på temperaturer och relativ luftfuktighet. Ofta handlar det om att hitta en kompromiss mellan bra komfort för besökare och bästa förutsättningar för bevarande. Standarden ger inga generella gränser för temperatur och relativ fuktighet utan beskriver hur man i det enskilda fallet kommer fram till dessa.
– Detta är nödvändigt eftersom förutsättningarna på olika håll är väldigt olika, både vad gäller uteklimat och krav på komfort, säger Tor Broström.
Tredje steget handlar om att hitta en strategi för uppvärmningen utifrån kravspecifikationen från steg två. Några exempel: Ska kyrkan ha intermittent uppvärmning med skyddsvärme däremellan, eller ska värmen vara på hela tiden? En annan sak att ta ställning till är om kyrkan ska ha zonindelad uppvärmning.

Individuell lösning
Först i steg fyra – där diskussionen i verkligheten ofta börjar, enligt Tor Broström – väljer man värmesystem i form av vattenburen eller luftburen värme och olika typer av värmeelement. Även här handlar det om hitta en lämplig lösning i den enskilda kyrkan snarare än att peka ut generallösningar. Standarden tar inte upp energikällor, eftersom förutsättningarna varierar så mycket i Europa. Däremot är energianvändning och global miljö faktorer som man tar hänsyn till i detta steg.
– Om man går igenom alla steg faller det ut logiskt att vissa värmesystem passar och andra passar inte, säger Tor Broström.
Steg fem i standarden är implementering av värmesystemet och i steg sex utvärderar man systemet för att se att det fungerar som tänkt.
Arbetet med del två i standarden är redan påbörjat. Den kommer att handla om ventilation.

Av Ulrika Nilsson-Lokrantz, Energi & Miljö nr 10/2011 sid 37