SEEC övervakar smitta i samarbete
Övervakning av smittämnen i avloppsvatten och offentliga miljöer har varit ett värdefullt verktyg i folkhälsoarbetet under covid-pandemin. Nu ska detta arbete förvaltas och utvecklas inom ett nytt svenskt miljöepidemiologiskt centrum, SEEC. Detta centrum ska bland annat bistå myndigheter när samhället öppnar igen, och verka för beredskap inför framtida pandemier.
TEXT: PETER OLOFSSON
SEEC (Swedish Environmental Epidemiology Center) är ett samarbete som har kommit till på initiativ av sex forskare från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), KTH, Karolinska institutet och Uppsala universitet. Uppbyggnaden görs med hjälp av bidrag på sex miljoner kronor från SciLifeLab.
SEEC ska överbrygga den nuvarande klyftan mellan epidemiologi och miljöanalys, och ska tillhandahålla tjänster för en snabb och effektiv respons på nya pandemier, konstaterar SLU i ett pressmeddelande. SEEC kommer också att arbeta med metodutveckling och leda standardiseringen av beprövade och effektiva metoder för en miljöbaserad övervakning av infektionssjukdomar i Sverige.
Analyser av avloppsvatten har under mer än ett årtionde använts för att belysa olika aspekter på folkhälsa, till exempel användning av olagliga droger och tobak och exponering för miljögifter. När coronapandemin bröt ut blev det snabbt intressant att undersöka om och hur virushalter i avloppsvatten kan användas som redskap i smittskyddsarbetet.
SLU-forskaren Anna Székely, som har lett uppbyggnaden av SEEC. Foto: Fjärde uppgiften
Forskningsprojekt om detta inleddes vid flera svenska lärosäten. Parallellt med analyser av data och publicering i vetenskapliga tidskrifter har preliminära data gjorts tillgängliga så fort som möjligt, och så småningom började halterna av Sars-CoV-2 i avloppsvatten att användas som en tidig indikation på trender i lokal smittspridning.
Exempel på hur forskningsdata görs tillgängliga finns på svenska covid-19-dataportalen, KTH Vattencentrum och forskningsprojektet Crush covid. Avloppsvatten har testats på en rad orter runt om i landet och täcker in ungefär 2,6 miljoner invånare, det vill säga en fjärdedel av befolkningen.
– Covid-19-pandemin har lärt oss att vi behöver ha en korrekt bild av hur stor smittspridningen är i samhället för att kunna vidta väl underbyggda och effektiva motåtgärder, och mätningar gjorda av KTH och SLU kunde tidigt visa att det finns ett klart samband mellan avloppsdata och antal bekräftade fall i ett område, säger SLU-forskaren Anna Székely, som har lett uppbyggnaden av SEEC.
– Med modern molekylär teknik går det att upptäcka och kvantifiera smittspridningen genom analyser i den miljö där människor bor.
Parallellt med analyserna av städernas avloppsvatten har det också gjorts studier av smittförekomst i offentliga miljöer. Sars-CoV-2 har då hittats i avlopp, luft och på ytor i sjukhusmiljö samt i luft och på ytor i tunnelbanan, till exempel på hissknappar och ledstänger, berättar man i pressmeddelandet från SLU.
SLU:s rektor Maria Knutson Wedel. Foto: SLU
Genom samarbetet har SEEC tillgång till kompetens inom miljöövervakning och modellering samt resurser i form av bland annat biosäkerhetslaboratorium klass 3 (KI), expertis på zoonoser (SLU), klinisk epidemiologi och modellering (UU) och avloppsreningsteknik (KTH) och miljöprovsarkiv (KI, KTH, SLU).
– Att universiteten, liksom samhället i stort, nu håller på att öppna igen är glädjande, men samtidigt behöver det tyvärr finnas en beredskap för att förhållandena kan förändras igen, konstaterar SLU:s rektor Maria Knutson Wedel.
Fakta
SEEC:s tre uppgifter
• Underlätta fortsatt och utökad pandemiövervakning genom analys av förekomsten av smittämnen i avloppsvatten och offentliga miljöer, men också verka för att det ska finnas beredskap och kapacitet för sådan övervakning vid framtida pandemier
• Arbeta med profilering av smittämnen där det ingår att bygga upp kapacitet för övervakning av smittämnen i luften och på ytor i bebyggda miljöer och att bedöma risken för att olika infektionssjukdomar sprids i dessa miljöer
• Bygga upp en biobank med prover som samlas in vid övervakning av smittämnen i miljön – ett historiskt arkiv som speglar folkhälsans utveckling på olika platser – för att främja forskning inom området
