”Samma utmaningar över hela världen”
Bill Bahnfleth, professor vid universitetet Penn State, är Ashraes ordförande 2013-2014. Här samtalar han med EMTF:s generalsekreterare Veronica Eade om vvs-branschens utmaningar.
VE: Min erfarenhet, hittills, är att problemen vi står för i Sverige inte är unika. Att resten av världen står inför samma utmaning att rekrytera nya förmågor, lyfta fram kopplingen mellan inomhusmiljö och hälsa, skapa förutsättningar för tillväxt och samtidigt främja hållbarhet och resurssnålhet.
BB: Jag håller med dig om att den här branschen i stort sett står inför samma utmaningar över hela världen. Skillnaderna beror främst på faktorer relaterade till klimat, ekonomi och kultur. Vi försöker tillhandahålla en byggd miljö som är så bra som det bara är möjligt. Samtidigt strävar vi efter att hushålla med resurser. Jag tror det är våra övergripande mål och vad branschen försöker åstadkomma, till så låg kostnad som möjligt för kunden.
VE: Utifrån sett, verkar Ashrae vara den organisation som står för amerikansk standard när det gäller inomhusmiljö och energieffektivitet. Är det så? BB: Det är komplicerat. Varje delstat har rätt att bestämma sina egna regler och standarder. I vissa fall har till och med enskilda städer egna byggregler, så det är inte självklart att Ashrae står för standard överallt i USA. I vissa fall har vi lagstiftande mandat. Ett exempel är energistandarden 90.1 som är den nationella grunden för energikrav i byggnader. Alla stater förväntas ha krav på energiprestanda som lägst motsvarar nivån i den standarden. Men ändå har vissa delstater inte några krav alls och andra använder äldre versioner av standarden.
VE: Ashraes arbete bygger, precis som EMTF:s, på ideella insatser. Vi ser en rejäl minskning i ideellt engagemang, men framför allt ser vi att företagen inte förstår värdet i det ideella engagemanget. Är detta ett problem för Ashrae också? BB: Det är tyvärr precis det jag också har sett, inte bara i organisationer som vår, utan i nästan alla organisationer som baseras på ideella insatser. Men jag är övertygad om att alla som tar sig tid för ideellt arbete en längre tid kommer fram till slutsatsen att de själva har haft lika stor, om inte större, nytta av arbetet.
VE: Har du någon idé om hur vi får de unga ingenjörerna att se möjligheterna med vår bransch? BB: Organisationer som exempelvis Green Building Council, med budskap om gröna byggnader, energieffektivisering och vattenbesparing, är utåtriktade och lockar med lösningar på miljöproblemen. Äldre, mer konservativa organisationer, som Ashrae, är inte vana vid att arbeta så utåtriktat och det tar kanske lite tid att inse att vi också måste kommunicera att vi bidrar till att rädda världen. Faktum är att vi står för den tekniska motor som utvecklar, producerar och designar de detaljer som behövs för att genomföra alla de aktiviteter som Green Building Councils förordar.
VE: I Sverige ser vi att staten lägger ner fler och fler utbildningar inom vvs-området, vilket ju ger ett budskap som är raka motsatsen. BB: Som du tidigare hört jag väldigt kritisk till universitetens utbildningssystem. Min erfarenhet från USA, jag är ju professor här, är att du hittar hållbarhet på vilket schema som helst och hållbarhet marknadsförs i alla utbildningar, till alla studenter, inte bara de som studerar teknik. Samtidigt examineras inte tillräckligt med ingenjörer för att utforma, bygga och förvalta de byggnader som kommer att behövas i framtiden. Det gäller att vi får fram det budskapet till rätt personer, på rätt nivå, så att vi kan få våra universitet att utveckla ingenjörs- och arkitektprogram som producerar en tillräcklig mängd yrkesmänniskor med adekvat utbildning.
VE: Har Ashrae någon plan för att vända den här trenden? BB: Jag önskar verkligen att vi hade en konkret plan. Det är en svår fråga, eftersom vi pratar om en strukturell förändring som har pågått inom universiteten i decennier. Jag tror att det grundades redan på 60- eller 70-talet, när de flesta universitet hade ganska omfattande vvs-program. Investeringarna gjordes inom helt andra områden och institutioner med vvs-expertis blev utan medel. Det kommer att ta tid att vända det skeppet.
VE: Så, vad ser du i framtiden? BB: Ett tag nu har det varit tydligt att styr- och regler och effektiv systemstyrning kommer att vara ett viktigt område att fokusera på istället för att utveckla effektiviteten hos enskilda komponenter. Jag skulle nog säga att de flesta av de komponenter som används i vvs-system i dag har utvecklats så mycket att det lönar sig bättre att satsa på utveckling inom andra områden. Med det inte sagt att det inte finns någon utvecklingspotential alls kvar, men bättre systemintegration, bättre styr- och reglersystem kan bidra till att andra områden följer efter, exempelvis energianvändningen i byggnader i stort. Om jag ser till mina egna intressen tror jag på att vi behöver förbättra inomhusmiljön väsentligt (IEQ). Jag tror också att Ashrae och andra organisationer som har fokuserat på tekniska lösningar i byggnader, måste börja interagera med samhället och delta i och bidra till stadsplanering och –utveckling. Ytterligare ett område är byggnaders prestanda. Vi har ansträngt oss för att designa effektiva komponenter och system, men resultaten är inte i närheten av de projekterade värdena när byggnaden tas i bruk. Problemen kommer i drift- och underhållsfasen. Vi behöver fokusera på bättre idrifttagning, utbildning av drifttekniker och förvaltare, utbildning av de tjänstemän som ser till att byggregler uppfylls.
VE: Något som jag upprepar om och om igen är att koncentrationen på energiprestanda tar allt för mycket fokus från inomhusmiljö och inneklimat. BB: Inom Ashrae har år av diskussioner oundvikligen koncentrerats till energi, kol och vatten, och vi har glömt att vårt första och största åtagande är att leverera en god inomhusmiljö. Vi har ett problem med regeringar som inte bryr sig om inomhusmiljön. Förutom för exponeringar som är förenade med livsfara, finns det sällan eller aldrig något som styr luftkvalitet inomhus. – Under alla år har jag försökt att förbättra den här situationen, och under ledning av Bjarne Olesen (Danmark, tidigare styrelseledamot i Rehva) håller vi i dag det första formella mötet i en ny grupp, Environmental Quality Global Alliance. Vi vill ta vara på det internationella nätverk som Ashrae är och börjar arbeta tillsammans för att göra skillnad.
Text Veronica Eade, Energi & Miljö nr 3/2014 sid 70-71
Bill Bahnfleth om Ashrae Ashrae bildades för över ett hundra år sedan, som en amerikansk organisation. Eftersom det inte fanns någon direkt konkurrent till organisationen, växte den snabbt inom Nordamerika och så småningom även utanför. I dag är Ashrae en världsomspännande organisation som bidrar med resurser i mindre länder som valt att starta nationella avdelningar. Samtidigt finns det över 40 medlemmar i Ashrae Associate Alliance. Just nu har vi cirka 54 000 medlemmar, varav 9 000 finns utanför Nordamerika.
