Ny skatt på kylande gas

Reduktionen av köldmediet HFC ska påskyndas genom en ny avgift med inspiration från Norge. I Norge har systemet lett till ökad andel naturliga köldmedier.

Utsläppen av fluorbaserade växthusgaser är för höga, inte minst av fluorkolväten (HFC). HFC används bland annat som köldmedium i kyl- och luftkonditioneringsanläggningar, men även i värmepumpar och fordon. Tillsammans med Finansdepartementet har Naturvårdsverket lagt fram ett förslag till ett nytt ekonomiskt styrmedel, en typ av pantordning för inköpt HFC, som för över ett år sedan gick ut på remiss till bland annat kylbranschen. Avgiften föreslås bli 22 öre per kilo koldioxidekvivalent, något som i praktiken ger en utsläppsskatt på mellan 200 och 900 kronor per kilo HFC, beroende på gastyp.

Endast nationellt
Beskattningen är enbart nationell med avstamp i regeringens Klimatberedning. Naturvårdsverkets föreskrifter begränsar sedan länge hanteringen av HFC.
I Bryssel anses förslaget vara mycket progressivt då EU:s F-gasförordning för fluorerade växthusgaser inte ens når upp till midjan på de svenska ambitionerna.
– När det gäller de klimatpåverkande HFC-ämnena har EU ingen avvecklingsplan, konstaterar Roger Wranér på Kyl & Värmepumpföretagen.
Enligt Lennart Rolfsman på SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut pratar EU-kommissionen om att skärpa lagen och kanske föreslå ett förbud mot HFC i ”vissa applikationer”, men det är inget som skrämmer den som växt upp med Naturvårdsverkets köldmediekungörelse.
– I Sverige är den europeiska F-gaslagstiftningen ingen stor sak. Vi har gjort liknande saker sedan slutet av åttiotalet, säger han.

Hantering kostar
Istället har inspirationen hämtats från Norge, som har en beskattning på 20 öre per kilo koldioxidekvivalent. Där är den utformad som en deponeringsavgift vid import eller produktion av HFC.
Sedan återbetalas avgiften för den mängd köldmedium som har återlämnats som avfall. Skatten blir därmed en miljöavgift för det läckage som användaren har gjort av med av tekniska eller hanteringsmässiga orsaker.
Och det fungerar. Enligt utredningen SOU 2009:62 har den norska skatten minskat utsläppen av HFC ”med 30 procent fram till och med år 2006, vilket motsvarar nästan 0,3 miljoner ton koldioxid, jämfört med om skatten inte hade införts”.
Minskningen bekräftas av Tore Kofstad i Stiftelsen Returgass som tar emot återlämnad HFC och sköter det praktiska runt den norska deponeringsavgiften. Han ger dock inte den svenska kylbranschen stort hopp om frid och fröjd vid införande av en ny HFC-skatt.
– Det kommer att bli en utmaning både när det gäller logistiken och det skattetekniska, säger Tore Kofstad till Energi & Miljö.
– Mycket av återbäringen försvinner i hanteringskostnader, så branschen funderar på att lägga till en frivillig avgift som ska bekosta en del av transport och destruktion.
Enligt Tore Kofstad bidrar den norska avgiften ”otvivelaktigt till att främja naturliga köldmedier, inte minst koldioxid”.
– Installation av nya kylanläggningar med stora och mellanstora fyllnadsmängder HFC har i princip upphört, säger han.
– Avgiften har ingen större effekt på HFC i små anläggningar som värmepumpar och i bilar, men att läckagen av HFC ändå har minskat beror på ökad medvetenhet runt kostnader och utsläpp.

Krävande gasanalyser
Även den svenska skatten föreslås bli ett pantsystem. Samtidigt har utredningen avslöjat en och annan ofärdig tanke, enligt kylbranschen. Delvis hittade remissinstanserna en logisk kollaps i att kylföretag med stor årsförbrukning av köldmedium skulle slippa ligga ute med ”panten”, medan mindre företag inte skulle ges samma möjlighet.
– Helt orimligt, menar Anders Hiorth, ordförande i Svenska Kyltekniska Föreningen. Det skulle bli gravt konkurrenshämmande.
Ordningen med den föreslagna returpremien måste också vara praktisk genomförbar i alla led. Rätt refundering av erlagd avgift utgår från att man vet hur mycket och vilken gas som återlämnas. Ett HFC-medium kan vara en blandning av olika gaser med var sin koldioxidekvivalent.
Ett läckage innebär att det inbördes procentförhållandet mellan gaserna ändras. För att få rätt skatteåterbäring måste man göra noggranna gasanalyser, som i sin tur betyder att branschen åläggs att bygga upp en infrastruktur runt mycket dyra laboratorietester.
– Så inte heller här hade utredarna tänkt helt färdigt, tror Anders Hiorth.

Till sommaren
Under tiden ökar utsläppen av HFC, som har tagit över som köldmedium i många klimat- och kylanläggningar, beroende på utfasningen av det ozonnedbrytande ämnet HCFC (klorfluorkolväten).
HCFC är mest känd som köldmediet R22 och omfattas redan av förbud mot både nyinstallation och påfyllnad.
Därför behövs både utsläppsbegränsningar av HFC och alternativa köldmedier, enligt Naturvårdsverket. Under hösten ligger ärendet till omarbetning hos Finansdepartementet.
– Skatt på köldmedier finns i både Danmark, Norge, Nederländerna och Schweiz, så det är nog bara en tidsfråga innan vi har HFC-beskattning i Sverige, tror Anders Hiorth.
I dag vet ingen när den svenska HFC-skatten blir verklighet. Stalltipset är att en ny lag tidigast kan komma på plats vid halvårsskiftet 2011.

Morten Valestrand, Energi & Miljö nr 10/10 sid 32
 

• Fakta:
  Miljöskatt på HFC
  Enligt en offentlig utredning (SOU 2009:62) föreslås skatten för HFC bli 22 öre per kilo koldioxidekvivalent. Nivån motsvarar skatten för den industri som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter.
  Som referens för skattefaktorn står ett GWP-värde (Global Warming Potential) som indikerar växthuseffekten omräknat till koldioxidekvivalenter (måttenheten för klimatpåverkan).
  Exempelvis har HFC-mediet R404A en koldioxidekvivalent på 3 260, då ett kilo utsläpp motsvarar ett utsläpp av 3 260 kilo koldioxid. Det innebär en miljöskatt på 717 kronor per kilo R404A (0,22 x 3260 koldioxidekvivalenter).