Lagerlokal med kanallös ventilation
Att ge coandaeffekten lite hjälp på traven räckte för att få rätt temperatur och luftfuktighet i ett japanska örtlager.
Vid lagring av traditionella, japanska örtmediciner krävs att temperaturen är under +15 °C och den relativa fuktigheten under 60 procent. När en ny fabrik med lager 2010 skulle byggas på Hokkaido i norra Japan valde konstruktören en lösning helt utan kanaler. Klimatet på Hokkaido innebär att det finns både kyla- och värmebehov. I augusti kan det bli +25 °C, och i februari -12. För att jämna ut energibehovet fick byggnaden tre islager.
Olika lösningar
Byggnaden fick olika tekniska lösningar för sina olika delar; kontor, fabrik och lager. För medicinlagret, som har en takhöjd på sex meter och knappt 80 millimeter isolering i taket och drygt 40 i väggarna, gjordes flera CFD-simuleringar. Utmaningen var att skapa ett jämnt inneklimat i hela lagret, även när hyllorna kommit på plats. Det löstes genom ett takhängt luftbehandlingsaggregat och en horisontell skiva som hängdes framför aggregatet i jämnhöjd med dess underkant. Skivan tillsammans med coandaeffekten hindrade luften från att falla nedåt, och luftströmmen fick sedan vidare skjuts in i rummet med hjälp av fläktar i taket.
– Att ha ett golvplacerat aggregat hade blivit dyrare. Det hade krävt kanaler, gett ökat tryckfall och tagit upp golvyta, men å andra sidan blivit lättare att underhålla. Ett problem med taklösningen är risken för läckage från dräneringsplåten, sade Mutsumi Yokoi, Taisei Corporation, som presenterade lösningen.
Simuleringarna visade ett effektbehov på 15 kW med kanalsystem, och 5,8 kW utan.
Lokalen klarar värmen
Innemiljön är både simulerad och uppmätt. Den visade sig klara även den varmaste sommardagen utan att överskrida vare sig temperatur- eller luftfuktighetskrav. Lufthastigheten i lokalen varierade mellan 0,23 och 1,02 meter per sekund i vistelsezonen. En stor del av luften återcirkuleras, och mätningar visar på en energianvändning som är 60 procent under vad man enligt simuleringarna hade fått med en standardlösning.
Ingar Lindholm, Energi & Miljö nr 4/2013 sidan 51
