Juridikfrågan | 26 jan

JURIDIKFRÅGAN: Personalliggaren – bevis för talan?

Precis innan nyårsklockorna hann ringa ut året 2023 och ringa in det kommande 2024 meddelade Högsta domstolen (HD) den 29 december ett intressant beslut som berör uppgifter i den så kallade personalliggaren som enligt lag, Skatteförandelagen (2011:1244), ska finnas tillgänglig på en byggarbetsplats. Måste en entreprenör som upprättat personalliggare dela uppgifterna med beställaren?

SVAR: I den elektroniska personalliggaren ska det finnas nödvändiga uppgifter för identifikation av de personer som är verksamma på arbetsplatsen med huvudsyftet att motverka förekomsten av svartarbete.

Frågan aktualiserades i ett tvistemål mellan en beställare och en entreprenör, där beställaren ifrågasatte om entreprenören verkligen lagt ned all den tid som entreprenören yrkade ersättning för. Enligt beställaren hade personalliggaren betydelse för deras möjlighet att motbevisa i vilken omfattning entreprenören utfört arbete.

Möjligheterna att i en tvist få del av uppgifter (om de nu inte lämnas ut frivilligt) sker genom rättegångsbalkens regler om edition. Reglerna går ut på att en part som har tillgång till en skriftlig handling som kan antas ha betydelse som bevis är som huvudregel skyldig att förete handlingen. Tanken är helt enkelt att säkra för en så rättvis rättegång som möjligt och att en part ska få möjlighet att förebringa en fullständig utredning/bevisning i tvistefrågan. Mot detta står motpartens intresse av att inte behöva lämna ut handlingen.

Enligt beställaren hade personalliggaren betydelse för deras möjlighet att motbevisa i vilken omfattning entreprenören utfört arbete

I detta fall som berörde en handling med personuppgifter invände entreprenören att personalens intresse av personlig integritet vägde tyngre än beställarens intresse av att få ut hela personalligga­ren. Beställaren var av den motsatta uppfattningen.

Eftersom det var fråga om personuppgifter var Högsta domstolen här tvungen att ta ställning till hur den processrättsliga editionsplikten förhåller sig till EU:s dataskyddsförordning. Genom att inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen (meddelat 2 mars 2023) fastslogs bland annat att en nationell domstol vid en editionsprövning måste ta hänsyn till de registrerades intressen och göra en avvägning utifrån omständigheterna i varje enskilt fall, ta veder­börlig hänsyn till proportionalitetsprincipens krav samt följa principen om uppgiftsminimering.

Utifrån detta ansåg Högsta domstolen att beställaren hade ett skyddsvärt intresse som vägde tungt – att få tillgång till personalliggaren för att kunna bevisa sin talan. Personuppgifterna ansåg domstolen inte var utpräglat integritetskänsliga och i sammanhanget (som alltså avsåg entreprenörens rätt till betalning) berördes inte de enskilda personerna i någon vidare mån. Intresseavvägningen föll därmed till beställarens favör. Däremot ansåg HD med stöd av principen om uppgiftsminimering att personalliggaren skulle företes med maskering av de registrerade personernas personnummer, samordningsnummer eller motsvarande utländska nummer.

Text: Krister Lindgren, advokat och partner på Hellström advokatbyrå