Ingen konst att gömma tekniken
De flesta tekniska installationer i Liljevalchs nya konsthall på Djurgården i Stockholm är gömda, bland annat bakom digitala informationstavlor.
– Vi vill att konsten ska få maximal uppmärksamhet, säger Fredrik Nyberg som är Liljevalchs hus- och säkerhetsansvarige.
I höstas invigdes Liljevalchs Plus som den nya byggnaden heter. Den är delvis sammanbyggd med den ursprungliga konsthallen som invigdes 1916 och i dag är blåklassad, vilket är den högsta kulturhistoriska klassificeringen.
– Det är en jättefin över hundra år gammal byggnad med väldigt vackra och stora salar. Men den har sina begränsningar, bland annat när det gäller säkerhet, säger Fredrik Nyberg.
– Den nya byggnaden gör att vi kan fördubbla vår verksamhet, ha överlappande utställningar och alltid ha öppet. Tidigare var vi tvungna att stänga under omhängningsperioder.
Antalet besökare per år väntas öka från 150 000 till 250 000. Liljevalchs Plus är på 2 400 kvadratmeter fördelade på tre plan och rymmer bland annat två huvudsalar, flera mindre små utställningsrum, entré, butik, restaurang och bageri. Den ligger alldeles intill moderbyggnaden på en plats som tidigare var parkering. De båda husen är förbundna med varandra via en glasgång.
Projektet har drabbats av återkommande förseningar och fördyringar. Från början var förhoppningen att den nya konsthallen skulle stå klar lagom till Liljevalchs 100-årsjubileum 2016. När inriktningsbeslutet togs av ägaren Stockholms stad några år tidigare uppskattades kostnaden till cirka 130 miljoner kronor. Slutnotan beräknas i skrivande stund hamna på 570 miljoner kronor.
Ökningen beror bland annat på att projektet har vuxit för att till slut inte bara omfatta en ny konsthallsbyggnad utan även en upprustning av Liljevalchs konsthall genom grundförstärkning (cirka 500 stålkärnepålar har borrats ner i berget) stambyten, nya golv och nya toaletter.
Dessutom har även restaurang Blå Porten, som ligger i direkt anslutning till Liljevalchs och tillbyggnaden, renoverats och bland annat fått nya tekniska installationer för vatten och värme samt nya toaletter.
Den nya byggnaden är uppförd i platsgjuten betong. Bara att resa själva stommen tog cirka två år. Väggarna är nästan en meter tjocka och består av en dubbelstomme där den inre håller upp huset och den yttre utgör fasad. 6 860 ingjutna flaskbottnar i klarglas ska göra att fasaden glimmar lockande när solen ligger på.
Redan före invigningen utsågs Liljevalchs Plus av det så kallade Arkitektupproret till Sveriges fulaste nybygge och har liknats vid allt från parkeringshus till ett stort bankvalv och en bunkerpastisch.
Å andra sidan har den också beskrivits som ett konstverk i sig och utsågs tidigare i år av tidskriften Rum till Årets arkitektur.
Fredrik Nyberg säger att det nya huset gör det möjligt för konsthallen att låna in andra konstverk än tidigare.
Nästan alla tekniska installationer i byggnaden, vars väggar till stor del består av rena betongytor, är väl dolda för besökarna.
– Vi kan nu garantera högre krav när det gäller luftfuktighet, temperatur, säkerhet och larmklasser än tidigare. När vi gör inlån av konst med höga försäkringsvärden kan det vara 20 sidor med uppgifter som ska fyllas i och redovisas. Vi kan också få en fråga om hur temperaturkurvan ser ut just i dag. Det kan vi enkelt besvara nu.
Lastbilar kör numera bokstavligt in utställningsobjekten i den nya konsthallen, dessutom via sluss.
– Det gör att vi är inom säkert område när vi lyfter in konsten. Tidigare fick vi göra det utomhus, vilket innebar en risk även om det bara handlade om
några meter, transporterna var säkerhetsklassade och konsten transporterades i klimatskyddade förpackningar.
I avvaktan på att hängas upp kan känsliga konstverk förvaras i ett speciellt bunkerliknande säkerhetsutrymme med en egen liten klimatanläggning, ett komplett cirkulationsaggregat med sorptionsavfuktare, värme, kyla och evaporativ befuktare.
Nästan alla tekniska installationer i den nya byggnaden, vars väggar till stor del består av rena betongytor, är väl dolda för besökarna.
Bakom informationstavlor som kan skjutas åt sidan döljer sig bland annat strömbrytare, kopplingsdosor, nätverksanslutningar och liknande. Andra är tomma och förberedda för att användas vid behov. Högtalare är gömda bakom undertak. Bakom små luckor nere vid golvet döljer sig andra installationer.
För att synas så lite som möjligt och smälta in i den omkringliggande miljön är brandsläckarna inte röda, utan metallfärgade.
Betongen gör att det är svag mobiltäckning.
– Det ska installeras repeaters. Det finns även speciella anropsterminaler med möjlighet till tvåvägskommunikation med räddningstjänsten utplacerad i byggnaden. Av säkerhetsskäl vill vi ha flera kommunikationsvägar om något skulle inträffa, berättar Fredrik Nyberg medan vi går runt i lokalerna.
Nödvreden till nödutgångarna är ersatta av knappar i väggen.
– Trycker man på dem låses nödutgången upp. Samtidigt larmas bland annat receptionen och CCTV-systemet går igång. I receptionen går det då att på en bildskärm se vad som har hänt.
– Även konsthallar måste ha nödutgångar. Men det gäller att ha system för att minska risken att det försvinner ut saker den vägen.
Andreas Stam, projektledare vid installationsföretaget Umia, säger att Liljevalchs Plus är en komplex anläggning med stora krav på såväl styrning som andra tekniska installationer, det gäller inte minst de som härrör till klimat och säkerhet. Alla larm går via KNX.
– Det första halvåret har inneburit en del inkörningsproblem och barnsjukdomar, bland annat när det gäller att få de olika systemen att interagera med varandra.
Ett exempel gäller det aspirerande brandlarmsystemet med ingjutna rör.
– Det har varit lite för känsligt och inte tagit hänsyn till att det även finns ett bageri och en restaurang i lokalerna som kan ge ifrån sig os. När brandlarmet utlösts har belysningen gått ner i utrymmesläge.
Det har läckt in vatten på sina håll i byggnaden. Solavskärmningsgardinerna vid receptionen – som kan styras både automatiskt utifrån solbelysning och manuellt – har inte fungerat som de ska. Det finns fler exempel på trilskande system.
– Det bästa hade så klart varit om vi hade haft ett antal månader på oss att i lugn och ro testa, ställa in och korrigera de olika systemen och dessutom utbilda personalen i en del av dem. Det gäller inte minst larmhanteringen. Men nu blev det inte riktigt så, säger Fredrik Nyberg.
I det stora teknikrummet finns det en liten ångmaskin som kokar vatten och genererar den ånga som behövs
– Vi hade från början ganska långa listor på saker som måste åtgärdas. Nu är vi nere på några få punkter. Det gäller att se till att även de blir åtgärdade. Det är lite som när man bygger eller renoverar ett bostadshus; även de sista listerna ska upp.
Fredrik Nyberg säger att han inte är överraskad över att det har varit en del inkörningsproblem.
– Det hade kanske varit enklare om vi byggt med standardlösningar överallt, men det ville vi inte göra. Bygger man en ny samtida konsthall som ska kunna stå länge vill man flytta fram positionerna. Bygger man på ett nytt sätt och prövar nya tekniker, får man vara beredd på att saker och ting kan hända och anpassa sig efter det. Vi är jättenöjda och det verkar besökarna också vara.
Liljevalchs Plus är ansluten till fjärrvärmenätet och värms via vattenburen golvvärme. Cirka tio mindre shuntgrupper är placerade runt om i huset. Ventilerna regleras via DDC.
Till den nya undercentralen är även den äldre konsthallens radiatorsystem anslutet. I byggnaden finns det två stora luftbehandlingssystem. Det ena aggregatet försörjer utställningslokalerna med ventilation, uppvärmning och kyla, och har ett flöde på cirka 3 400 liter per sekund och dubbel plattvärmeväxlare. Det är även utrustat med befuktning och avfuktning.
Det andra svarar för bland annat kök och restaurang, och har ett luftflöde på cirka 4 000 liter per sekund och vätskekopplad värmeväxlare.
– I det stora teknikrummet finns det en liten ångmaskin som kokar vatten och genererar den ånga som behövs, berättar Andreas Stam.
Byggnaden försörjs med kyla från kylmaskin i undercentralen och runt om i fastigheten finns det sensorer som känner av bland annat värme, luftfuktighet och koldioxidhalt.
Husets styr- och övervakningssystem är anslutet till Stockholms stads fastighetskontors överordnade system. De olika utställningsrummen är kopplade till ett centralt trapphus som löper genom byggnaden. När vi går runt i lokalerna pågår det modellfotografering och videoinspelning.
På det övre planet ligger de båda största utställningshallarna. Där varierar takhöjden mellan 3,5 och 7,6 meter.
På taket finns det 166 platsgjutna takljuskupoler, så kallade lanterniner, som ger utställningshallarna ett alldeles speciellt ljusinsläpp och möjliggör olika rumsindelningar. I samband med gjutning av lanterniner tappade en av byggnadsarbetarna sin tumstock i gjutformen. Den kan nu sägas vara en del av Liljevalchs permanenta utställning.
– Lanterninerna kan mörkläggas med hjälp av gardiner. Det finns även ljuskällor installerat i dem som gör att de kan tändas upp vid behov samt värme för att smälta snö och is, säger Andreas Stam.
Ljuset i lokalen mäts och anpassas efter respektive utställning.
I de största utställningshallarna är det lagt golv av vitpigmenterad douglasgran. Ett litet utrymme mellan golv och vägg har sparats för att kunna användas för kabeldragning och ventilation.
Text: Mikael Bergling
Foto: Jens Lasthein
