Han sanerar sanitetsporslin

Gammalt sanitetsporslin, som åkte ut vid någon renovering under 1900-talet, hamnade då och då i ett uthus eller en lada. Kanske kan det komma till användning igen? Lennart Berg, Gävle, ser till att det blir verklighet. Han renoverar gamla toaletter, tvättställ och armaturer.
På Branta Gränd i Gävle ligger det gamla fina och stora trävillor, från tiden runt förra sekelskiftet. På sommaren bäddar lummiga trädgårdar in Villastaden i en rik grönska. Området andas Gävles industriella storhetstid och det där kaffevarumärket som ursprungligen kom därifrån. Den som bor i en sådan miljö får ganska lätt en känsla för att bevara och återställa.
”Köper du en toastol till, så får jag väl ha den i knät!”
På fritiden och i ett av husen gör vvs-konsulten Lennart Berg sin kulturgärning – kanske som den enda i Sverige. Han ger nytt liv åt gammal sanitetsutrustning. Pjäser som en gång blivit utrangerade och som nu är mycket eftertraktade när kulturbyggnader ska behålla eller återfå sin ursprungliga stil.
Lennart Berg har sin verkstad i källaren, delvis i en gammal bastu. Det är sannerligen en mycket annorlunda ”man cave” – bland tvättställ, brotschar, packningsgarn, trådkäglor och avkalkningsmedel.
– Bastun funkar bra som förråd och dessutom finns ju här en golvbrunn, där jag kan tvätta av porslinet, förklarar han.
Det är ingen tvekan om att han brinner för sitt intresse, men hur sjutton kommer man på idén att börja samla in åldrad badrumsutrustning och fixa till den?
– För min del började det här med bomässan i Gävle 1988. Min fru jobbar på länsmuseet och de skulle i samband med mässan producera en utställning om byggnadsvård. Där fanns också Peter Wennberg och Göran Gudmundsson, som senare kom att starta Centrum för byggnadsvård i Gysinge; det första i Sverige. På den tiden handlade byggnadsvård mest om linoljefärg och munblåsta fönsterglas, men fler och fler aspekter på bevarande kom in och till sist ville de också ha en vvs-partner och det blev jag, berättar Lennart Berg, som nu hållit på med sin hobby i mer än 25 år.
Från allra första början renoverade han inte gamla prylar, utan sålde nytillverkade i retrostil. Lite sådan försäljning har han fortfarande, men framför allt ägnar han sig åt återbruk. Fast om det nu är så att du har en gammal tjusig, högspolande toalett och gärna vill ha den upprustad till nyskick, så kan du lika gärna bespara dig besväret med att ringa till Gävle. Lennart Berg tar inte emot uppdrag.
– Jag vet ju att en del objekt aldrig kan bli renoverade. Det finns saker jag måste ge upp på – som helt enkelt inte går att återställa, förklarar han.
– Och jag tycker att det är för riskabelt att ta på mig ansvaret för andras klenoder. Porslinet är tungt och kan vara besvärligt att hålla på och flytta. Jag har misslyckats någon gång och haft sönder saker, men då har det varit mina egna…
Nej, Lennart Berg har sina egna metoder att få fram materialet. I småannonser, framför allt i lokaltidningarna Gävleborg och näraliggande län, söker han efter objekt. Och ibland blir det rejält napp.
– Jag var på vårt sommarställe i Delsbo när jag fick veta att det fanns en gammal IDO-stol från 30-talet i Iste by, norr om Arbrå, då stack jag iväg direkt!
Resan på nära fem mil, bland annat över en sällsynt krokig skogsväg, lönade sig.
– Toalettstolen var i mycket bra skick. Inte nog med det. Den stod också i sitt originalemballage av trä. Bonden hade alltså sparat det, när stolen installerades, och kunde återanvända emballaget när badrummet renoverades långt senare, berättar han med ett brett leende.
Att renovera en gammal toalettstol innefattar bland annat en rejäl rengöring av porslinet. Avkalkningsmedel och rakblad är några av Lennarts verktyg när han återställer ytan till praktiskt taget skinande nyskick. Även spolningsmekaniken och utloppsventilen i cisternen kan behöva renoveras upp. Men gammal teknik är dessbättre oftast enkel och de flesta av delarna är närmast outslitliga.
– Det var en helt annan kvalitet på detaljerna på den tiden. Jag har svårt att tro att den utrustning som görs i dag kommer att finnas kvar om 70-80 år. Då ska man ha i åtanke att det yngsta material jag jobbar med är 60 år och det kan jag renovera till i princip nyskick.
IDO-stolens resa slutade inte i Gävle. En norrman bosatt i Göteborg blev eld och lågor, när han såg Lennart Bergs till salu-annons i tidningen Gård och Torp. Han satte sig i bilen, åkte upp till Gävle och tog med sig stolen tillbaka till Göteborg. Därifrån fraktade han den sedan till Bergen, till ett kulturskyddat hus, som han ägde där.
En del av tillfredsställelsen med hobbyn är naturligtvis att få veta var prylarna kommer till nytta. Som när han fick sälja den allra första modellen av toalettstol, som Ido tillverkade 1936, till renoveringen av ett hus i London.
– Det var en svensk arkitekt i Paris som hade uppdraget att renovera. I huset satt svenskt porslin. Man var ute efter det igen, men när jag kunde erbjuda IDO:s första stol, så blev köparen nöjd ändå, fast det nu blev en finsk pjäs, berättar Lennart Berg.
Han visar också upp sin fina samling med armaturer. De allra äldsta, före 20- och 30-talet, har knoppar och reglage i porslin På yngre är ytan helt i nickel eller krom.
– Är ytan på armaturen väldigt nedsliten så lönar det sig inte att skicka iväg för ytbehandling. Jag har kromat om en detalj vid ett tillfälle, men det är väldigt dyrbart, säger han.
De första badkarsarmaturerna hade ibland en inbyggd sprittermometer i blandaren – högteknologi á la tidigt 1900-tal.
– Även om de här armaturerna är gamla och kanske fungerar dåligt, så går de oftast att få till full funktion igen, säger Lennart Berg, samtidigt som han visar i sin lilla verkstad hur han brotschar sätet för en tappkran för att få bort kalk, oxider och andra ojämnheter. Brotschen, som kan väcka liv i gamla armaturer, är också ett av hans favoritverktyg.
– Det som kan ställa till det med armaturerna är att anslutningskopplingarna oftast är borta. Att tillverka nya är inte att tänka på, så jag får försöka hitta sådant som kommer fram vid rivningar.
Att bestämma åldern på sakerna kan också vara svårt. Det är ju inte precis så att årtalet står inpräglat i godset.
– Jag har samlat på mig ett litet bibliotek. Företagens kataloger kan vara försvunna, men jag har bland annat köpt gamla priskuranter. Jag har också många böcker. En som jag särskilt kan rekommendera är ”Muggar och ställ” från Gustavsberg, som visar historien kring Gustavsbergs sanitetsporslin, men också ger hela vvs-teknikens utveckling, säger Lennart Berg.
Nu skulle man ju kunna tro att han i sitt eget hus bara har museal badrumsutrustning. Men icke:
– Nej, det har aldrig blivit så. Fast jag var sugen när jag kom över en komplett högspolande toalett från 1910-1913, som aldrig varit installerad. Det som var riktigt ovanligt med den var att stolen högst troligt var från Gefle porslinsfabrik, så den hade varit lite rolig att ha. Istället sålde jag den till en kille från Stockholm, som fraktade den till en gård i södra Sverige.
Vad kostar då till exempel en renoverad toastol? Lennart Berg brukar ta runt 5 500 kronor. Det är dyrare än nytillverkat, men så får ägaren till en äldre bostad också något som är mera tidstypiskt.
Lennart Berg fortsätter att annonsera efter gamla vvs-grejer, men konstaterar att han tär på en ändlig resurs.
– Jag har snart dammsugit alla lador och uthus inom rimligt reseavstånd. Jag åker sällan mer än tio mil för att titta på något. Däremot händer det att om en säljare ringer från andra håll i landet och har ett intressant objekt, så brukar jag säga att jag gärna tittar in om jag är ute och kör, antingen på semestern eller i andra ärenden, säger han.
Hans fru, Ann-Marie, är således ganska van vid att semesterresorna kan inbegripa avstickare för att titta på toalettstolar. Det fungerar, eftersom båda tycker att det är intressant att träffa nya och olika sorters människor.
– Fast vi bruka skoja om den gången vi var i Sollefteå och jag hittade en toastol, som jag lyckades krångla in i bagaget. Då tittade hon stint på mig och sa: ”Köper du en toastol till, så får jag väl ha den i knät!”
Maria Åslund
Fakta
Lennart Berg har jobbat inom vvs sedan mitten av 70-talet. Lika länge har han varit medlem i Energi- och Miljötekniska Föreningen. Han är anställd hos Sweco och har som bisyssla att renovera gammal badrumsutrustning i sin firma VVS-Pro.