GÄSTKRÖNIKA: Uppfinningen som gjorde engelsmännen skruvade
En förutsättning för i stort sett allt tekniskt arbete i dag är den ofta ouppmärksammade skruven. Den är så självklar att vi ofta inte ens tänker på den. Men det är inte alltför länge sedan skruven var en tämligen dyr och exklusiv produkt. Det var då varken träplugg eller spik kunde användas på ett bra sätt som den exklusiva skruven togs fram, berättar Christer Nordemo.
Men hur började det som i dag har vuxit ut till tiotusentals varianter och utföranden? Här kommer en liten historisk återblick.
Det brukar vara den grekiske matematikern Archytas från Tarentum som tillskrivs som uppfinnare av skruven. Han levde på 300-talet fvt, vilket gör skruven till en cirka 2 300 år gammal uppfinning.
I Sverige nämns skruvar och skruvmejslar för första gången i ett skeppsinventarium från 1544. Dock får vi anta att skruvar användes tämligen sällan under både 1500- och 1600-talen. Det var först i början av 1700-talet som vi här i landet började framställa järnskruvar i liten skala med hjälp av svarvning.
I England gick det dock bättre när de två brittiska bröderna Wyatt, från Staffordshire, 1760 fick patent på en ny tillverkningsmetod. Metoden bestod av automatiserad svarvning vilket gjorde att tillverkningstiden för en skruv kunde minskas mångfalt.
I mitten av 1800-talet förfinades metoden ytterligare och tillverkningsprocessen blev helautomatiserad. Nu kunde man göra spetsiga skruvar med raka, släta skaft – något som kraftigt förbättrade infästningen. De nya skruvarna var också i märkbart bättre kvalitet och dessutom hela 75 procent billigare än de gamla.
Nästa steg i utvecklingen kom med anledning av att den amerikanska industrin i början av 1900-talet började sträva mot massproduktion. Där satte skruvskallen med det traditionella raka spåret käppar i hjulen då den inte lämpade sig för montering vid löpande band – mejseln slant helt enkelt ur skruvspåret om man hade för bråttom.
Det brukar vara den grekiske matematikern Archytas från Tarentum som tillskrivs som uppfinnare av skruven.
Med anledning av detta kom det vid perioden fram flera tekniska lösningar i Nordamerika. Bland annat patenterades 1909 ett fyrkantshål för skruvar av kanadensaren Peter L Robertson. Skruven fungerade utmärkt vid löpandebandsproduktion, men då han fick problem med de internationella patenträttigheterna blev inte genomslaget det som uppfinnaren hade hoppats på.
För att fortsätta historien gällande skruvskallar blev nästa steg i utvecklingen den ”korsinfällda skruven” – det som vi i dag kallar det ”självcentrerade krysspåret”. Detta uppfanns av amerikanen J P Thompson 1933. Tyvärr var Thompson en bättre uppfinnare än säljare och han hade svårt att sälja sin uppfinning. Men efter en tid träffade Thompson av en händelse ingenjören Henry F Phillips, som förstod fördelen med den nya skruven och därför köpte patentet av Thompson. Kort därefter startade han Phillips Screw Company.
Skruv eller bult?
- Skruv: Utvändigt gängad cylindrisk eller konisk kropp avsedd för fastsättning, hopfogning, kraftöverföring eller överföring av rörelse i längdriktningen
- Bult: Ogängad cylindrisk kropp med ansats(er) i form av huvud eller dylikt, avsedd att användas utan att undergå plastisk formändring
Efter lite modifieringar släppte företaget ut den första Phillipsskruven på marknaden 1936. Skruvens beskaffenhet, att lätt kunna användas vid löpande band, förstod den amerikanska biltillverkaren Cadillac snabbt, och de började redan året därpå att använda Phillipsskruven i sin tillverkning.
Phillipsskruven utvecklades ytterligare då Phillips Screw Company, tillsammans med American Screw Company, 1966 tog fram Pozidrivspåret. Det nya spåret hade den fördelen att man inte behövde trycka lika hårt för att få skruvmejseln kvar i spåret. Utvecklingen med att man inte ska behöva trycka skruvmejseln så hårt, eller hålla den rakt, har fortsatt och bland annat lett fram till Torxspåret. Även detta spår har utvecklats och numera finns det norskutveckade spåret Torx ttap – som är ännu mer stabilt och där kraften lättare förs ner i skruven.
Förutom de ovan nämnda finns det naturligtvis en fantastisk mängd olika utföranden och användningsområden för dagens skruvar. Detta gäller inte minst då man tittar på gängornas olika form och funktioner – men det är en annan historia.
Text: Christer Nordemo, branschkonsult VVS/Bygg
