Inomhusklimat | 13 okt 2022

Gamla museet får nytt klimat

I Gustavianum – en av de äldsta byggnaderna i Uppsala – ska inneklimatet förbättras, både för besökarna och för föremålen.

En av de mest kända lokalerna och byggnaderna i Uppsala torde vara anatomiska teatern, Theatrum anatomicum, en tornlik kupolbyggnad uppförd ovanpå den dåtida universitetsbyggnaden Gustavianum som tillkom 1622. Initiativtagare, arkitekt och byggmästare för den anatomiska teatern var Olof Rydbeck d ä. Salen – som fortfarande finns kvar i samma byggnad – rymde 200 åskådare och ansågs vara den präktigaste på sin tid i hela Europa.

Olof Rydbeck var en framstående vetenskapsman inom flera områden: anatomi, medicin, botanik och även mekanik.

Samtidigt med sina föreläsningar i botanik försummade han till en början ingalunda undervisningen i anatomi, i synnerhet sedan han 1658 blivit extra ordinarie och då han vid 30 års ålder 1660 blev ordinarie professor i medicin i Uppsala.

Huset har under lång tid använts som Uppsala universitets museum där man visat många unika och ömtåliga föremål – mumier från Egypten, romerska och grekiska samlingar, arkeologiska fynd från Vikingatiden, känsliga konstverk, det berömda konstskåpet från Augsburg, sköra vetenskapliga instrument – och mycket annat.

För att förbättra bland annat inneklimatet – alla historiska samlingar måste ha rätt temperatur, fuktighet och luftrenhet – samtidigt som utställningsytorna ska ökas har fastighetsägaren Statens fastighetsverk i nära samarbete med Uppsala universitet – som driver museet – startat ett renoveringsarbete. Samtidigt ska inte energianvändningen öka. Renoveringsarbetena beräknas pågå fram till hösten 2023.

Genom modern teknik kommer ljudnivåer, luftfuktighet och temperatur att kunna regleras och ligga på så stabila nivåer som möjligt. Därigenom kommer de utställda museiföremålen att må bättre och påfrestningen av årstids- och väderväxlingarna att minska.

– Klimatanläggningen ska uppgraderas för att museet ska kunna ta in känsliga föremål, berättar Henrik Thor Stenberg, uppdragsansvarig vvs hos Bjerkings, när vi står i den nu helt tomma byggnaden, där vissa rivningsåtgärder redan börjat.

I samband med ombyggnaden kommer all gammal vvs-utrustning att tas bort.

Under projekteringen har Riksantikvarieämbetet varit djupt inblandat i hur och var ny teknik kan tillämpas i denna gamla byggnad.

– Det är ju mycket med håltagning och hur vi ska efterlaga saker. Sedan finns det saker vi inte får röra alls, exempelvis de gamla valven i källaren. Det är gamla murade väggar, som kanske är äldre än Gustavianum, säger Henrik Thor Stenberg.

Kanaldragningen kommer delvis att ske i nya utrymmen. Nya väggar monteras utanpå de gamla med utrymme för ventilationskanaler.

– Utan att förstöra väggarna ska vi bygga nya väggar utanpå. Det har varit med en antikvarie som

berättat var vi kan ta hål i de befintliga väggarna för att fästa de nya väggarna.

Grundvattenkyla ska kyla och avfukta luften, eftersom man ska öka antalet besökare. Det kommer också att finnas begränsningar i antalet besökare för att klimatet ska klaras.

Kylan för ventilationen tas via en ny värmeväxlare där kylvattnet kommer från Ekermanska huset som är granne med Gustavianum. Ekermanska huset får i sin tur sin kyla från grundvatten. För att kunna öka uttaget av kyla har man fått söka tillstånd från länsstyrelsen. Totaleffekt på kylan i Gustavianum ska bli 65 kW.

Det har varit väldigt höga energi­mål. Samtidigt som vi ökat luftmängderna och vi har ändå sagt att vi ska hålla energianvändningen på den tidigare nivån.

– Det har inte funnits någon kyla alls i byggnaden tidigare, säger Henrik Thor Stenberg.

I botten av huset finns administrationen, reception och butik och i våningarna ovanför kommer utställningsföremålen åter att visas upp.

Radiatorerna som är av gammalt snitt kommer att bevaras. De kommer att provtryckas och rengöras innan de sätts tillbaka. Förutom radiatorer finns i bottenplanet golvvärme som också ska bytas.

I samband med att man vill kunna styra radiatorerna digitalt och med hjälp av ställdon måste man dra en kabel från varje radiator. Att sätta upp nya sladdar i dessa rum är något antikvarierna inte gärna vill se.

– Vi hade först tänkt köra trådlöst, men det är för dålig reaktion på dessa, eftersom det är tjocka väggar samt att det tar en stund för signalen att stänga ventilen. Så därför måste vi dra kablaget i golvet, säger Henrik Thor Stenberg.

Man kommer också att använda glas som minskar UV-ljuset som kan förstöra vissa utställnings­föremål, vilket gjort att man byggt en testanläggning i ett av rummen.

– Det har varit väldigt höga energimål. Samtidigt som vi ökat luftmängderna, och vi har ändå sagt att vi ska hålla energianvändningen på den tidigare nivån.

För att klara luftdistributionen i utställningsloka­lerna kommer man att använda både plåt- och tygkanaler.

För att komma upp till det utrymme på vinden där de nya luftbehandlingssystemen ska placeras krävs ett ålande mellan stora snedställda träbalkar som bär upp huset. Mellan dessa balkar har ventilationssystem dragits, inte precis efter moderna krav på arbetsmiljö. Efter ålandet ska man ta sig upp för en trätrappa till en kallvind där det i dag står ett frånluftsaggregat varifrån det har dragits kanaler. I detta utrymme ska två nya luftbehandlingsaggregat monteras för utställningshallarna i denna del av museet, och på andra sidan huset ska liknande aggregat monteras på vinden, varav ett större och ett mindre. I denna del är det dock lättare att transportera in aggregatdelarna.

Taket kommer att öppnas för intransport av aggregaten samtidigt som brandteglet tas bort för att kompensera för de nya lasterna från aggregaten.

Luftbehandlingsaggregaten ska förse de fyra utställningssalarna med kyla, värme, befuktning och avfuktning. Klimatkraven i utställningshallarna är 17–25 °C (avvikelse max 4 °C/dygn), 40–60 procent RH, (max avvikelse upp eller ned 5 procent/dygn). SFP-talen ska vara högst 1,5.

– Vi har kommit fram till fuktkraven med museet, baserat på vad tekniken klarar av. Sedan får de förhålla sig till det, vilka saker de kan ta in i museet. Skulle de ta hit grejer som kräver ökad noggrannhet avseende fukt måste de använda speciella montrar som fixar det, säger Henrik Thor Stenberg.

Förutom radiatorerna kommer en del av den befintliga ventilationskanaldragningen att bli kvar.

För lägre energianvändning ska aggregaten vara försedda med återluftsdel och hygroskopisk roterande värmeväxlare som sommartid ger avfuktning och vintertid fuktåtervinning. Fläktarna ska varvtalsregleras för behovsanpassade luftflöden. Luftflöden ska kunna mätas via flödesenhet vid eller på fläkt. Nattdrift baseras på återluft.

– Det är en ganska smart lösning, eftersom det är en tung byggnad, att sänka energianvändningen.

Flödesregleringen kommer att ske via temperatur-/koldioxidgivare i rum respektive kanalsystem.

Under sommaren sker avfuktning i sekvens via hygroskopisk rotor och kyla. Därefter eftervärms tilluften vid behov för att hålla rätt rumstemperatur. Reglerfall avfuktning startas vid mer än 57 procent RH i rum. Max RH 60 procent, då högre värde är skadligt för tavlor och andra föremål.

Under vintertid kommer befuktning att ske i flera steg och fuktigheten tillåts glida ner till 42–43 procent RH innan start av befuktning.

Frågan kring befuktning baseras på två faktorer: befuktning till högre relativ fuktighet är skadligt för byggnaden, medan fuktighet under 40 procent RH är skadligt för tavlor och andra föremål.

Ute- och avluftskanaler förses med brandisolering med cellulosaväv som skyddar mot damm och är mer miljövänlig. Utställningssalar befuktas vintertid. Då risk finns för läckage av fuktig luft i kanal­skarvar, bedöms denna isoleringstyp vara bättre då isoleringen ”andas” bättre än kondensisolering, där risken finns att eventuell kondens stängs inne mellan kanal och ångbroms och över tid ställer till med fukt-/mögelproblem.