DEBATT: Svensk industri kan inte kringgå naturlagarna
När bolag i sina miljöredovisningar rapporterar om att de är, eller kommer att bli, klimatneutrala, sker detta ofta mekaniskt och slentrianmässigt. Det är sällan bolagen är trovärdiga med att redovisa, verifiera och transparent kommunicera sina faktiska existerande utsläpp av växthusgaser, skriver energi- och klimatstrategen Johnny Kellner.
Det är förbluffande att svenska bolag är så otydliga och oprecisa med vad klimatneutralitet och klimatkompensation innebär i realiteten. Ofta sker det genom att man gömmer sig bakom olika standarder. Bolag kan inte hävda att de kan runda de vetenskapliga naturlagarna med det faktum att produktion till exempel inom bygg- och anläggningssektorn alltid genererar utsläpp av koldioxidekvivalenter (CO2ekv), detta gäller inte minst för klimatutsläpp från importerade produkter.
Kan orsaken till bolagens godtrogenhet vara en förhoppning att bli klimatneutrala genom att ställa tilltro till en teknikoptimism som ännu inte finns tillgänglig? Kan det vara så att de mål om klimatneutralitet, som är ett politiskt ramverk av EU, inte är kommunikativt rimliga att uppnå till år 2045?
Både Konsumentombudsmannen (KO) och Reklamombudsmannen (RO) anser att det råder stor otydlighet hur bolag redovisar sina klimatkompensationer, det vill säga hur de kompenserar för de egna kvarstående utsläppen av koldioxidekvivalenter. En annan kritik är hur stor faktisk mätbar, verifierbar och verklig effekt klimatkompensationer har och inte minst tveksamhet kring hur den har beräknats.
Ingen tjänar på att miljöpåståenden som klimatneutral och klimatkompensation upplevs som oprecis, otydlig, vag, förvirrande och vilseledande.
I en studie av EU från 2021 och av det Londonbaserade bolaget Sylvera, som hjälper köpare att utvärdera högkvalitativa koldioxidkrediter, framgick att nära hälften av företagens miljöpåståenden inom EU var greenwash. Detta innebär att vilseledande, ogrundade eller på annat sätt ofullständiga påståenden om hållbarhetsaspekten hos en produkt, tjänst eller affärsverksamhet, medvetet eller omedvetet utelämnats.
Enligt en studie av Carbon Market Watch i Belgien var endast två procent av tusentals utvärderade CDM-projekt additionella. CDM är ett delprojekt under Kyotoprotokollet som syftar till att industriländer som anslutit sig till att minska sina utsläpp av koldioxidekvivalenter ska kunna investera i projekt i utvecklingsländer för att på så sätt kompensera för de egna kvarstående utsläppen. I USA har greenwash blivit så omfattande att den Federala handelskommissionen skärpt regelverket för att kunna ta till tvångsåtgärder mot greenwash.
Ett exempel på greenwash var när ett stort livsmedelsföretag marknadsförde att deras produkter hade ett netto-noll klimatavtryck och bidrog till en mer hållbar framtid. Många uppfattade budskapet som att det var deras egen produktion som inte hade några klimatpåverkande utsläpp. I själva verket handlade det om att företaget ansåg att de helt hade klimatkompenserat någon annanstans i världen. Företaget fälldes av KO för vilseledande reklam. Även RO har nyligen fällt två bolag inom byggsektorn för vilseledande miljöpåståenden. 2023–2024 kommer att bli avgörande i arbetet mot greenwash med fler utdömda viten som ett tecken på att myndigheterna tar frågan på allvar.
Ingen tjänar på att miljöpåståenden som klimatneutral och klimatkompensation upplevs som oprecis, otydlig, vag, förvirrande och vilseledande. Det är därför nu hög tid för bolag och organisationer att börja omformulera eller precisera sina hållbarhetsargument om klimatneutralitet och klimatkompensation för att undvika framtida offentliga viten från både KO och RO och härigenom riskera att hamna i den pinsamma greenwashfållan.
Artikelförfattare: Johnny Kellner, energi- och miljöstrateg
