DEBATT: Glöm inte temperaturen på varmvattnet, vaktmästar’n!
”Jag läste artikeln ’Idrottshallar i Uppsala drabbade av legionella’ i Energi & Miljö 12/2022. Vissa delar av artikeln är dock lite olyckligt formulerade. Uppsala kommun delger där tips om minskad risk för legionella – men med de formuleringarna kommer alla att höja temperaturerna utan att tänka sig för”, menar Holger Feurstein, som är projektledare på Kraftringen.
I Boverkets byggregler (BBR) står det att installationer för tappvarmvatten ska utformas så att en vattentemperatur på lägst 50 °C kan uppnås efter tappstället. För att minska risken för skållning får temperaturen på tappvarmvattnet vara högst 60 °C efter tappstället.
I artikeln nämns ett antal punkter för ”minskad risk för legionella”. Bland annat ”minst 50 grader i varmvattenledningarna” och ”minst 60 grader i varmvattenberedare”. Risken med de formuleringarna kan bli att man höjer temperaturen långt över BBR:s föreskrifter, vilket leder till högre energianvändning och fler risker. Sedan bör man även förtydliga att ”varmvattenberedare” avser en lite större volym där det finns risk för skiktning och att man av den anledningen valt en högre temperatur.
Mitt råd brukar vara att varmvattnet ligger på 50–55 °C – inte mer – för då kommer även ökad risk för kalkutfällning. Man bör undvika stora förråd av varmvatten.
Självklart ska man spola så man får färskt varmt och kallt vatten innan man går in i en dusch; det råder jag alla till om man kommer till en dusch som inte använts under en längre tid. Också frisk luft är en självklarhet. Men att ”regelbundet” byta duschslang och duschmunstycke är bara dåligt för miljön, för hur regelbundet är regelbundet?
Legionellabakterien är en vanlig bakterie och finns i de flesta vatten så jag skulle blivit förvånad om inte miljöförvaltningen i Uppsala hittade den. Om koncentrationerna är på en mycket hög nivå kan det vara farligt för personer med nedsatt immunförsvar. Sjukdomen är mycket lik lunginflammation och förväxlas ofta, och den vanliga antibiotika man får tar inte på legionellan. Ett legionellaprov på en person är ett enkelt urinprov, man kan även ta ett blodprov för att se om man har antikroppar mot legionella vilket visar att man utsatts. Jag brukar råda dem som jobbar i fuktiga miljöer att om de får lunginflammationsliknande symptom även be om ett legionellaprov; jag har själv gjort det.
I Energiföretagen Sveriges tekniska bestämmelse F:101 Fjärrvärmecentralen utförande och installation finns ett diagram (se figur 1 nästa sida) från LTH, Janusz Wollerstrand.
Den vill visa på att även om man under en bristsituation skulle köra ut lite för låg temperatur om man gått i effekttak så kommer man i ett normalt och väl injusterat varmvattencirkulationssystem att komma lägre och lägre i antal bakterier.
Jag misstänker att varmvattensystemet i idrottshallarna i Uppsala var dåligt injusterat. Ett råd är att fråga efter det injusteringsprotokoll som tar upp flöden istället för temperaturer. Protokollet ska också komma från injusteringsinstrumentet och inte ett handskrivet protokoll. Är man en riktigt duktig injusterare så behöver man bara vara vid varje injusteringsventil två gånger. Risk finns nu att vaktmästaren bara chockhöjer temperaturen eller sätter in någon form av ”legionelladödare”, vilket är fel. Detta är ett vanligt problem med en idrottshall som stått stängd och beror på att vaktmästaren inte spolat ur ledningarna när hallen öppnats igen.
I F:101 finns även ett diagram (figur 2) för dimensionerande varmvattenbehov (effekt). Jag satt själv med i den kommittén när den togs fram och Boverkets regler var då tre gånger högre men vi kunde visa på faktiska förbrukningar, vilket givet kurvan nedan, nu är allmänt erkänd i branschen. Mer rätt dimension ger bättre styrning och jämn temperatur, samt billigare och ofta mindre växlare. Jag jobbade på den tiden i Kristianstad där det är mycket kalkrikt vatten där hög temperatur ger mer utfällning.
Helge Averfalk på Halmstad högskola har uppdaterat kurvan med betydligt mer mätdata än man hade tidigare. Rapporten visar att man kan sänka installerad varmvatteneffekt ytterligare cirka en tredjedel. Resultatet kommer med största sannolikhet att uppdatera F:101. Rapporten visar även att om man har IMD bör man kunna minska effekten ytterligare. Rapporten har tagits fram med hjälp av data från Ngenic som är duktiga på just fördelningsmätning.
I figur 3 är befintlig F:101 överst, och den nya kurvan är andra uppifrån och den tredje är där det är IMD. Nedersta är om man tar medel av mätvärdena, vilket visar att man valt att vara lite konservativ.
Jag är personligen engagerad i detta eftersom vi (då Lunds energi) hade ett fall av legionella 2010 när jag var chef över fjärrvärmenätet och en av mina medarbetare fick legionella i en fjärrvärmekammare. Jag har aldrig sett någon så likblek.
Jag har jobbat med lågtemperaturnät och vill därför inte att man höjer varmvattentemperaturen för mycket; det leder ju även till ännu mer stillastående varmvatten.
Så snälla, hjälp till så att inte vaktmästare höjer temperaturer – 100 °C är ju också minst 50 och 60.
Av: Holger Feurstein, projektledare, Kraftringen
