De ”flexibla mekanismerna” behöver utvecklas

Inom ramen för Kyotoavtalet finns ett sätt att dra nytta av andra länders minskade utsläpp. Det är genom de båda flexibla mekanismerna JI (Joint Implementation) och CDM (Clean Development Mechanism) och de är viktiga för att få en tekniköverföring till andra (lågpris) länder. Både JI och CDM är dock ännu så länge otillräckligt utvecklade. Ett av problemen är obalansen i deras utnyttjande eftersom de båda prioriterar tillförselprojekt och missgynnar effektivisering. Detta har till följd att man slösar med förnybara resurser bara för att man inte kan bromsa slöseriet i användningen!

I ett längre perspektiv så är emellertid förhoppningen att låg-prisländerna skall förändras och få ett högre välstånd med en bättre industri och högre produktivitet. Med detta för ögonen kan man tvivla på att den lågpris-resurs vi (och andra I-länder) skall köpa räcker så värst länge. Den gemensamma uppgift världens länder har är ju att MINSKA utsläppen. Inte att omfördela dem.