RENOVERING | 17 jun 2014

Bedagad pärla ska få nytt flyt

I Vasalund i Solna strax utanför Stockholm håller ett ombyggnadsprojekt på att bli klart. Det handlar om Vasalundshallen, en simhall som får ny teknik samtidigt som 50-talsarkitekturen bevaras.

Ett stenkast från Friends Arena och den blivande Arenastaden i Solna finns en liten pärla till badhus, med nästan 60 år på nacken, Vasalundshallen.

Både simhallschefen, simtränare och besökarna konstaterar numera att vattnet har en hög genomskinlighet och mindre klor.

Det var nära att Vasalundshallen med sina två bassänger skulle byggas om till exempelvis gymnastik- eller bollhall, eftersom de styrande ville bygga ett modernare och större badhus i kommunen. Efter vissa om och dock men har pengar lagts på att renovera de delar som varit eftersatta, fast med modern bad- och vattenreningsteknik.

Håkan Gustafsson, Grontmij, är sedan förra året projektledare för renoveringen och ombyggnaden av huset. Han ser gärna att huset och även tomten det står på kunde få återgå till sin forna glans från mitten av förra seklet.

– Taken är en ett av de områden där vi konstaterat att tidigare byggnadsåtgärder inte fullt ut fått önskat resultat och där stor möda lagts på att återställa fastigheten. Ursprungskonstruktionen har varit väl genomtänkt med bland annat övertrycksventilerad vind för att motverka luftläckage genom simhallstaket, säger han.

Vid en tillbyggnad av fläktrum på taket upptäcktes omfattande rötskador som bland annat orsakats av värmeisolering och tilltäppta luftspalter.

– Det är inget fel i att tilläggsisolera, men då måste man förstå grundkonstruktionen och byggfysiken, så att inga fel uppstår, säger Håkan Gustafsson.

Ett exempel på en olämplig ombyggnad är det fack på ena sidan av sadeltaket som tagits bort för att utrymmet skulle användas som frånluftskanal.

– När denna frånluftskanal installerades gjordes en del misstag till exempel vad gäller lufttäthet. Vi konstaterade att det skulle vara mycket svårt att på ett korrekt sätt installera en frånluftskanal i denna position, därav uppkom tankar på att använda ett av de gamla frånluftsuttagen i hallen. Vid undersökning av dessa fann vi till vår glädje att detta var både möjligt och bra. En extra vinst rent estetiskt blir då att vi kan återskapa glastaket vid den tidigare frånluftkanalen. Under någon av ombyggnaderna försvann glasrutorna på ena sidan och man lade in tilläggsisolering istället. Nu tas den bort och fönstren återställs.

– Jag är jätteglad att vi kan återskapa glasfönstren till samma storlek som när hallen byggdes. Fönsterpartiet är dock moderniserat, som de såg ut när huset var nytt i slutet av 1950-talet, säger Håkan Gustafsson, projektledare hos Grontmij, där vi står på taket till det snart 60-åriga badhuset, denna dag inbäddad i den skiraste grönska.

Det är dock inte så att man återgår till installationstekniken från slutet av 1950-talet, då man värmde lokalen och vattnet med kokspannor och avluften sköttes av självdrag, genom avluftsskorstenar.

Den tekniken skulle inte fungera i dag, menar Håkan Gustafsson, eftersom innetemperaturer och andra parmetrar förändrats över åren.

– När badet byggdes var vattentemperaturen mycket lägre än i dag. När besökarna vill ha varmare vatten blir ångtrycket högre och belastningen på byggnaden ökar, konstaterar Håkan Gustafsson.

Däremot kommer en av de gamla avluftsskorstenarna att användas som frånluftsuttag ur hallen när det nya systemet tas i drift.

Med det nya ventilationssystemet kommer dock luftmängderna att öka från 1 200 till 4 400 liter per sekund.

Förutom installationstekniken var själva badhallen med bassänger i behov av underhåll. Under åren har lokalerna varit behäftade med anmärkningar från miljö- och hälsoförvaltningen, på grund av omodern vattenrening, sprucket kakel och klinker och dåligt inneklimat. Ventilationen har i vissa delar inte fått godkänd OVK.

När politikerna i Solna väl bestämt sig för att låta Vasalundshallen få leva vidare, gjorde Grontmij byggnads- och fuktinventeringar, vilka visade att yttertaket på lilla bassängen var kraftigt rötskadat och innertakets ångspärr över den lilla bassängen var skadad och bruten från tidigare byggnadsarbeten.

– Det gick att sticka en tumstock från bassänghallen upp i vindsutrymmet, konstaterar Håkan Gustafsson.

Även delar av de bärande betongpelarna längs glasfasaden var så skadade så att omfattande åtgärder behövde utföras. Dessa åtgärder var de första som gjordes när hallen stängdes för sommaruppehåll förra året. Då hade Grontmij, byggentreprenören Rot-Gruppen och bassäng- och vattenrenings­entreprenörer två månader på sig att åtgärda allting inne i hallen. Hade man inte klarat det hade solnaborna inte haft något badhus att bada i till hösten.

Allt handlade dock inte om underhållsbrister, utan även om att tidens tand hade gjort sitt med plattor och fogar i bassängen. Visst läckage förekom.
–  25-meters bassängen kläddes in med en ljusblå tät plastduk, av samma typ som vid internationella simtävlingar, vilket gör att den håller cirka 15 år till. Därmed blev bassängen tät men också renare och lättare att underhålla, säger Michael Ohlsson, projektledare för bassängrenovering och vattenrening.

För att klara luftomblandningen i den stora hallen har fem stora tropikfläktar monterats i taket. För att enklast ta sig dit var man tvungen att köra fram en skylift, öppna upp fönstren längs långsidan och köra in skyliftens lyftarm i hallen. I korgen kunde sedan montörerna stå omkring 10 meter ovanför bassängbottnen och montera fläktarna i taket.

De invändiga åtgärderna är klara sedan en tid, och nu återstår tak- och slutmontage av ventilationssystemet med det nya ventilationsaggregatet, som är installerat på taket.

Tilluften består dels av frisk uteluft, dels av avfuktad återluft. Frånluften från den stora bassänghallen tas ut via takplacerade don, bakom takribbor som är original sedan 1950-talet.

– Genom att ta bort varannan ribba i en sektion har vi skapat tillräckligt stor area för den projekterade frånluftsmängden. Den tas sedan ut via en av de kvarvarande skorstenarna, i vilken en kanal anslutits till ventilationsaggregatet, säger Håkan Gustafsson.

Tilluften trycks ner från aggregatet på taket till en kanal placerad i källaren, varifrån luften tillförs i golvnivå via golvdon i anslutning till glasfasaden. Donen har, liksom alla andra metalldelar, putsats upp till ursprungligt skick. Efter många år i en korrosiv miljö, hade metallen blivit fläckig och ful.

Förutom inredning som till stora delar är i original sparas även fläktarna från 1957 för enskilda utrymmen.

Håkan Gustafsson:
–  I princip var väl inga system i huset OVK-godkända när vi började, men vi byter ut alla trasiga delar och förslitningsdelar och ska sedan göra en ny OVK-besiktning.

Bland de fläktar som är kvar finns bland annat den som tillser att vindsutrymmet mellan yttertak och innertak har en något förhöjt tryck, så att fuktig luft inte når yttertaket, där det finns risk för kondens.

Innan ombyggnaden droppade rost och kondensat ner i hallen från de bristfälligt och felaktigt blindade frånluftsskorstenarna. Skorstenarna hade tagits ur bruk eftersom fukt trängt ut i de frånluftskanaler som tidigare använts, och spjällen börjat korrodera.

Det konstaterades att det fanns asbest i husets tekniska utrymmen, så för att ta bort det fick en speciell entreprenör tas in för sanering.

Kritiska delar av vattenreningen för badet och dess rörinstallationer har setts över och moderniserats.

– Vasalundshallen har en mycket modern men beprövad utrustning för att mäta bakteriehalt i vattnet, vilket görs på 30 minuter, jämfört med att det normalt tar en vecka att få ett provresultat. Detta ger en helt ny flexibilitet i övervakningen av vattenkvaliteten, säger Michael Ohlsson, uppdragsledare vattenrening och bassängrenovering hos Grontmij.

Dessutom har smuts och avlagringar i rörsystemen rensats bort, sandfiltren renoverats och kompletterande nya filter installerats.

Han understryker också att den höjda vattenkvaliteten gjort att vattnets optiska klarhet har förbättrats väsentligt och att badhusdoften minimerats.

– Både simhallschefen, simtränare och besökarna konstaterar numera att vattnet har en hög genomskinlighet och mindre klor, säger Michael Ohlsson.

Håkan Gustafsson och Michael Ohlsson bedömer att de tekniska åtgärderna gör att hallen kan användas utan ytterligare stora åtgärder i cirka 15 år till. Något beslut om att bygga en ny simhall har inte tagits.

Även om många miljarder läggs ner på Friends Arena och andra nya grannfastigheter kan man fundera på om dessa kommer att åldras med samma värdighet och behag under de kommande 60 åren, som Vasalundshallen gjort.

Mark Kretz, Energi & Miljö nr 6/7 2014 sidan 24-28

 

 

Arkitekt som ritade fler bad

Nils Tesch (1907-75) utbildade sig till arkitekt vid Kungliga Tekniska Högskolan 1930 och vid Arkitekturskolan KKH åren 1932-1934. 1936 öppnade han eget kontor. Han var 1934-45 kompanjon med Lars Magnus Giertz. Tillsammans med Peter Celsing utförde han tävlingar och vissa projekt som Rotundan på Kungliga Operan i Stockholm. Nils Tesch har bland annat ritat Härnösands simhall, Lögarängsbadet i Västerås och Vasalundshallen.