Ny metod för radonmätning i bostäder
Sedan den 1 oktober gäller Strålsäkerhetsmyndighetens reviderade metodbeskrivning för radonmätning i bostäder. Förändringarna berör bland annat placering av radonmätare och hur lägenheter ska väljas ut vid mätning i flerbostadshus.
Den nya metodbeskrivningen ersätter versionen från 2013 och ska bidra till mer enhetliga och kvalitetssäkrade mätningar. Grunderna för hur radon mäts är i stort sett oförändrade, men flera anvisningar har uppdaterats eller förtydligats.
En förändring gäller placeringen av radonmätare. Det rekommenderade avståndet till golv, vägg och tak ändras från cirka 25 centimeter till minst 30 centimeter. Det blir också möjligt att använda en sammanhängande mätning under ett helt år för att bestämma årsmedelvärdet, förutsatt att en lämplig mätmetod används.
Störst praktisk betydelse kan förändringarna få vid mätningar i flerbostadshus. I byggnader där lägenheter har markkontakt bör samtliga sådana lägenheter mätas. Därutöver bör minst 20 procent av lägenheterna på högre våningsplan omfattas, med minst en lägenhet på varje våningsplan.
I byggnader utan lägenheter med markkontakt bör minst 20 procent av samtliga lägenheter mätas och minst en på varje våningsplan. Urvalet ska även ta hänsyn till bland annat trappuppgångar, olika ventilationssystem samt lägenheter i anslutning till hiss- och ventilationsschakt.
– Det räcker inte alltid att enbart utgå från en procentsats. Urvalet behöver också ge en relevant geografisk och teknisk täckning av byggnaden. Den som planerar en mätning kan därför behöva räkna om både antalet lägenheter som ska ingå och hur många radonmätare som behöver beställas, säger Dag Sedin, ordförande i Svensk Radonförening.
Svensk Radonförening rekommenderar fastighetsägare, beställare och mätföretag att ta del av den reviderade metodbeskrivningen inför kommande mätningar.
Läs mer här.
Källa: Svensk radonförening
