Professor Dirk Müller: ”Det är individens krav som styr framtidens byggnader”
När varje enskild användare kan välja temperatur på sin plats, blir resultatet mer komfort med mindre energi. Framtidens byggnad är användarstyrd, enligt Dirk Müller. Han är professor och institutionschef vid tekniska universitetet i Aachen i Tyskland. Där forskar han på användarcentrerade byggnader. Detta är framtidens byggnadsteknik, menar han.
Det har egentligen inte hänt så mycket under de senaste 20 åren. Vi planerar väldigt enkelt för att uppfylla kraven i regler och normer, säger Dirk Müller. Då talar han om allt från luftkvalitet och koldioxidnivåer i inomhusluften till belysning och efterklang.
Sedan arbetar kanske driftansvariga utifrån en procentsats för hur många användare det är okej att inte göra nöjda. Alla blir ju inte nöjda oavsett.
– Det vi har lärt oss av forskningen de senaste åren är att vi egentligen borde gå en helt annan väg. Först och främst borde vi säga att komfort inte kan uttryckas genom en enda parameter. Vi måste betrakta det mycket mer individuellt. Annars kommer vi aldrig att uppnå att alla människor är nöjda i en byggnad, slår Dirk Müller fast.
Det innebär helt andra tekniska lösningar. Men han syftar inte på stora tekniska nyheter. Det här är lösningar som är möjliga redan idag.
När vi planerar en byggnad måste vi kräva redan från början att den erbjuder så många möjligheter till individualisering att alla användare blir nöjda.
Vanligtvis drar komfort och energieffektivitet åt olika håll. Om de som vistas i en byggnad vill ha det varmare eller få in mer frisk luft, kräver det mer energi. En byggnad som är särskilt energieffektiv är inte nödvändigtvis den mest komfortabla, som Dirk Müller beskriver det.
Om klimatet däremot är anpassat till individen, är det möjligt att uppnå båda delarna. Den som vill ha 25 grader kan få det på sin arbetsplats. Har hon det där, gör det inget om resten av rummet bara håller 15 grader.
Dirk Müller använder en modern bil som exempel på hur det kan och bör göras. Nya bilar har möjlighet att justera temperatur och klimat individuellt för varje sittplats.
– Något liknande kan vi förstås också överföra till byggnader. Vi kan tänka oss stolvärme och stolkylning, vi kan överväga hur vi gör ventilationen lokal, och vi måste tänka på hur värme kan styras mycket mer individuellt, säger han.
En annan lärdom från bilvärlden är uppvärmda säten. Värme i direkt kontakt med huden upplevs som ännu varmare och gör det lättare att acceptera en lägre temperatur i omgivningen. Baksidan av kroppen, från knäna upp till nacken – alltså den del som är i kontakt med kontorsstolen – utgör 23 procent av kroppens yta.
Forskarna har experimenterat med olika lösningar och undersökt vad användarna då accepterar av allmänna förhållanden i rummet.
– Det vi ser är att temperaturgränserna, där folk säger ”ja, här trivs vi”, kan utvidgas väldigt mycket, sammanfattar Dirk Müller.
– Plötsligt är alla nöjda, för alla kan ställa in exakt den temperatur de själva önskar. Vi behöver lite energi för detta, men mindre än om vi höll hela rummet vid en högre temperatur.
Lokal klimatisering ger oss möjlighet att öka komforten och spara energi.
– Om vi tillåter allt som en modern bil erbjuder i dag, kan medeltemperaturen vara mellan 15 och 32 grader. Ändå säger folk att de trivs, eftersom de till exempel sitter i en ventilerad stol, förklarar han.
Dessutom reagerar användarstyrda lösningar snabbt på förändringar. Den som har kontrollen själv märker förändringarna direkt.
– Det vi kan lära oss är att det som står i standarderna kanske inte stämmer, säger han, och kritiserar äldre forskning kring inomhusklimat och komfort. Ofta genomfördes experimenten med väldigt få testpersoner. Och ofta var det bara en grupp som deltog, till exempel studenter.
Personligt klimat är den riktning utvecklingen kommer att ta de närmaste åren, menar Dirk Müller.
Vi måste betrakta det mycket mer individuellt. Annars kommer vi aldrig att uppnå att alla människor är nöjda i en byggnad.
– Det är ett intressant område för byggnadstekniken, för här kan vi få många nya lösningar ut på marknaden. Vi bör främja det utifrån användarens perspektiv. Vi vill helt enkelt inte acceptera att vi bara erbjuder ett genomsnittligt tillstånd där kanske 20 procent är missnöjda, anser han.
– När vi planerar en byggnad måste vi kräva redan från början att den erbjuder så många möjligheter till individualisering att alla användare blir nöjda, konstaterar Dirk Müller.
Georg Mathisen
