”Ett skräckexempel på fuskande – jättetragiskt för de drabbade”
Avloppsrören i bostadsrättsföreningen rostade sönder efter bara tio år. Föreningen fick själv bekosta åtgärder av rören för tre miljoner kronor då garantitiden löpt ut. En utredning fastslår att både installation och material var dåligt.
Bostadsrättsföreningen i Stockholm med cirka 100 lägenheter stod klar 2010. Efter bara tio år upptäcktes att avloppsrören i gjutjärn hade börjat rosta sönder, något som P4 Stockholm var först med att rapportera om.
Föreningen tvingades att relina rören och byta ut vissa delar till plaströr till en kostnad av tre miljoner kronor. Garantitiden för avloppsrören på tio år hade löpt ut och föreningen har inte fått någon ersättning av byggföretaget
som var totalentreprenör.
Robin Säker, gruppchef för VA & Dagvatten på Bengt Dahlgren i Stockholm, fick i uppdrag av föreningen att utreda skadeorsaken. Efter ett platsbesök på taket kunde han konstatera att samtliga stammar var angripna av rost. De epoxibelagda avloppsrören borde ha hållit i minst 50 år, framhåller han.
Jag blir bedrövad över att rörinstallatören verkar sakna yrkesstolthet.
– I det här fallet har man använt rör av undermålig kvalitet, men framför allt är utförandet dåligt. Jag blir bedrövad över att rörinstallatören verkar sakna yrkesstolthet.
Robin Säker pekar på att rören har dragits rakt upp genom taket och sedan verkar ha kapats där rakt av med rondell på ett godtyckligt sätt.
– Epoxybeläggningen lossnar då och fukt tränger in mellan rör och epoxy. När rörändarna omedelbart börjat rosta har en plåtslagare kallats in för att pliktskyldigt täcka dem med samma plåt som används på taket, säger Robin Säker.
– Men det hjälper ju inte när det har börjat rosta och epoxin släpper. Då är det kört från start.
Enligt installationsanvisningen, som Robin Säker hänvisar till, får inte plåt eller annat material vikas över kanten på luftningsledningens rörände. Änden bör målas med rostskyddsfärg. Rören ska kapas med bandsåg, såg, rörkap eller kedjekniv.
Att rören sprack och eroderade sönder för snabbt i de liggande ledningarna, exempelvis i källarstråk, visar att kvaliteten på dem var dålig,
förklarar Robin Säker.
Rören var tillverkade i Kina och direktimporterade via en svensk leverantör vars verksamhet har upphört, erfar han.
Byggföretaget, som var totalentreprenör, avböjer en intervju med Energi & Miljö med hänvisning till att man ”normalt inte kommenterar enskilda ärenden annat än i dialog med berörd part”. I ett skriftligt uttalande konstaterar dock byggföretaget att beskrivningen i media inte ger en fullständig bild av ärendet och tillägger:
”Vi har efterfrågat underlag som utesluter att felaktig hantering och bristande underhåll av det flertal fettavskiljare som finns i fastigheten kan ha lett till att frätande gaser bildats och påverkat rören, men inte fått ta del av något sådant underlag”.
Installationsmässigt är det ett skräckexempel på hur långt man låter det gå med fusk och genvägar, medvetet eller ej, kanske för att spara pengar.
Att enbart hanteringen av fettavskiljarna orsakat rostangreppen är en förklaring som Robin Säker inte köper.
– Om man tittar på flödesscheman framgår att det finns stammar uppströms fettavskiljaren som är kraftigt påverkade av rost. Då är det helt orimligt att det bara beror på fettavskiljaren. Dessutom finns egna avluftningar för fettavskiljarna, säger Robin Säker.
Han har inga större anmärkningar på projekteringen av avloppssystemet, men pekar på några saker som borde ha varit annorlunda.
– I den tekniska beskrivningen föreskrevs bara gjutjärnsrör, men inte fabrikat och därmed inte heller kvaliteten på rören. Det hade också varit bra med mer luftning av systemet. På en del ställen har stammarna samluftats till en genomföring i taket, säger han.
– Mina största invändningar gäller installation och material som har varit för dåligt. Installationsmässigt är det ett skräckexempel på hur långt man låter det gå med fusk och genvägar, medvetet eller ej, kanske för att spara pengar. Det är jättetragiskt för föreningen som drabbas i slutänden.
