”Teknikutvecklingen behöver mer tid”

Boverkets förslag till nära-noll-energibyggnader får både ris och ros av Johnny Kellner, som bland annat ifrågasätter att byggreglerna omfattar faktorer som byggherren inte kan påverka.

KellnerJohnny100

Johnny Kellner. Foto: Ingar Lindholm

Förslaget med viktningsfaktorn 2,5 för el (värme, varmvatten och kyla) är positivt. Det är också positivt att Boverket bibehåller vedertagna begrepp som köpt energi i kombination med viktningsfaktorn för el.

Gränsnivån för eluppvärmda småhus på 80 kWh med viktningsfaktorn 2,5 är för tuff i detta läge och riskerar att slå ut flera småhustillverkare. Mer realistisk är 90 kWh/m2 Atemp. Gränsnivån 55 kWh/m2 Atemp för icke eluppvärmda bostadshus är också för svår. En mera realistisk nivå i ett systemtekniskt perspektiv är 65-70 kWh per m2 Atemp. Teknikutvecklingen behöver längre tid på sig för att i all nyproduktion nå dit.

Rättsligt bindande krav måste grundas på konsekvensanalyser som i högre grad bygger på empirisk erfarenhet. Ett problem med Boverkets förslag är att huvuddelen av de lågenergibyggnader som hittills har uppförts inte har utvärderats på ett systematiskt, likartat och transparent sätt. Huvuddelen saknar till exempel garage under husen och ett flertal har haft solfångare som komplement.

Av Boverkets förslag på 55 kWh per m2 Atemp för flerbostadshus utgör värmedelen cirka 15 kWh per m2 Atemp. Resten utgörs av tappvarmvatten och fastighetsenergi. Även med bästa byggteknik och med FTX-system med hög verkningsgrad är det svårt att på ett realistiskt sätt nå 15 kWh per m2 Atemp värme med byggnadstekniska åtgärder. Naturlagarna gäller även för byggnader.

Maximal energianvändning bör brytas ner i posterna värme, tappvarmvatten och fastighetsenergi. För Boverkets förslag om 55 kWh per m2 Atemp i zon III skulle detta innebära värme 15 kWh, tappvarmvatten (Sveby) 25 kWh och 15 kWh per m2 Atemp för fastighetsenergi (Boverkets uppgift). Tappvarmvatten blir i detta perspektiv den klart största förlustposten. Tappvarmvatten inte är ett påverkbart tekniskt egenskapskrav enligt PBL, utan ett brukarbeteende. Ett fast värde bör införas för tappvarmvatten enligt Sveby om 25 kWh per m2 Atemp vid energiberäkningar.

Vi spolar ner stora mängder energi i avloppet. Teknik för att utnyttja detta finns i viss mån tillgänglig i form av fastighetsanslutna avloppsvärmeväxlare. Jag anser emellertid att dessa är ännu inte är färdigutvecklade. Men det är åter det systemtekniska perspektivet som är viktigt att ta hänsyn till. Ska avloppsvattnet för flerbostadshus inom fjärrvärmeområden värmeväxlas lokalt i byggnaden eller centralt storskaligt genom avloppsvärmepumpar som i Stockholm?

Var ges den bästa totala effekten? Om avloppsvärmeväxling tas om hand lokalt i byggnaden i en framtid, hur påverkar detta den biologiska nedbrytningen i avloppsreningsverken? Vid avloppsvärmeväxlare i den egna fastigheten får energin tillgodogöras fastigheten men om motsvarande energimängd görs centralt får den inte tillgodogöras den egna fastigheten. Tiden är även här för kort för en framkomlig teknikutveckling till 1 januari 2021.

Boverkets förslag med fritt flödande energi i nära anslutning till byggnader är utmärkt utanför fjärrvärmeområden och skapar förutsättningar för intressanta gemensamhetsanläggningar för till exempel småhusområden. Ur ett systemtekniskt perspektiv kan detta ifrågasättas men det är upp till en fastighetsägare att fritt välja alternativ energilösning.

Garage under huset helt bör helt frikopplas när jämförande energibalansberäkningar görs. Energi för garage ska självklart redovisas, men då separat.

Andelen fastighetsel bör kunna minskas något. Denna andel är emellertid redan låg i ett energibalansperspektiv, i dag cirka 10-15 kWh per m2 Atemp beroende av systemval.

Hushållselen bidrar med cirka 70 procent till värme vilken kan tillgodogöras byggnaden under uppvärmningssäsongen. Hushållselen har inte heller byggherren rådighet över. Det är därför lämpligt att införa ett fast värde vid energiberäkningar enligt Sveby på 30 kWh per m2 Atemp.

Formfaktorn får en större betydelse för flerbostadshus enligt NNE. Byggherren har sällan rådighet att besluta över formfaktorn eller byggnadens höjd för flerbostadshus. Detta bestäms i detaljplanen. Här borde Boverket klassindela byggnader. I dag har ett åttavånings punkthus lägre energianvändning per Atemp jämfört med ett fyravånings punkthus. Olika klassningssystem bör införas som tar hänsyn till en byggnads höjd och om det är ett punkthus eller ett lamellhus. Sådana system finns införda i andra länder i Norden.

 

Publicerad i Energi & Miljö nr 9/2015 sidan 56

Johnny Kellner