Tvåstegsbehandling mest effektivt mot PFAS
En tvåstegsbehandling där skumfraktionering följs av elektrokemisk oxidation kan vara ett bra sätt att ta bort PFAS från förorenat deponivatten. Det konstaterar Sanne Smith har undersökt olika reningstekniker i sina doktorandstudier vid SLU.
PFAS, eller per- och polyfluoralkylämnen, är en användbar och vanligt förekommande grupp av kemikalier som används i allt från teflonpannor och vattenavvisande tyger till att producera elektronik, brandskum, industriella smörjmedel och många andra produkter.
Samtidigt som det är en del av nyttan med PFAS att de är mycket svåra att bryta ner är baksidan att när PFAS väl hamnat i miljön stannar de där.
– I kombination med att PFAS sprids lätt i miljön har det nu blivit så gott som omöjligt att hitta något alls som inte är förorenat med dessa kemikalier, säger Sanne Smith, doktorand på SLU:s institution för vatten och miljö.
Omfattande förekomst av PFAS är ett problem, eftersom vissa PFAS-ämnen är kända för att orsaka en rad hälsoproblem hos människor.
En stor spridningsväg för PFAS är utsläpp av förorenat vatten. Att behandla sådant vatten innan det når miljön är därför angeläget för att säkerställa att mat och dricksvatten förblir PFAS-fritt, eller åtminstone har låga halter.
De metoder som vanligtvis används för att rena förorenat vatten är dock inte utformade för att ta bort PFAS. Därför behövs särskilda metoder, konstaterar Sanne Smith.
– I mina studier utforskade jag två olika metoder, så kallad skumfraktionering och elektrokemisk oxidation, berättar Sanne Smith. Det visade sig att båda metoderna har sina för- och nackdelar.
Resultaten visar att det går att bryta ner PFAS i både lakvatten och grundvatten från en deponi med skumfraktionering. Metoden visade sig också ha förmåga att förstöra PFAS i det skum som bildas för båda dessa vattentyper, även om den totala PFAS-nedbrytningen var högre vid direkt behandling av det förorenade vattnet.
Energiåtgången för behandling av skummet visade sig vara lägre, och Sanne drar därför slutsatsen att en tvåstegsbehandling där skumfraktionering följs av elektrokemisk oxidation kan vara ett bra sätt att ta bort PFAS från förorenat deponivatten.
Om man optimerar reningsprocessen för stor skumbildning, och kontinuerligt för bort detta skum, kan metoden kanske bli effektiv och användbar som reningsteknik
Eftersom skumbildning är vanlig på vattenytan i avloppsreningsverk undersökte Sanne Smith även om avlägsnande av skum skulle vara en framgångsrik reningsmetod för industriellt och kommunalt avloppsvatten.
Halten av PFAS i skummet från ett befintligt reningsverk visade sig vara upp till 100 000 gånger högre än halten i inflödet till processen. Trots detta var slutsatsen från denna studie att borttagande av skum i befintliga anläggningar inte skulle leda till någon mätbar PFAS-rening från inflöde till utflöde.
Sanne Smith och hennes kollegor menar dock att det skulle kunna vara möjligt att få bort betydande mängder PFAS från avloppsvatten genom att utnyttja den naturliga skumbildningen i befintliga reningsverk.
– Om man optimerar reningsprocessen för stor skumbildning, och kontinuerligt för bort detta skum, kan metoden kanske bli effektiv och användbar som reningsteknik, säger Lutz Ahrens, som var biträdande handledare och är professor i organisk miljökemi.
Källa: SLU
