Risken för vattenbrist större än befarat
En ny studie från Stockholms universitet visar att risken för brist på vatten globalt kan vara större än man tidigare trott. Forskarna har tagit fram en ny beräkningsmetod som tar hänsyn till det så kallade "uppvindsperspektivet".
– Med den nya metoden som baseras på uppvindar ser vi att 32 900 kubikkilometer av världens vattenresurser, det vill säga 81 procent av världens vattentillgångar, står inför mycket hög risk. Det är en betydande riskökning jämfört med de 20 500 kubikkilometer per år som beräknas som högrisk baserat på den tidigare beräkningsmetoden med det så kallade uppströmsfokuset, säger José Posada, tidigare doktorand vid Stockholms universitet och förste författare till studien, numera forskare vid universitetet i Antioquia, Colombia.
Vattenförsörjningen har egentligen sitt ursprung i den fukt som avdunstar från land eller i havet och färdas i atmosfären innan den faller som regn. Men det förbiser man ofta när man bedömer vattentillgången i världen
När flera länder eller myndigheter delar en sjö eller flod utgår riskbedömningar och regleringar av vattentillgången främst från vad som sker uppströms inom den specifika vattenförekomsten, det vill säga i själva vattnet. Det är det så kallade uppströmsperspektivet. Om man istället använder ett så kallat uppvindsperspektiv, så omfattar det ett helt nederbördsområde, eller den sträcka som avdunstat vatten färdas i atmosfären innan det faller som regn. Det är den metod som forskarna nu tillämpat i den nya studien.
– Vattenförsörjningen har egentligen sitt ursprung i den fukt som avdunstar från land eller i havet och färdas i atmosfären innan den faller som regn. Men det förbiser man ofta när man bedömer vattentillgången i världen, säger Fernando Jaramillo, forskare i naturgeografi vid Stockholms universitet och ansvarig för studien.
I studien undersöktes 379 avrinningsområden över hela världen, och forskarna kunde konstatera att riskerna för vattenförsörjningen är betydligt högre när man tar hänsyn även till uppvindsperspektivet.
Eftersom en stor del av vattnet som dunstar avdunstar från växter kan till exempel en förändrad markanvändning i en region påverka vattentillgången. Om avskogning och jordbruksutveckling dominerar i ett grannland kan mängden fukt som vegetationen avger minska, vilket påverkar nederbörden.
– Vi hoppas att resultaten i denna studie kan hjälpa till att visa var och hur samarbetsstrategier och åtgärder bör sättas in för att minska risken för vattenrelaterade konflikter. Genom att även inkludera vattenflöden från avdunstning till regn i de analyser som bidrar till landsöverskridande beslut och ramverk för vattenförvaltning blir det synligare att internationella samarbeten är viktiga för att effektivt kunna hantera källorna till långväga regn, säger Fernando Jaramillo.
Källa: Stockholms universitet
