Nya spelregler tar längre tid än planerat
Revideringen av byggbranschens standardbestämmelser AB 25 väcker uppmärksamhet långt utanför kontraktsspecialisternas krets, konstaterar Krister Lindgren.
FRÅGA: Vad händer egentligen med standardbestämmelserna AB 25 – och varför drar processen ut på tiden?
SVAR: De nya standardbestämmelserna AB 25 för bygg- och entreprenadsektorn har blivit ett oväntat hett samtalsämne.
Efter en lång och utdragen beredning skickades ett förslag ut på remiss i början av året. Förhoppningen var att de nya reglerna skulle kunna antas före årets slut, men den tidplanen är nu osäker.
Den bästa garantin för sund samverkan är ett väl genomtänkt avtal och ett professionellt förhållningssätt.
Byggandets kontraktskommitté (BKK), som ansvarar för utformningen, har tagit emot en stor mängd remissvar – både från organisationer och flera namnkunniga advokatbyråer. Kritiken gäller bland annat otydlig systematik, svårtolkade formuleringar och risken för ökad tvistebenägenhet.
Faktum är att frågan har rört upp så pass mycket känslor att den tagit sig ända till debattsidorna i rikspress. Den 28 och 29 juli publicerade Svenska Dagbladet två debattinlägg med krav på att staten bör ta över eller åtminstone delta i arbetet, med hänvisning till exempel från Danmark där liknande regelverk hanteras med offentligt ansvar.
Kritiken handlar inte bara om innehållet utan också om processen. Många anser att det tagit för lång tid, att insynen är bristfällig och att modellen – där total konsensus eftersträvas mellan parterna i BKK – riskerar att leda till otydliga kompromissprodukter.
Samtidigt finns det starka argument för att branschen själv bör hantera sitt avtalsregelverk. Lagstiftning skulle inte nödvändigtvis minska antalet tvister. Dessutom har rättspraxis blivit mer tillgänglig på senare år i och med att fler mål avgörs i domstol istället för genom sekretessbelagd skiljedom.
Förhoppningen var att de nya reglerna skulle kunna antas före årets slut, men den tidplanen är nu osäker.
Oavsett vilket regelverk som gäller, återstår det faktum att parterna själva har ansvar för att avtalet är anpassat till den aktuella entreprenaden. Standardavtalen ska ses som en grundstruktur – men varje projekt kräver egna lösningar.
Om något kan sägas sammanfatta situationen, så är det devisen: Man får spela bollen där den ligger. Regelverken må förändras, men tillämpningen avgörs i praktiken – och den bästa garantin för sund samverkan är ett väl genomtänkt avtal och ett professionellt förhållningssätt.
Krister Lindgren
