Lågprissatsning med flyt

Bygget av Borås Simarena blev ett av de billigaste i Sverige. Kostnaderna landade på 53 miljoner kronor, ungefär hälften av normalt, och under budget. Hur kan det vara möjligt?

Dagsljuset flödar in genom den stora fönsterväggen som går längs hela 50-meterbanans långsida i Borås Simarena. Från högtalarna uppe under det höga taket kommer stillsam musik. Några enstaka badare rör sig fram och tillbaka i bassängen. Ett par av dem simmar i hög fart i träningsbanorna och en dam ”simgår” i den grunda motionsdelen av bassängen.
Borås Simarena är byggd för träning, tävling och motion. Det är inget äventyrsbad med bubbelpool, plask och stoj, men babysim och simskola för de minsta finns och hålls regelbundet i en liten bassäng bredvid den stora. Med bara två år på nacken är det här ett nytt och fräscht bad som snabbt har blivit populärt både hos simklubben Elfsborg, som tränar här, och hos motionärerna. Antalet besökare har sedan öppningsåret 2010 ökat från 92 000 till 104 000.

Liknande hallar kostar dubbelt
Det här är också en simhall som utmärker sig genom sin låga uppförandekostnad. Totalkostnaden landade på 53 miljoner kronor, vilket var lägre än budgeterade 56,4 miljoner kronor. Liknande simhallar som byggs i dag kostar ofta runt 100 miljoner kronor. Äventyrsbad blir ännu dyrare och kan smälla upp i över 300 miljoner kronor.
Det finns inget enkelt svar på varför Borås Simarena kunnat byggas till en så låg kostnad. Men de inblandade har fått frågan så många gånger att de numera kallar sitt arbetssätt för ”Boråsmodellen”.
– Vi var 2,5 projektledare som arbetade på heltid med projektet och gjorde mycket själva, eftersom vi har stor byggerfarenhet. Det blev en delad totalentreprenad, vilket gjorde att vi kunde ta in många anbud själva och spara mellanskillnaden i kostnad som annars tillfallit entreprenören, säger projektledare Roger Hedlund.

Inga specialeffekter
Rätt personer med rätt engagemang på rätt plats är också en förklaring som Roger Hedlund och hans kollegor lyfter fram som ett vinnande recept. Dessutom har arkitektkostnaden hållits nere. Målet var hela tiden en modern och funktionell simhall, utan specialeffekter. Vissa materialval har också hjälpt till att undvika höga kostnader. Till exempel täcks bassängernas botten av PVC-duk istället för kakel, och golven runt bassängerna är gjorda av polyuretan i ställer för klinker. Cirka 2,5 miljoner kronor sparades på de åtgärderna.

Installationerna för vattenrening, värme och ventilation är mestadels standardteknik. Lite extra har satsats på ventilationssystemet med integrerad avfuktning.
– Där valde vi faktiskt det dyraste alternativet, för att det sparar mer energi, säger driftchef Adrian Säverot.
Systemet kommer från Menerga och återvinner värme från luften i simhallen och avfuktar luften. Samma dag som Energi & Miljö är på besök är Menergas servicetekniker Inge Johansson på plats för den årliga servicegenomgången med kontroll av ventilationens energianvändning.
– Det är viktigt att hålla fukt och temperatur i hallen rätt, så att alla trivs, och så måste det vara ett litet undertryck i hallen så inte fukten tränger ut i byggnaden, säger Inge Johansson.

Värmeåtervinning spar energi
Ett styrsystem håller reda på att temperatur, tryck och fukthalt är rätt, och ser till att överskottsvärme från hallen används för att värma bassängvattnet. Jämfört med ett system utan värmeåtervinning kan det här spara mellan 70 och 80 procent av värmebehovet. Dagtid måste också tilluften syresättas med några procent frisk uteluft varje timme. Intaget regleras utifrån fukthalten i luften. Ju mer folk det är i bassängen desto mer fukt blir det. Systemet följer en avfuktningskurva. Om fukten når en viss nivå tas uteluft in hela tiden, annars går fläkten ner för att spara energi. Ventilationssystemet som transporterar 50 000 kubikmeter luft i timmen är den enskilt största energianvändaren, så ett vältrimmat system kan ha stor betydelse för el- och värmenotan. Det finns inga ventilationskanaler i simhallen. I stället kommer tilluften genom en kulvert som går runt bassängen en trappa ner. Luften blåser sedan upp längs fönstren som en gigantisk defroster.

Ljus under vattenytan
Vi går ner för trapporna och in i kulverten där vi möts av en ljummen vind. För någon med långt hår kan liknelsen med Carolas scenfläkt vara nära till hands. I den långa korridoren finns också små fönster där starka halogenlampor lyser in under vattnet.
– Det är viktigt för säkerheten att badmästarna kan se ner på botten om det finns någon där. Dessutom är det estetiskt tilltalande med ljus i bassängen. Och så ville simklubben ha fönster under vattnet för att kunna filma vissa simövningar, säger Adrian Säverot.

Mycket riktigt syns det väldigt bra när badmästare Tommi Tulkki dyker ner som en säl i en virvel av bubblor och vinkar till oss under vattnet.
I samma våningsplan som kulverten finns maskinrummet där Adrian Säverot och hans fyra kollegor turas om att göra dagliga kontroller av vattenreningen, rengöra hårsilar och se till att det finns kemikalier i behållarna.
Tio turkosblå reningsfilter upptar större delen av rummet. Här passerar 400 kubikmeter vatten i timmen och smutsen fastnar mellan de små glaskulorna inuti filtren. Två gånger i veckan spolas filtren automatiskt, och om det av någon anledning fastnar extra mycket smuts en dag så spolas filtren flera gånger.

Klor- och ph-prov varje dag
I två små sidorum tillsätts sedan klor (natriumhypoklorid) och saltsyra för pH-reglering med automatisk dosering. Klorhalten i stora simbassängen ska hela tiden vara 0,8 milligram per liter. Vid tilloppet till reningen uv-behandlas också vattnet för att ta bort eventuellt bundet klor, till exempel trikloramin, som kan ha bildats.
För att vara säker på att allt står rätt till i bassängerna tas manuella prover av klorhalt och pH varje dag. En gång i månaden tas också bakteriologiska prover. Anläggningen är dimensionerad efter ett visst antal besökare och håller därför samma klorhalt konstant.
– Man skulle också kunna ha en behovsstyrning som gör att reningen kan köras på halvfart, exempelvis på natten, om alla parametrar är rätt. Men så har vi det inte här, säger Adrian Säverot.
Däremot finns ett övergripande styrsystem med larmhantering på mobiltelefoner med mera, som underlättar arbetet för driftpersonalen.
För att undvika problem med legionellabakterier finns ett automatiskt system som höjer duschvattnets temperatur till 70 grader Celsius och spolar igenom duscharna på natten. Efter hetvattenspolningen ställer systemet automatiskt tillbaka duschtemperaturen till den normala.

Chansningen fick kritik
Efter 2,5 års intrimning fungerar anläggningen nu som förväntat. Några problem på vägen har varit klumpar i filtermediet och pumpar som inte gav det flöde som krävdes. Men nu är filtren rengjorda och pumparna utbytta och om anläggningen fortsätter att skötas som den ska bör den hålla utan större problem i 25 år.

Med mestadels beprövad teknik lär det inte bli så många överraskningar för simhallens tekniker. Men en del risktagande har det varit för att fixa bygget till ett så lågt pris. Framförallt handlar det om risker för projektledningen, och det är också den synpunkten som Boråsmodellen fått av revisorerna. En elfirma gick i konkurs under pågående bygge och då blev det till att snabbt fixa en ny. En annan chansning var att låta ordern på vattenreningsanläggningen gå till en leverantör som inte tidigare jobbat med simhallar i Borås Stad.
– Det finns alltid ett visst mått av risktagande när man gör på nya sätt. Men samtidigt är det svårt att tjäna pengar utan att ta risker, säger Roger Hedlund.

Marie Granmar, Energi & Miljö nr 4/2013 sidan 24-27